Sitter och väntar på att IKEA ska komma och leverera sängar till gårdshuset. Anna ligger i vagnen och sover och Maja är på dagis. Näst sista dagen innan hon ska ha sommarlov. Det tycker hon ska bli spännande.
I natt har det varit en ovanlig natt, jag har blivit van vid att få sova hela nätter. Otroligt härligt! Därför blev jag förvånad när Anna vaknade någon gång mitt i natten, halv fyra kanske, och var tokledsen. Jag har ingen aning om varför men gissar att det kanske är de små tänderna som spökar? Den ena tanden har spruckit igenom och sitter där som ett litet risgryn, den andra är på gång tror jag i alla fall. I vilket fall så slurpade hon i sig en hel flaska välling och somnade sedan om efter en stund. Det kanske var så enkelt att hon var hungrig? Lilla gumman!
Jag passade på att släppa ut lilla Fia när Anna vaknade men valpepalpen hade redan hunnit kissa i sin bur :-( undrar när hon ska orka hålla sig hela natten? Ibland går det men oftast inte. Ändå går jag en runda det allra sista jag gör innan sängdags och då kissar hon alltid ett par gånger. Det är konstigt. Men går väl över antar jag.
Annars händer inte så mycket. Tvätt, städ och matlagning i vanlig ordning. Pinnevik de dagar som Maja är hemma. Promenader. Kalas hos Majas kompisar. Lek. ICA. I morgon och på söndag ska jag jobba på jourcentralen. Det är ett roligt jobb. Lärorikt. Att jobba en-två kvällar i veckan är faktiskt helt perfekt! Jag har bokat upp mig onsdagskvällar och söndagskvällar från nu och hela juli och nästan hela augusti. Varierat både i hemsjukvården och på jourcentralen. Det ser jag fram emot. Känns lagom. Då blir det både ledighet hemma med familjen och att få komma hemifrån och göra något eget (även om just egentid på jobbet kan diskuteras) och 16-22 är helt perfekta tider, då hinner vi göra något bra utav dagen också.
Appropå egentid så blir det inte mycket sådan för mig måste jag erkänna. J jobbar mycket och är hemma ganska sent på kvällarna. Gårdshuset har tagit mycket tid för honom sista halvåret.
När jag hade tiden att göra något helt själv kommer jag inte ens ihåg. Jo den stund det tar att jogga rundan är ju bara min tid förstås. Sådär 15-20 minuter...
Hur ska man komma tillrätta med det? Det skulle vara fantastiskt härligt att få packa en väska och bara åka iväg en helg. Ensam. Ha mobilen avstängd. Ta med Fia & Morrten. Bo i nån stuga, sova länge, promenera hela dagarna. Få sitta och fika i fred. Äta i lugn och ro. Prata med andra människor om jag vill. Sätta mig själv främst. Och hundarna. Detta har inget med kärleken till barnen att göra, det är ett behov jag just nu känner att jag behöver få fyllt. Att vara hemma med barnen från tidig morgon tills det är dags för dem att sova på kvällen är just nu tufft. Jag vet inte varför men allt går väl i perioder? Det känns som att jag bara ger och ger och ger och ger... visst får jag tillbaka de är väldens allra bästa ungar! Men mitt i all vardag och rutiner känns det ibland som om jag glömmer bort mig själv. Vem eller vad fyller på energi och ork i mig? Att bara tas för given är just nu en jobbig känsla.
2 kommentarer:
Stackars Anna, det är säkert tänderna som är orsaken.
Valpar och innekissande är ingen rolig historia och dom flesta av mina jyckar har varit lite svåra att vänja av men en tröst är att plötsligt händer det.
Att få egentid är inte alltid lätt att pussla ihop och jag förstår dig helt och hållet, det är tufft att ha två barn dygnet runt.
Skönt för dig iaf att du ska iväg och jobba lite två kvällar i veckan, blir ju lite annat iaf.
Ha en bra dag!
Egentid... ojojoj. Är det den tiden då barnen sover och man diskar? Eller sköljer tygblöjor? Då är man ju själv. *fniss*
Men ibland när det är tungt, stubinen är kortare än kort och grälet med trotstrollet hänger i luften så blir jag ändå så jävla glad över att det är MIG dom vill ha. Att jag är så viktig för dom. Det är väl det som får fylla dig med energi, kusin vitamin, att dom behöver dig. Att du är så himla viktig för dom.
Skicka en kommentar