måndag 4 februari 2008

Måndag igen...


Idag är det tre veckor sedan ultraljudet som ändrade vårt liv. Idag har jag träffat en klok person på vårdcentralen, varit och pratat av mig och ältat en stund om det som hänt. Kändes skönt efteråt men jag blev totalt slut i skallen! Ska få träffa henne igen några gånger.

Hon sa att den känslan man upplever i såna här sammanhang, är så tvärt emot det kvinnliga könets uppgift, vi ska vårda, bära, bota, trösta, mota bort ondska och elände, rädda liv. Därför är det nästan omöjligt att inte känna skuld även om det för vår del var oundvikligt beslut. Hjärnan säger ja men hjärtat nejnej, och den känslan får man nog leva med! Men en tröst i allt detta kan vara tanken på en kollekiv gemenskap med alla kvinnor i hela världen som gått igenom samma sak. Det var rätt så tänkvärt! Lite flummigt men tänkvärt.

Inte nog med mitt elände, nu kommer en massa annat tjafs i dagern, som jag blir involverad i. Ska ta ställning för- eller emot. Men. Jag orkar inte bry mig. Jag vill helt enkelt inte ta någon ställning alls! Energin i min kropp räcker precis och knappt till för min egen lilla familj. Behöver acceptans för det! För en gångs skull har jag bestämt mig för att bara bry mig om mitt eget välbefinnande. Ett tag. Vad som händer sen får vi se.

Annars så har helgen varit bra. Lite småshopping och lördagsgodisinköp på lördagsförmiddagen, hittade en väldigt mysig nyöppnad inredningsaffär på torget. Skoj att shoppa sig glad för en stund! Sedan middag och vin hos goda vänner på lördag kväll, gott och trevligt! Mycket prat på hus... är så sugen på att flytta in till stan! Men det finns ju inga hus till salu...
Sedan slappardag på söndag. Förutom två timmar då M och jag var på 3-årskalas hos dagiskompis till M. Ungarna hade jättekul, ballonger, tårta och godis! Och vi föräldrar blev också bjudna på mat och tårta. Lyx!

Hoppas på att få sova i natt!

1 kommentar:

Lisbeth sa...

Strunta i tjafs och tjôt, helt rätt!
*kramen*