Härlig tisdag på Vann!

En skön dag! Önskar mig fler såna! Barn på dagis en mamma som hinner med allt pappersjobb och träna och umgås med goda väninnor/kollegor på långlunch. Flera timmars prat skratt uppdatering av varandras liv, tillsammans med en fantastiskt god lunch!! Nice! Detta måste bli en återkommande trevlig vana! Jo förresten, vi körde en favorit i repris: Vann!!

När lunchdejten var över var det dags att baka en kaka till kvällens grillparty på dagis. Fullt ös där, tipspromenad, barnen sjöng och ramsade ramsor. Jätteduktiga! Men Anna tyckte att Idas sommarvisa var överkurs, så hon började sjunga 'här kommer Pippi Långstrump' mitt i. Ja den ungen!
Axel lallade omkring och startade sin inskolning själv. Om bara några månader ska han ju det på riktigt!

Imorgon hoppas jag på träningsrepris. Tyvärr fortfarande för ont i benet för att kunna långpromma, men en intensiv timmes ct-tramp ska hinnas med. Kvällsjobb, på hemmsplan, lyxigt att kunna cykla till jobbet :)


............

Dagens: ct-tramp 2.05 mil under 60 minuter! Ett snabbt skönt tempo! Intervaller, skitjobbigt! Genomsvett. Skönt trött. Jag älskar't!!

Blogger strular..

Men jag smiter in en bakväg och skriver lite ändå. Om det nu funkar!

Gårdagens frosseri är avslutat. Det var hysteiskt gott. Men nu får det vara nog på den fronten. Frukost med min egen müsli, och så sallad med överbliven tacoköttfärs till lunch. Så himla bra med rester! Nu är kroppen full av må-bra-endorfiner igen. Jag trotsade mitt onda, åt mina smärtstillande och ställde mig att trampa CT. Först lite uppvärmning med Morrtenprommis. Att gå gör vrålont, så det gick inte fort. Trampar jag på CTn på ett visst sätt funkar det fint, det är inte alls samma påfrestning på benen att trampa som att gå eller springa. Underbart skönt! Första milen gick rätt lugnt med ljudbok i öronen, sen ville benen mer så jag bytte till tempo-musik och trampade som en dåre sista dryga milen! Det är helt fantastiskt skönt. Bli helt slut, svett som rinner och inte vilja sluta. 'en låt till....bara en låt till...' Fast skönt är en rejäl underdrift!

I kväll jobb på sjukhuset här i stan. Hoppas på en bra kväll med en del att göra. Kul!

Nu är jag på ett strålande humör igen, tänk att lite trampande kan ge mig så mycket! Enormt!!


................
Dagens:
vovveprommis i makligt tempo: 3.17 km.
CT-tramp: 66 minuter, 2.23 mil.
Situps: 100 st. I etapper.

NÖJD!!

Summan av kardemumman såhär ikväll efter en dag utan powerwalk men med CT-tramp, cykel uppför alla backar till jobbet och sen en massa rännande i korridoren fram och tillbaka, är att jag inte har varken mer eller mindre ont i benet än tex igår då jag vilat två dagar. Summan ont, är konstant. Så då fortsätter jag såhär. Tramp på förmiddagen och ingen powerwalk. Men smärtstillande läkemedel. Fick rådet på jobbet ikväll att testa Voltaren gel på smalbenet. En sån tub ska inhandlas imorgon!!

Läget under kontroll igen!!

Kaffe paket och teckning på bricka vid sängen i morse. Tre goa ungar!
Sen aktiviteter, Maja till kompis, hundpromenad, baka kaka och gå med den plus paket och Anna i handen till mor/mormor. Kaffefika där.

Hem, surprice-barnvakt och middag ute. Gott och trevligt! Kaffe hos goda vänner efterpå. Businesstankar... ja man vet aldrig!! :D

Hem och ... nej inte trampa. Inte springa inte ens gå. Fortfarande lika ont i benet. Ondare? Skit också! Vila för andra dagen!

Soffan, filt, vovve i knävecken och film!! Äta glass med krossade maränger över. Jamen ös på det dåliga samvetet. Frossa Ulrika, gör det! Åt nämligen pannacotta också på restaurangen. Hysteriskt sötsugen! Orkar inte stå emot.

Boring!!

Men -vem har sagt att livet ska vara enkelt att leva??

Anna och en bunke med kladdkakesmet...

Gissar på en storsanering av barn och kök om en stund!!

Det är det värt!!

:)

Hugga av benet? (otroligt gnälligt inlägg...)

Det gör riktigt riktigt ONT! Hela tiden, mer eller mindre. Det syns inget på utsidan. Inte varmt ömt eller svullet. Men liksom inne i benet så maler det onda. Tårna känns ibland kalla, ibland sover de. Borde kanske kolla upp...?

Det är ju då blanke fn, jag vill inte ha det så här! Jag har inte tid eller tålamod.
Jag vill inte vara sur och grinig. Det är frustrerande att inte bli av med all rastlöshet.
Jag vill ju röra på mig!

Det funkar inte att gå, och absolut inte att springa. Men det funkar att trampa CT. Eller snarare, det gör inte ont medans jag trampar. Det kommer senare. Som nu. Skitont! Idag är det som ondast, skulle tro att det är de sista två dagarnas hårda tramp som inte gjort 'vaddetnuär' bättre precis. Jag kurerar mig med mina piller från gömmorna. Och då funkar livet hyfsat. Tidigare idag packades vagnarna för lite stros på stan. Jag är i behov av nya festdojjor. Trodde jag ja. Det finns bara högerskor att prova - och höger fot kan inte sträckas in i högklackat eller kilklackat. Ont! Dessutom tyckte Axel att det var totalt överskattat att morsan skulle pröva skor. Och med hans mammas i vanliga fall korta tålamod, idag überkort, så gick vi ut. Eller snarare haltade ut... (det är rätt synd om mig idag ja ;)

Kladdkakebak till fikagäster (jo, jag slickade av visparna!! Gott!)

Tacos till middag.

Förhoppningsvis lite tramp ikväll... (envis och rent av dum jag vet! Borde vila. Orkar inte!)

...................
Dagens: Några km vovveprommisar. Inget tempo alls. Räknas inte. Så nää det blev inget ct-tramp. Blev vila i soffan, högläge på kudde och Diklofenak. Prata inte med mig, är less, rastlös och grinig! På ren svenska :( nu sova. Och vakna utan ont! *bestämmer*