19/1 2010.

Jag har en riktig liten pill-tjej! En tjej som just idag ser jag 'fyller' fjorton månader, och som når väldigt högt upp. Det senaste är nu att hon lärt sig först att sätta på dvd:n genom att trycka på en knapp, sedan flyttar hon lilla fingret till en annan knapp som öppnar luckan. Ligger det kvar någon skiva i så är det bingo. För henne. Jag blir bara så trött. Varför?? Men tydligen är det jättekul för en tjej i värsta pillåldern!
Dörrar till skåp och lådor är också roliga att öppna för det kan ju finnas något jättekul där innanför! Skulle hon inte riktigt nå, ja då ställer hon sig på tåspetsarna och häver sig dit hon vill så kanske hon når ännu lite längre... TV-dosorna, tangentbordet till datorn, själva datorburken står på golvet (korkat!) så den stängs av titt som tätt, mobiltelefonerna, dammsugaren, diskmaskinens knappar, liksom tvättmaskinens dito, det är värsta hallelluja moment för vår Anna-panna! Och jag vet att det 'bara' är att stå ut! Men vilket passande det är! Är vi inte i samma rum och det är för tyst aningen för länge är det bara att släppa det jag höll på med och gå och kolla vad lilla fröken finemang håller på med.

Majas period mellan ett till två och ett halvt var inte heller någon hit.. men hon var läskigare för hon åt på allt! Och svalde dessutom. Två gånger hittade hon mina pärlarmband, så en period hittade jag blåa pärlor i blöjan under någon vecka och en annan gång var det orange pärlor på samma ställe... Anna har Majas pärlor (hittills!) bara i munnen, och spottar snällt ut i min hand om jag frågar vad hon har i munnen, ännu har jag inte hittat något i hennes blöjor!

En sak har detta medfört i alla fall, en rätt så bra sak. Trots allt. Det är att Maja har börjat städa sitt rum av sig själv! Hon är så mån om Anna och vill inte att hon ska sätta några pärlor i halsen så de ligger inte längre på golvet och dräller. Idag hade Maja en kompis här och lekte en stund på eftermiddagen och Maja satte både sig själv och kompisen i arbete på en gång - rummet skulle städas om Anna skulle vara med dem och leka! Finaste storasyster!

Idag börjar dessutom vecka 31 (jippi jag kom ihåg :-)
Livmodern börjar närma sig revbenens nedre kant och många känner att de blir tyngre. Man kan ha gått upp ungefär 8-10 kilo. Hur mycket man går upp i vikt är olika. På MVC kan man få veta om man går upp lagom mycket.
Fostret väger runt 1800 gram. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det verkar som om det även kan börja känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen.
........
Och jag mår fint, jobbar fortfarande och har knappt någon foglossning. Men jag är stor, enorm! På jobbet frågade läkaren om det är tvillingar...
-näää jag är bara tjock och gravid fjärde gången på fem år, och denna graviditeten startade när yngsta flickan var 7 månader... typ!

Han tappade nästan hakan!

Jobbyxorna spänner över magen, inga kläder sitter skönt, hemma blir det joggingbrallor och fleece. Snyggt! (not)
Måtte tiden till mitten av mars gå väldigt snabbt! Nu är jag väldigt nöjd med att vara gravid! Sen ska den här kroppen vila och renoveras! Den har burit barn nog!  Den ska få nyttig mat och nyttiga promenader. Tappa vikt och lägga om vanor. Crosstrainern ska dras fram igen och det ska flåsas till tvn om kvällarna. Den nys kondisen ska revolutionera kroppen. Så fort amningen är över ska jag köra en pulverperiod ett bra tag, men jag måste vänta för mjölken sinar om jag inte äter mat. Testade med pulver medan jag ammade Anna och det gick inte alls. Stackars unge hon sög och sög! Jag fattade inget det första. Sen när poletten trillade ner var det bara att börja äta igen! Och ungen blev en nöjd tjej igen. Dumma morsan!
Som sagt annars mår jag bara bra, de väldigt onda sammandragningarna försvann när jag valde bort energikrävande tjafs. Så konstigt att det hängde ihop! Men så är det ju, det borde jag ju egentligen veta... att kropp och själ hör ihop. Såklart. Men konstigt att jag ska behöva söka vård utan att själv fatta. Ibland glömmer jag bort mig själv, men hade jag mött mig själv som patient på jobbet och hon hade berättat det jag hade runt mig då, så hade ju rådet varit givet. Det var likadant under Annas graviditet, då hade jag också energitjuvar och tjafs som jag fick välja bort. Det är märkligt att ingen hänsyn kan tas till att jag är gravid när sånt ska sättas igång?

Lille Sam (arbetsnamnet för tillfället) är en buse om kvällarna, härom kvällen lekte han karate-kid eller nåt... magen hoppade som sjutton och det var kul att både se och känna det som hände! Annars skämmer han bort sin mamma med små buffar lite då och då, det är skönt, det lugnar mig. Och det är mysigt. Han är som sina syskon, kvällstid är det stora kullerbyttsrallyt. Men jag är så nyfiken på hur en pojke kommer att se ut och vilken personlighet han kommer att ha, är han lik sina systrar med stark vilja eller kommer han att vara en lugn sävlig norrläning efter pappas gener och släkt? Hoppas det... :-) eller förresten - han får vara precis hur han vill, bara han kommer ut levande och frisk!