Två skruttungar samsas i liten badbalja :-)

Äntligen mars!!

Härliga månad tre är här, strunt samma att det är grått och rätt så trist väder här idag. Det spelar ingen roll alls, för det är ju mars! Denna månad som jag längtat efter som bara den sista tiden. Det är ju nu som vår lille gosse ska komma till oss! Bara några ynkans veckor kvar nu! Otroligt spännande! Och jag mår som man bör som höggravid. Det är ont, det är sömnigt, det är segt, det tar emot, och det är långsamt. Men jag mår bra, bara jag gör aktiviteter i min takt. Jobbet går hur bra som helst, men jag vet inte hur min kapacitet är om det händer något urakut! Jag har bara ett par pass kvar, sen får det vara bra.

Samtidigt som det är jobbigt med tyngden, så är det väldigt mysigt att känna buffarna, eller mer sträckningarna. Han kan ju knappast ha så mycket plats där inne nu, för magen är så otroligt spänd. Men jag känner hans rumpa svepa ibland upptill i magen och jag känner små fötter peta sig in under revbenen.. Han ligger med huvudet nedåt sedan ett bra tag, inte fixerad ännu utan ruckbar. Inte för att det spelar någon roll eftersom han inte ska ut den vägen utan genom ett snitt i magen. Men ändå. Han gör som han ska, enligt skolboken. Passar bra för en trygghetsnarkoman som den här mamman är. Jag känner mig nöjd med att vara gravid nu. Jättenöjd och vill inte ha fler barn när lillebror kommit. Det är en skön insikt. När jag är ihopläkt och lärt känna den nya medlemmen i klanen är det dags för renovering av mammakroppen. Min kära vän crosstrainern ska plockas fram igen, onyttigheterna ska plockas ut ur skåpen och inte inköpas igen, nyttig mat ska lagas, barnvagnen och hundarna ska få bekänna färg på mina mastodontpromenader igen. Den här kroppen är sliten nu. Tre och en halv graviditet på fem år. Det tar på krafterna. Och konditionen. Läggs därtill allt tjafs som funnits i min närhet som likt en dammsugare sugit ork och energi ur mig så är det inte konstigt om jag vill pausa! Och komma ikapp och må bra!

I natt drömde jag att vattnet gick och vi fick åka in och få honom några veckor för tidigt. Inte mig emot... Annars så har jag köpt lite fler blå kläder. Tvättat och vikt ihop. Så otroligt små de är! Lille plutt är du så liten? Vi har också ordnat en spjälis till. Det mesta är nog ordnat nu tror jag. Nu är det bara att invänta dagen D!

Hela livet just nu kretsar kring barnen känns det som! Maja har varit ledig från dagis idag men har en kompis här nu. De leker att det är sommar och ska gå till stranden!
Det är simskola och barngympa varje vecka och så fotbollsskola på lördagar som man får gå på när man vill. Kompisar och att leka med dem är en väldigt viktig bit i Majas värld just nu. Särskilt som hon inte är på dagis så mycket.

Anna är i allra värsta 'pillar'-åldern. Hon går i lådor och tömmer dem på allt sitt innehåll. Stoppar allt in i munnen! Hon kan få upp barnspärrarna till kökslådorna, så igår fick vi akut tag i en dörrgrind som blev uppmonterad in till köket. I vår lilla nedervåning som vi bor på hela familjen tills hela huset ska renoveras när vi skrapar fram några miljoner på Triss.. har vi nu fyra grindar! Ibland känns det som om vi är apor i bur!

I helgen var vi och hälsade på barnens morbror och kusinerna. Anna var i sitt esse. Hon var på allt!!! Supersnabb dessutom! Dagen efter var vi och fikade hos vänner utan barn... Anna var i sitt esse! Kontentan blir - borta bra men hemma bäst! Här är allt anpassat för att vara Annasäkert. Grindarna, bortplockade saker, stängt... enkelt! Hoppas hoppas att lillebror blir en lugnare variant än sina systrar... man kan ju bara hoppas!

Torsdag!

...är det faktiskt nu redan! Och vad har hänt sedan sist? Tja, ny graviditetsvecka såklart. Vecka 36 är jag i nu, men nu känns inte de veckorna så viktiga längre - nu är det nedräkningen till dagen D eller F som i förlossning som gäller! Det ska bli oerhört skönt att få det 'avklarat' om man nu får lov att uttrycka sig så. Självklart är det lite pirr i magen inför det som komma ska, men egentligen mest för spinalbedövningen i ryggen som bara är så skitläskig. Inför Annas ankomst höll narkosläkaren på i trekvart med att få den på plats! Jag tror jag höll på att krama sönder Js hand den tiden - olika flyktvägar formades i mitt huvud när jag låg där. Men jag pratade med en av läkarna här på jobbet om det för ett tag sedan och han stod väldigt frågande till det jag berättade. Han sa att  det är ett rätt så enkelt ingrepp (hur det nu kan vara det när man för in plastslangar i folks ryggrad...) att göra och att den läkare som höll på så länge på mig måste helt enkelt haft en dålig dag. Om det nu inte är så att man har några förträngningar eller så i sin ryggrad, men det har ju inte jag. Jag hoppas verkligen att den läkaren hade rätt i det han sa. För bara den är satt är resten peanuts! Det som räddade mig från flykt sist var min målbild av liten bebis i famnen och jag tränar samma bild denna gången. Liten gosse på bröstet medan jag blir ihopsydd. Lite makabert men sån är min värld när jag föder barn. Mår jag som jag gjorde med Annapanna så kommer jag att tidigt säga till att jag vill åka hem dagen efter. Vad ska jag ligga där för? Usch för sjukhus som patient...

