måndag 1 mars 2010

Äntligen mars!!

Härliga månad tre är här, strunt samma att det är grått och rätt så trist väder här idag. Det spelar ingen roll alls, för det är ju mars! Denna månad som jag längtat efter som bara den sista tiden. Det är ju nu som vår lille gosse ska komma till oss! Bara några ynkans veckor kvar nu! Otroligt spännande! Och jag mår som man bör som höggravid. Det är ont, det är sömnigt, det är segt, det tar emot, och det är långsamt. Men jag mår bra, bara jag gör aktiviteter i min takt. Jobbet går hur bra som helst, men jag vet inte hur min kapacitet är om det händer något urakut! Jag har bara ett par pass kvar, sen får det vara bra.

Samtidigt som det är jobbigt med tyngden, så är det väldigt mysigt att känna buffarna, eller mer sträckningarna. Han kan ju knappast ha så mycket plats där inne nu, för magen är så otroligt spänd. Men jag känner hans rumpa svepa ibland upptill i magen och jag känner små fötter peta sig in under revbenen.. Han ligger med huvudet nedåt sedan ett bra tag, inte fixerad ännu utan ruckbar. Inte för att det spelar någon roll eftersom han inte ska ut den vägen utan genom ett snitt i magen. Men ändå. Han gör som han ska, enligt skolboken. Passar bra för en trygghetsnarkoman som den här mamman är. Jag känner mig nöjd med att vara gravid nu. Jättenöjd och vill inte ha fler barn när lillebror kommit. Det är en skön insikt. När jag är ihopläkt och lärt känna den nya medlemmen i klanen är det dags för renovering av mammakroppen. Min kära vän crosstrainern ska plockas fram igen, onyttigheterna ska plockas ut ur skåpen och inte inköpas igen, nyttig mat ska lagas, barnvagnen och hundarna ska få bekänna färg på mina mastodontpromenader igen. Den här kroppen är sliten nu. Tre och en halv graviditet på fem år. Det tar på krafterna. Och konditionen. Läggs därtill allt tjafs som funnits i min närhet som likt en dammsugare sugit ork och energi ur mig så är det inte konstigt om jag vill pausa! Och komma ikapp och må bra!

I natt drömde jag att vattnet gick och vi fick åka in och få honom några veckor för tidigt. Inte mig emot... Annars så har jag köpt lite fler blå kläder. Tvättat och vikt ihop. Så otroligt små de är! Lille plutt är du så liten? Vi har också ordnat en spjälis till. Det mesta är nog ordnat nu tror jag. Nu är det bara att invänta dagen D!

Hela livet just nu kretsar kring barnen känns det som! Maja har varit ledig från dagis idag men har en kompis här nu. De leker att det är sommar och ska gå till stranden!
Det är simskola och barngympa varje vecka och så fotbollsskola på lördagar som man får gå på när man vill. Kompisar och att leka med dem är en väldigt viktig bit i Majas värld just nu. Särskilt som hon inte är på dagis så mycket.

Anna är i allra värsta 'pillar'-åldern. Hon går i lådor och tömmer dem på allt sitt innehåll. Stoppar allt in i munnen! Hon kan få upp barnspärrarna till kökslådorna, så igår fick vi akut tag i en dörrgrind som blev uppmonterad in till köket. I vår lilla nedervåning som vi bor på hela familjen tills hela huset ska renoveras när vi skrapar fram några miljoner på Triss.. har vi nu fyra grindar! Ibland känns det som om vi är apor i bur!

I helgen var vi och hälsade på barnens morbror och kusinerna. Anna var i sitt esse. Hon var på allt!!! Supersnabb dessutom! Dagen efter var vi och fikade hos vänner utan barn... Anna var i sitt esse! Kontentan blir - borta bra men hemma bäst! Här är allt anpassat för att vara Annasäkert. Grindarna, bortplockade saker, stängt... enkelt! Hoppas hoppas att lillebror blir en lugnare variant än sina systrar... man kan ju bara hoppas!

3 kommentarer:

Camillasrum sa...

Hej! Förstår om du ser fram emot att träffa den nya familjemedlemmen nu! Mysigt...:-) Jag kom själv på mig att längta efter när barnen var lite mindre, yngsta har ju fyllt sju nu. Den dagen trodde jag inte skulle komma!! Man har ju längtat lite då och då efter att dom ska bli större ;-) Må så gott så länge! Kram

Lisbeth sa...

Haha, hoppas kan du ju! Han kanske blir en liten sävlig michelingubbe som efter sisådär 18 månader från en dag till en annan blir en pillrande liten upptäckare med raketmotor i rumpan... Det hände mig! Han sa inte många ord, det stod hans storasyster för, men han kompenserade det med fingrar som hittade precis allt!
Nu, vid snart 18 års ålder, är han 195, mullrar när han pratar någongång och har gått tillbaka till sävlighetens värld.
han 20-åriga syster pratar ännu...
;D
Stor lyckatill-kram!

mrsjones sa...

Härligt att BF månaden är här! låter tungt med magen nu. Vad härligt busig hon låter Anna, här har vi en till, pust vad snabba de är!

kram