Jag är så himla trött...(gnällinlägg!)

På allt möjligt! Idag är en riktigt skitdag.

Till exempel på att inte få sova hela nätter utan uppvak. På att jag har sån energi på insidan men kroppen protesterar. På den där välbekanta smärtan i bäckenet och på att jag vet att detta bara är början. På hösten när den är så här grå blåsig och isande kall. På att Anna vägrar ha vantarna på sig när det är så här kallt. Kan man sy fast dem i jackan måntro? Finns det 'tvångsvantar? Det borde jag uppfinna, vilken affärsidé! På att jag också vill åka utomlands och slappa i solen en vecka eller två, men att jag vet att det inte blir någon avkopplande semester med två busungar med, så det får alltså vänta f l e r a år...
På att jag inte hinner med hundarna så som jag vill. Jag vill träna dem och spåra i skogen och ställa ut och träffa likasinnade.
På att jag har så mycket att fundera kring i mitt huvud just nu och att det måste tas en del beslut. Jobbiga beslut eftersom jag måste markera. Det tar energi, energi som jag inte har.
På att kläderna sitter illa, på att jag inte kan ha mina vanliga kläder. På att de kilon jag gick ner i våras och somras nu är uppätna igen. Fan. På att behöva ha mammakläder som jag inte ens tycker är särskilt fina eller sköna. På att vara gravid tredje hösten på rad och att jag inte kan dricka ett glas vin då och då eller äta brieost. På allas "ja men kläder, fett, vin, brieost är ju för en god sak" visst är det det, men jag är trött på alla "du får inte göra si eller så för du är gravid eller du ammar". Jag vill tillbaka in i min kropp och få dricka det där glaset mousserande vin när jag vill. Eller äta en osttallrik med lufttorkad skinka till. Kunna få jobba dagtid när det behövs och om jag vill, eller kvällar när det behövs och jag vill. Jag är trött på att känna mig så förbannat låst. På att det alltid är jag som ska anpassa mig efter allt och alla. Vem ställer upp på mig?

Mitt i allt gnäll får jag ändå medge att jag inte för något i byte vill ändra på mitt liv. Jag älskar mina 'ungar' och den lille i magen!! Självklart är det så, de är mitt allt! Och jag vet att jag borde skämmas med allt gnäll. Och att det är I-landsproblem. Och att jag kommer ihåg så väl under de år när vi väntade på att Maja skulle bli till förbannade alla gravida som gnällde och att de skulle vara tacksamma och hålla klaffen. De kunde ju i alla fall få barn.

Men ändå. Jag måste få låta ventilen pysa ut ibland.

Ny vecka igen..

Nämligen vecka 20 i graviditeten!

Halva graviditeten har gått. Man börjar få en mage som alla kan se och livmodern når ända upp till naveln.

Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel.

Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.
Taget från 1177.

Jag mår bra, men börjar bli trött igen. Det är nog dags för lite järntillskott, det får bli en apotekstur innan dagishämtning idag. Dagarna rullar på ett ett rätt så lagomt tempo. Jag är hemma med barnen om dagarna, Maja är ju på dagis tre dagar i veckan, men Annapanna är ju hemma. Och så jobbar jag 43% kvällar och helger på vår jourcentral. Igår kväll jobbade jag och jag slutar vid 22, sen hem och ta kvällsrundan med hundarna, ge Anna en flaska välling så hon (förhoppningsvis) sover gott hela natten, ta hand om mig själv, få ro i kroppen och kunna somna. Inte den lättaste ekvationen. Jag har helt enkelt svårt att slappna av. Nu har jag kommit på en bra grej i alla fall. Jag har skjutit på Majas dagisstart med en timma på morgonen. I stället för att vara där fem i åtta äter vi frukost hemma och myser en stund på morgonen innan det är dags för att gå dit vid nio. Det var första dagen vi prövade idag och det var så mysigt. Maja kom till sängen och gosade sig en stund, pratade om hur hon hade haft det under gårdagen då hon hade varit hos en kompis och lekt. Sen fick Anna sitt, Maja var duktig tjej och började plocka fram frukost under tiden. Allt gick i ett lugnare tempo, ingen stress och det är en skön start på dagen, det tycker nog Maja också. Lika bra att passa på att njuta så länge det går innan skolan börjar med mer fasta tider.

I lördags var bjudna på spökfest hos goda vänner. Ett av den familjens barn hade bjudit hela sin klass(!) och så var det alltså Halloweenspektakel. Familjen har tidigare bott i USA och där firas ju Halloween på ett annat sätt än i Sverige. Det var jättekul att få vara med om detta. Alla var utklädda, även vi vuxna. Jag var värsta häxan med svart långklänning och hatt svart läppstift... Vi vuxna och de äldsta killarna placerades ut längs en liten runda med levande ljus som snitslar, och sen gällde det att skrämmas så mycket man bara orkade när barnen kom några i taget. Hihi!! Det var jättekul! Och jättelyckat! Och alla blev lagom rädda, så vi var nog rätt så snälla ändå! Sen var det godisfrossa, alla barn som var bjudna hade med sig en påse godis. Allt godis hälldes sedan i en stor kittel. Jag tror inte jag sett så mycket godis någon gång... och det åts och det åts och det åts. Våran Maja somnade proppmätt i soffan och Annapanna fick inte ens följa med, hon var hos mormor och morfar. Det var nog bäst hon hade säkert stoppat ALLT i munnen...

