Idag är det den trettonde januari. Denna hemska dag som för två år sedan fick mig nästan att kvävas av ångest och sorg. Idag är det två år sedan vår lillebror Olle föddes. Död.

Det sägs att tiden läker alla sår. Jag håller med till viss del. Den värsta akuta sorgen lägger sig med tiden. Livet vore ju olevbart annars. Men det gör ont ändå då och då. Känslan av orättvisa och alla mina varför? som formulerar sig i huvudet och som står kvar utan svar, fortsätter att dyka upp ibland. På något sätt har jag ändå kapitulerat över den oförstående orättvisan som livet visade oss då. Jag vet ju att allt ältande och alla tankar inte ger oss Olle tillbaka. Men det har tagit två år att komma hit.

Samtidigt är ju livet så fantastiskt vackert. Sedan Olles födsel och död har vi och storasyster Maja fått väldens finaste Anna som kom till oss med dunder och brak i november samma år som Olle föddes. Två förlossningar på ett år... och nu ska dessa syskon få en lillebror om några veckor.

Livet är grymt ibland och så lent och vackert som mjukaste sammet ibland.

Maja funderar också en hel del kring sin lillebror Olle. Hon vill gärna gå till minneslunden då och då och säga hej till brorsan. Hon har lite svårt att få ihop hur han kan ligga både där och finnas som en ängel i himlen - samtidigt. Men hon hittar på en egen variant att han nog mest är en ängel som har koll på oss och henne från himlen. När vi pratar om namn till nya bebisen som kommer i mars säger hon bestämt att:
-'Olle det går inte för det heter vår andra lillebror. Det är paxat för honom'.

Hon funderar en hel del kring liv och död och har varit orolig över om den här lillebrorsan också kommer att dö. Hon pratar med honom genom magen varje dag och berättar vad hon gjort och vem hon lekt med. Pussar på magen, sjunger för honom och vill känna om han sparkar.

Så trots allt, trots alla känslor som frontas just kring de här dagarna och allt skit som jag varit med om sista månaderna men som nu är bortvalt - så är jag lycklig över det jag har. Jag har verkligen världens finaste familj! Vi är friska och trivs med jobb och livet i allmänhet.

Och som en klok cybervän skrev i ett tidigare inlägg: Bli fri, bli lyckligare. Du har ju allt du behöver hemma. Bättre än så kan jag inte formulera det.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