Annars så går dagarna i sin mak, lite jobb fortfarande faktiskt. Men efter den här natten endast ett pass inplanerat. Det känns OK. Idag var jag och träffade min chef på mitt andra jobb, det jag är föräldraledig ifrån. Det kändes bra ändå, men det har varit väldigt mycket omorganisationer där under detta ett och ett halvt år jag varit borta. Men det blir väl bra antar jag...(?) ibland känns det som om omorganisationer är kommunens signum! Nu är man helt plötsligt tillbaka till den organisation som var för fem-tio år sedan. Det går i cykler... och det gäller att orka med i dem.

På hemmaplan har vi våra envisa förkylningar, både barnen och jag. J tror jag har klarat sig hyfsat ännu. Anna har jobbig hosta, Maja likadant liksom jag. Speciellt nattetid. Och ser jag på de barn som kommer till oss på jobbet så är det också mycket hosta och många med hög temp utan kanske så många andra symtom. Virus, så det funkar bara att symtomlindra. Och stå ut. Så det är väl sånt som går runt på dagis och så tar barnen med det hem. Voilá! Jag är glad och tacksam bara jag slipper vinterkräkseländet! Det är min fasa!!

Sköna fredag!

Men vilket (o)väder! Nu är jag verkligen minst sagt less på denna långa vinter! Snö och snö och snö... som blir likt sorbet på de oplogade trottoarerna, vilka man knappt kan komma upp till utan vagn och nästan helt omöjligt med Anna i vagnen. Och hund i handen. Den här stans snöröjning är under all kritik! De prioriterar endast vägarna, alltså bilvägarna. Under mina dagliga turer med hund, eller till och från dagis möter jag gamla tanter och farbröder gåendes mitt ute i gatorna eftersom de inte heller med sina gamla ben och rollatorer kommer över de uppplogade snövallarna upp på trottoarerna. Skrämmande. Går man lydigt på övergångsställena så kan man inte komma upp på gångbanan på grund av snövallarna... jag blir tokig! Det känns inte alls bra att ha barnvagn, hund och en snart 5-åring som jag ska ha koll på samtidigt som vi går på bilvägen! Vart går skattepengarna??

Så, det var dagens ilska.

Annars, förutom snöeländet, som faktiskt inte ens Maja tycker är rolig längre... så är livet finemang! Om än väääldigt långsamt! Dagarna masar sig fram, värre än sirap. Kunde det inte bli mars snart? Och gärna mer mot slutet av den månaden! Vi har nämligen fått snittdatum nu. Känns bra men eftersom vi då vet precis när vår lille gosse ska komma känns ju tiden ännu mer långsam! Det är en livlig kille det här. Han lever om som bara den och vissa nätter vaknar jag till och med av hans bufflande... busunge! Nätterna är sisådär, ska det inte kissas var och varannan timma så kommer Maja in till oss och har drömt mardröm eller vaknat av hostan, eller så snarkar pappaJ. Eller så är det mitt bäcken som gör ont när jag vänder mig. Eller Annapanna som vill ha en slurk välling. Det blir dock mer och mer sällan hon vaknar. Väldigt skönt.
Jag vet ju att det är så här sista tiden innan förlossning, det är 'bara' att gilla läget och stå ut. Men det är inte alltid så lätt. Tänk att få åka iväg en helg till Göteborg kanske? Innan förlossningen ensam med Jonas utan barnen (!) och bo på hotell, sova länge, äta gofrukost, äta gott på kvällen... vila middag, läsa, prata, umgås bara han och jag. Det skulle vara skönt! Alla våra barnvakter kan ta nummerlapp så drar vi lott om vem som får äran... haha! :-)

Annars händer det inte så mycket. jag jobbar lite då och då, men inga helger. Den här veckan har jag varit hemma för jag fick mig också en släng av förkylningen. Tappade till och med rösten en dag - frustrerande! Men nu är det bara huvudet som är fullt med snor kvar och det kan jag knocka med nässpray. Tacka vet jag Nezeril! Och Alvedon!

Ha nu en riktigt fin helg alla bloggläsare. Jag ser att det har hänt något, fler och fler läsare kikar in här varje dag! Så trevligt att mitt liv intresserar så många :-)  Kommentarer är väldigt trevligt att få!

Hepp!

Maja har fotat lillasyrran som får leka på nåder inne i Majas rum :-)

Maja!!

Första pojkkläderna inköpta! Såå mysigt, men konstigt att inte
köpa rosa kläder!! En månad kvar... Hejja hejja!!