onsdag 6 januari 2010

Jag är så otroligt besviken och tom på känslor. Bensinen har tagit slut. Jag är tömd på energi. Flera flera års ältande har nu drivits till sin spets och jag önskar vinnarna ett stort lycka till och grattis. Det har ni förtjänat, eller inte... och till vilket pris? I stället för kärlek och sammanhållning har detta lett till söndring och splittring. Att ställa upp på söndingen söndrar även mig.
Tänk att mammon har en sådan makt? Ofattbart.
Jag är inte med i detta längre. Det är det inte värt. Varken jag eller mitt ofödda barn mår bra och att starta förlossningen i förtid är det helt enkelt inte värt risken av att fortsätta kämpa för.


Jag tar ett steg tillbaka. Jag väljer min egen lyckans väg, min egen familjs väg.


Nu går jag vidare!

3 kommentarer:

Anna Eriksson sa...

Hejsan!
Av en ren slump råkade jag komma in på din blogg och blev rent ut sagt lite nyfiken. Det jag undrar är helt enkelt vilka det är som har vunnit och vad.
Jag förstår helt och fullt ifall du inte vill berätta för en total främling om det är nåt väldigt personligt, men jag tänkte att jag likagärna kunde fråga.

Hoppas allting löser sig för dig!

Lisbeth sa...

Vännen, så fort det kommer pengar med i bilden, visar det sig vilka människor som bryr sig om, som har ett hjärta som inte bara pumpar runt blodet i kroppen.. För dessa personer finns det bara en sak som är viktig - att själv vinna så mycket som möjligt, det spelar ingen roll att det är på andras bekostnad. Att familj eller vänner blir lidande bryr de sig inte om. Att det finns andra värden förstår de inte. Inte förrän de behöver hjälp. Och då anser de att de har rätt till den oxå, de ska ju alltid ha, och ha mest...
De går inte att rå på, de är för kalla... :/

Du har det bättre utan dem, även om det gör ont!

*storakramar*

mrsjones sa...

kramar om! Ibland måste man ju bara vända det/dem som får att må dåligt ryggen. Bli fri, bli lyckligare. Du har ju allt du behöver hemma.

kramar!