Inlägg a la gnäll...

Vart tog solen vägen? Nu hade ju jag faktiskt vant mig vid att den visat sig varje dag sista tiden, och så möttes jag av en grå regntung himmel i morse. Så trist! Hoppas verkligen inte att det kommer att dröja länge till nästa gång och jag hoppas innerligt att det blir en solig varm och skön sommar i år. Jag kommer ju mesta tiden att stå i min lilla butik men ändå! Bara av att se solen blir man ju glad utav! Och om jag tror rätt så kommer butiken att ha öppet en stund på förmiddagen och sedan ha stängt under dagen för att sen öppna på eftermiddagen/kvällningen igen. Alltså då när människor är i rörelse. Regndagar blir att ha öppet hela dagen för då vallfärdas det till Havets hus.

Igår var det premiär för bebismassage, och Axel tyckte det var mysigt. Han låg alldeles stilla och såg ut att njuta. Sen somnade han så gott i vagnen och sov nästan hela kvällen i den! Sen började knorrandet. Så gott som hela natten har han knorrat, och sprattlat och gnällt. Inte velat amma utan haft en jädra magknip. Pruttat bajsat och spänt sig. Det är andra natten det är så här. Jag börjar bli mör! Och jag fattar inte vad det kommer ifrån. De sista dagarna har jag bara ätit egengjord mat, dvs utan mjölk, smör eller andra mjölkprodukter. Ändå är han inte nöjd, det är fruktansvärt frustrerande att hur jag än gör, vad jag än undviker så gnälls det och gör ont i liten Axelmage.

Både igår och hittills idag så är han gnällig så fort han inte äter eller råkar ha somnat en stund. Så fort han sitter i sin bebisitter så gnäller han. Gnäll gnäll gnäll... missnöje och vad det beror på vete 17. Babybjörnselen gillar han stundvis så den åker på och av. Allt för att behaga liten pipig gosse. Och som vanligt mitt i detta upppassande på lillebror så är det Anna som kommer i skymundan. Hon får leka själv och klara sig själv = dåligt samvete hos denna mamman. Ibland känner jag bara för att strunta i hela amningsgrejen, ge mjölkfri ersättning och hoppas på att det funkar bättre för hans mage, men samtidigt så är det ju himla mysigt och dessutom nyttigt att amma. Bekvämt och praktiskt också. Men ändå, hur jag än bär mig åt så gör det ont i hans mage! Dilemma! I morgon ska vi till barnmottagningen på sjukhuset och träffa en barnläkare för vidare utredning. Någon sorts blodprov tror jag att de ska ta för att utröna om det är komjölkproteinet han inte tål. Eller något annat. Det känns bra att vi fick en så snabb tid!

Igår efter massagen gick jag och en vän och kollega som också var med och masserade sin lilla bebis förbi vårt gemensamma jobb. Stannade och pratade en stund med kollegor och läkare. Och vilket sug jag fick tillbaka. Jag vill börja jobba nu! Få sex timmar utan gnäll, få jobba och känna mig nyttig. Göra något jag kan hantera. Trots att Axel är tredje ongen så känner jag mig handfallen med detta gnällande. Jag hatar känslan av otillräcklighet. Ibland vill jag bara gå ut och gå lämna allt hemma och bara få vara i fred. Ensam med hunden utan barnvagn. Ensam. Det är möjligt att det är väldigt egoistiskt tänkt och säkert finns det någon som tycker det är förfärligt att skriva så, men detta är mina känslor och min upplevelse.

Nu dags att försöka ta tag i det här huset. Tvätta. Tumla. Vika in i skåpen. Bädda fyra sängar. Plocka en miljard leksaker som ligger överallt. Dammsuga. Trösta gnällig pojke. Krama Anna. Skura dass. Hoppas på att regnet försvinner så det kan bli en liten promenad idag. Eller om jag till och med ska prova att jogga en tur? Nya springskor som jag ju faktiskt investerat i... får se sen när J kommit hem! Jag tror nog att den här dagen kommer att gå an trots allt!