onsdag 27 februari 2008

Undrar om hundar kan sörja?

Jag undrar om hundar kan sörja? Jag tror faktiskt det, eller kanske de känner saknad? Morrten är lite off idag. Går och lägger sig i sin bur. Eller sitter mina fötter. Följer mig vart jag än går. Tog en lång promenad tillsammans med honom idag. Uppe på berget. Han var inte lika frammåt som vanligt. Söker kontakt med mig. Tittar. Möter min blick. Dessutom vill han inte äta... jag tror nog att hundar k a n sörja. Eller sakna. Känna och uppleva att allt inte är som vanligt.
För, det är det ju inte. Det är väldigt väldigt tomt. Jag saknar en buffande boxer som kommer och vill bli kliad, eller tigga mat... eller bara tala om att hon finns! Hennes ljud och snarkningar. Jag saknade trampet i hennes och Morrtens rum i morse så som hon alltid brukade göra när hon hörde att jag är vaken, tala om att hon väntar på frukost. Deras bus på mattan. Det var så ensamt med en hund i koppel på promenaden.
Nu är det så tyst! Det är så tomt.
Hon fattas mig. Hon fattas Morrten också.

2 kommentarer:

Lillstrumpan sa...

Klart hundar kan sörja.
Min Karma reagerade starkt på när vi misste Noel.
Och hon sörjde sin kattkompis rejält när vi vart tvungen att avliva honom.

Jag är så ledsen för din skull.
Tänker på dig!

Anonym sa...

Åhh en så tråkig nyhet! Lider med dig! Kommer också ihåg hur jag saknade ljud och snarkningar när jag fick ta bort min boxer Jambo.
Säkert att Morrten också saknar, kanske sörjer... Det som mest skiljer oss människor och hundar är väl att de lever mer i nuet och inte saknar riktigt lika länge.
Många kramar
Marianne Z