Pling-plong taxi!!

Jäss, så är det. Tre dagars bredvidgång är gjorda som sjuksköterska i ambulans. Det blir bara bättre och bättre, och roligare och roligare för varje gång. Igår satt jag ensam bak och vårdade. Men med de trygga ordinarie grabbarna i förarsätena som stöttning om något skulle inträffa. Jag bad om hjälp en gång, om en tolkning av en ekg-remsa, jag måste läsa på om ekg känner jag! Mycket att läsa... Om allt möjligt. Dels det medicinska men också mycket tekniskt. Bara en sån sak som kontakten med SOS måste jag ju kunna. Å andra sidan: Rom byggdes inte på en dag! Och jag jobbar ju som sagt alltid med en ordinarie som har full koll.

Livet leker just nu!!

Söndagskvällsmys!

Supergod fruktsallad!! Utan grädde. Utan glass. Helt naturell och helt okej!

Premiärtur idag! Maja cyklade själv (!) och Anna och Axel fick åka cykelkärra bakom trampandes mamma! Nu kan barnstolen på pakethållaren plockas bort :)
Lyckliga ungar! Axel hade full koll på alla båtar, bilar, lastbilar och motorcyklar vi susde förbi. Liksom blommor, hav, hus, andra barn och polisbil. Han kommenterar ALLT! :)

Maja och kompis har varit i stallet och borstat och ridit på pigg Elvira! Prövade också att köra henne, premiärturen. Det följde ju med sele, tömmar och rockard. Och det tyckte hon var kul! Liksom jag!! Superpigg och framåt totto :)

Fredagsmys!!

Detta sa en kvinna i helgens Bohusläning. Fint formulerat tycker jag. Reportaget handlade om en kvinna som levt ett långt och hårt liv, hon skulle fylla 87 nästa gång. Om henne har jag tänkt en del på sedan i lördags.
Hon hade varit gift och hade barn barnbarn och barnbarnsbarn. Men hon hade aldrig upplevt kärlek, 'det vet jag nog inte vad det är...' Hela sitt liv hade hon gjort uppoffringar, satt andras väl och ve före sig själv och sina önskningar i livet.
Hennes bästa tid var när hon kom upp i 60-årsåldern, paradoxalt nog när hon blev änka. Då fick hon äntligen den frihet hon så innerligt längtat efter hela livet.

Vilket kvinnoöde. Det finns många sådana.