Vart tar dagarna vägen?

Helt makalöst vad dagarna rinner iväg... utan att jag känner att jag hinner med nästan. Livet som trebarnsmamma är en stor omställning. Jag trodde i min enfald att det är 'väl bara att fortsätta, men med en till i familjen'. Att allt bara kommer av sig själv... jo tjena! Det är en jätteskillnad! Det känns som att jag inte räcker till! Det är alltid (!) någon av barnen som är missnöjd eller får vänta på sin tur. Det dåliga samvetet gror i min mage. "Tänk om jag har för stor press på Maja som får vara min hjälpreda? Jag kanske ber henne om för stora uppgifter eller för många "snälla Maja kan du hämta det eller det till mamma..." när jag sitter och ammar. Eller Anna som mellanbarn mest får leka för sig själv när jag ammar, eller så får hon på nåder leka med Maja i hennes rum men då sitter mitt hjärta i halsgropen om hon hittar några pärlor eller smålego som ju promt ska in i munnen och kanske sättas i halsen. För den allra mesta tiden går åt till den nya lilla yngen. Vissa stunder vill han amma och amma och amma... och han suger som en liten gnu. Men blir ändå inte nöjd förrän han får en extraslurk ur flaskan. Jag har inte riktigt med mjölk åt honom. Men det känns ändå ok, för då blir jag mer fri eftersom pappaJ kan vara hemma med honom. Snacka om egomorsa! Som idag när jag satt och njöt hos frissan och klippte bort min stora tjocka pälsmössa på huvudet... huvaligen! Men fräckt blev det!

Lillebror som person är mer pipig är vad Anna var. Med henne flöt livet på i en rätt go mak. Hon var så nöjd med det mesta. Men lillebror är mer orolig? eller hur jag ska försöka förklara det. Han talar om att han finns, och det är inte alltid så lätt att veta vad han vill. Ibland är han mätt och nybytt och utsövd men ändå är han pipig. Jaja, jag lär mig väl vad det står för om ett tag. Nätterna går sisådär. Om jag tankar honom fullproppad vid tiotiden kan han sova till två-tre då äter han igen, sen vaknar han vid halv fyra och vill äta och sen vid fem-sex och då brukar han inte vara hungrig men vaknar ändå lite missnöjd. Det är inte kul! Sen susar han lite då och då och piper mellan varven tills vi går upp. Hittills har vi haft fantastisk hjälp av pappaJ som är morgonpigg och tagit Annapanna som numera vaknar vid sex-halv sju...puh! Men från och med imorgon är mina sötebrödsdagar över eftersom Jonas börjar jobba igen. Hur jag ska klara detta med humör och tålamod i behåll vete 17, får jag inte sova blir jag grinig. Så enkel matematik är det i mig. Å andra sidan, jag brukar peppa mig själv med att jag är ju faktiskt inte den enda i hela världen som har tre barn... verkligen inte. Och om de andra mammorna fixar det så gör jag det också! Såklart!

Det som inte mördar - det härdar!!

Påsken avlöpte lugnt och fint. Vi var hemma och åt lite ägg och sill. Jansons frestelse också. Maja var påskkärring och fick korgen full av tiggt godis. Hon ritade påskteckningar för glatta livet samma dags morgon. Men hon hann, hon är så otroligt noggrann och fokuserad på det hon gör. Jag skrev ut kycklingar på datorn och Maja färglade. På kvällen gick hon med sin morbror och stora kusin och kollade på påskefyren. En lyckad Majadag! Nästa år får nog Anna också följa med som påskkärring!