Måste bara visa senaste modet à la Anna! Storasyrrans kalasisar på
huvudet :-)

En vecka gammal idag! Världens världens finaste gosse. Om ännu
onamnad... Inatt har han bara väckt mamma en gång, fortsätt så
lilleman!

Så kom han då igår vår "lille" prins! 4500gram och 56 cm lång!
Tacka 17 för att magen varit stor, jag hade dessutom väldigt mycket
fostervatten. Allt har gått fint och nu tränas det på amning för
fullt! Han är såklart världens finaste!! Men vad han ska heta... det
får vi se!! :-)

Sådär, bb-attiraljer införskaffade!! :-)
Jiiihaaaw!!

Söndag!

Otroligt skönt att helgens sista dag är här det trodde jag aldrig att jag skulle längta efter ! Dagen har förflutit i soffan, vid köksbordet och framför datorskärmen. Det stod egentligen ett dop på dagens 'to do'. Och det hade jag sett fram emot, planerat inför. Men efter nattens bravader och morgonens onda kropp fick jag kasta in handsken igen. Jag tror inte jag hade klarat av bilresan. Så otroligt frustrerande det är att vilja men inte klara av fysiskt. Jag känner mig som 85-år! I stället har fikat stått framme och andra goa vänner har varit på besök. 

Annapanna har de sista två dagarna hamnat i sitt hittills värsta pill-esse. ALLT är hon på. Drar i. Smakar på. Hon står och gör saker hon vet att hon inte får. Hon kan liksom bara inte låta bli att trycka på exempelvis stereons knappar som hon precis når om hon står på tå i sin lära gåvagn... så skakar hon på huvudet och säger näänääää. Hon trycker sig mellan soffan och väggen och drar i de stackars krukväxterna, skakar på huvudet och säger näää ajaj. När, inte om, något åker i golvet står hon som ett stort ? och säger ojjje. Samtidigt som det är väldigt tröttsamt så kan jag ju inte låta bli att le åt tokungen. Maja var precis likadan. Jag har alltid sagt att det året som Maja var mellan dryga ett år till dryga två år var ingen hit. Det var ett evigt passande... speciellt om vi inte var hemma! Nu är vi där igen! Och kommer att få uppleva ännu en gång om sisådär ett år! Jaja... det som inte dödar det härdar heter det ju!

I oktober kommer det att vara tantvarning! Jag och en väninna ska till Göteborg på Ladies night! Hahahaha - kolla på show! Sen utgång, hotellövernattning långfrukost och så stros på stan dagen efteråt... nice! Utan män och utan barn. Himla kul att ha något sånt att se fram emot! Innan dess är det ju en lång förhoppningsvis sommar som ska avnjutas.

Nu en stund i soffan igen. Under filten och kanske slå ihop de blå en liten stund. Samla kraft och så lite peptalk för mig själv inför det som komma ska.

Jag vill inte...

....vara med längre. Kan man inte få krypa ur den här kroppen och flyga iväg, stanna nånstans i några dagar och sen få flyga tillbaka? Jag är så fruktansvärt trött på det här. Jag vill inte ha konstant ont, vara nästäppt, ha konstant halsbränna, vara trött, stor och otymplig. Jag vill inte vara sur och grinig och låta mitt korta tålamod gå ut över de stackars barnen som egentligen inte gör något fel. Jag är trött på att vakna mitt i natten, kissnödig och ha så ont att jag knappt kommer ur sängen. För att sedan inte kunna somna om. Ligga där som en idiot och surfa på Iphonen och läsa Aftonbladets nyheter mitt i natten. Vänta tills Alvedonen verkar och tar bort udden av det värsta, för att sedan somna om en stund igen. Vakna lite senare av att Anna vaknar och vill ha en vällingslurk. Masa mig upp eller sparka på J som får ta det.
Vad i hela världen har jag gett mig in i?? ;-)