Usch!

Vilken skitnatt! Liten Anna är så snorig så snorig och så hostig så hostig. Hon har vaknat många gånger i natt och varit ledsen hostat snorat och försökt gråta däremellan. Stackars liten skrutt. Lika många gånger har denna mamman vaknat. Tröstat torkat snor lyft upp och gett vatten fått det sprutat över mig eftersom det inte gick att svälja på grund av allt snor och hosta och gråt... nytt försök i soffan. Då gick det bättre. Ingen temp i alla fall det är ju något som är positivt. Är det verkligen den lilla nya tanden som ställer till det så här? Kanske lite men den kan nog inte frammana hostan i alla fall.
Så somnade hon en stund jag likaså. För att vakna till den där eländiga krupplika hostan igen en stund senare. Och så höll vi på. Sov vaknade tröstade vatten? torka lugn och ro en stund somna vakna...
Han bredvid mig i sängen sov på. Skönt för honom.
Upp igen, ge välling, kanske liten skrutt är hungrig? Det var hon. Suger ett tag och andas sedan näsan full av snor. Dricker en slurk igen. Nezeril hjälper föga. Näsfridan är bättre. Till slut blev vällingflaskan tom. Annapanna nöjd i famnen där i soffan. Jag aptrött. Klockan var fem i fyra. Funderade på när jag sov en hel natt senast? Utan avbrott för antingen hungrig Anna eller rädd Maja för dessa gröna rymdvarlser eller nåt annat hemskt i drömmen... det var väldigt länge sedan. Jag kommer inte ens ihåg. Härom natten väckte jag pappan för att ta Anna. Det var första gången, när jag går upp smyger jag såklart. Av omsorg. Men när pappan gick upp tänds det klampas dörrar öppnas och stängs. Jag blir väckt: Vet du var näsfridan är? Vem frågar honom när en annan smyger upp? Ingen såklart. Man letar tills man hittar eller så får det vara... man väcker inte.
Jag skulle behöva en stund för mig själv någonstans. Ensam. Utan barn. Utan man. Fan vad trött jag är! Efter fyra i morse sov vi i alla fall gott tills klockan var tjugo i sju. Då vaknade Maja som låg mellan oss i sängen. Mardröm i natt igen. Hon ville se på Bollibompa. Fortfarande ingen reaktion från sängen bredvid. Men hon fick vänta för om tvn sätts på skulle Anna vakna. Det kunde inte storasyster alls förstå utan fortsatte att tjata och tjata och tjata. Ingen avlastning från hennes pappa. Allt hänger fortfarande på mig. Just det ja, poletten ramlade ner, det är hans tur att ha sovmorgon idag ja. Igår fick ju jag 'sova' tills klockan var 8. Det hade jag helt glömt bort. Så den rätten hävdar han bestämt trots att jag berättade hur natten varit för mig. Va, har hon varit vaken? Det har jag inte hört hörde jag någon mumla med ryggen emot mig. Nej just det.
Då vaknade Anna av storasysters och pappas tjat. Bara att ta på sig morgonrocken slänga benen över kanten och gå upp och vara en go och glad mamma. Hell no! Dessutom ska jag jobba ikväll! Hur i hela friden ska det gå? När jag kommer hem vid kvart över tio ikväll vet jag hur det kommer att se ut. Hela huset kommer att vara upp och ner, tvätten kommer att hänga kvar ovikt, disken kommer att stå i hon eller kvar på vardagsrumsbordet, dismaskinens rena disk kommer att kvar i den, vardagsrumsgolvet kommer att vara belamrat med leksaker. Annas smutsiga kläder kommer att ligga i en hög på skötbordet. Majas rum som jag städade i rena ilskan nu på morgonen kommer att vara rörigt igen. Hunden kommer att vänta på att bli rastad. Kylskåtet kommer att vara lika tomt som det är nu... då ska jag tvinga mig till att inte tag i det ikväll utan försöka komma i säng och sova. Måndag morgon är allt det där mitt jobb ändå. Just det ja man ska vara en go och glad mamma som älskar att vara föräldrarledig för man jobbar ju inte då. Nej just det, eller hur?

Fy fan vilken skitsöndag!!

Tillägg: Hmmm nu har jag sovit en halvtimme med Annapanna medan de två andra har varit på Mulle. Så här med lite mer utsövda ögon kanske jag tog i liite väl mycket om hur lite min man faktiskt hjälper till... *host*