Jag tycker annars att Allhelgona är en fin helg. Vi bor nästan granne med vår stads äldsta kyrkogård och kyrkan hade gjort så fint. Runt kyrkogården slingrar sig en stenmur och på den hade det ställts maschaller som brann. På gravarna fanns också tända ljus. Jag var i minneslunden och tände ett ljus för vår Olle som ligger där. Det var en otrolig stämning om än ledsam också. När jag går dit får jag alltid ett stänk av melankoli ett tag efteråt. Livet är så förbannat orättvist och märkligt.

Fast egentligen tror jag inte att han finns just där i minneslunden utan att han är en liten osynlig ängel som finns alldeles runt omkring och som håller ett vakande öga på oss och sina syskon.

19e veckan...

Jag kan inte fatta hur snabbt veckorna går. Tiden går åt till att vara hemmamamma på dagtid och sjuksköterska på vissa kvällar. I helgen som gick jobbade jag och trots att det är trist att gå hemifrån så är det roligt när jag väl kommer till jobbet. Men det var en mentalt tuff helg. Att livet är väldigt skört fick jag en stark påminnelse om. Så var rädda om varandra där ute i landet, ta vara på de stunder som är och ta ingenting för givet. Jag fick mig verkligen en tankeställare. Det gäller att ta tillvara på livet medan det är.

Igår var vi hemma, barnen och jag. PappaJ hjälpte till att gräva upp marken utanför huset. Vi har bytt avlopp- och vattenstammar i hela huset, ända ut till gatan. Så nu är det väldigt skönt att veta att det inte kan hända nåt med dem, vi bor i ett gammalt hus och överraskningar i form spruckna rör ville vi inte få. Nu slipper vi det. Sura pengar men ännu värre om något gammalt rör skulle springa läck!

Medan han höll på som bäst med det gick barnen och hundarna och jag till vår strand här i närheten, Pinnevik, och plockade musslor och snäckor som jag tänkte ha på lut när Maja är rastlös och inte har något att göra. Då ska vi göra tavlor av dem, snacka om pysselmorsa va?? :-)

Maja hittade några döda småkrabbor som hon la på musselskal och skickade ut som båtar på vattnet, det var värsta begravningsstämningen. Staaaackars krabban snyftade hon... tills hon hittade en snäcka med pärlemor i, ååå mamma, nästan som en diamant. Det är snabba kast mellan känslostämningarna som tur är!

Hundarna fick vara lösa och sprang som värsta dårarna över stranden (nej jag såg inte skylten att hundar inte får vara lösa på stranden, eller jo kanske men antog att det bara gäller på sommaren? Det fanns inte en människa i närheten...å andra sidan så finns det gott om självutnämnda poliser i vår stad så förr eller senare säger väl någon något. Den tiden den sorgen!)
De rullade sig i sanden, bråkade med varandra, och så upp på gräset ner på stranden runt runt! Morrten lurar ändan av Fia än så länge. Han är så snabb och vänder på en femöring. För Fia tar det flera språng innan hon stannat och vänt sin stora kropp och hunnit få fart igen. Då är lille terriern redan låångt borta! Han hittade en äcklig gammal mussla som han bara var tvungen att rulla sig länge och väl på innan jag väl fick se vad han höll på med. Så han åkte in i duschen när vi kom hem. Ungefär ett kilo sand åkte också ner i avloppet, det sa vi inget om till husse!

Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, inte ens mobilen... slarvmamma!


..........................

Nu är jag i vecka 19:


Nu kan man känna livmodern under naveln och den är ungefär lika stor som huvudet på ett nyfött barn. De flesta känner att fostret rör sig vilket brukar kännas extra bra om man tidigare har haft svårt att tro att det verkligen finns ett barn där inne. Man mår ofta bättre och känner sig piggare eftersom graviditeten går in i ett lugnare skede.

Fostret är nu ungefär 22 centimeter långt, väger runt 280 gram och kan knäppa sina händer. Fosterfettet är tjockt och täcker hela fostret. Huden över hela kroppen har även fått små tunna hårstrån, som kommer falla av innan fostret är fullgånget. De har också till uppgift att skydda den känsliga huden.

I magsäcken och tarmarna börjar den vätska bildas som kommer att behövas för matsmältningen. Bakom anlagen för mjölktänderna finns nu även anlagen för de permanenta tänderna som barnet ska få senare i barndomen. Flickfostrets äggstockar har redan fått anlag till hennes framtida äggceller.

Deja vu!

Det var inte speciellt länge sedan jag gjorde samma sak som nu, fast med en Annapanna i magen. Men ändå, tycker det är lite kul att se vad som häånder vecka för vecka, dessutom får jag ju lite hjälp att hålla koll på hur långt gången jag är, glömmer det annars...

Vecka 18
Vid den här tiden brukar den första ultraljudsundersökningen göras. Ofta är det först nu som man som partner på riktigt kan ta till sig att ett barn är på väg. Ultraljud görs för att bättre kunna beräkna när barnet kommer att födas. Som blivande förälder är det lätt att mentalt ställa in sig på det datum för förlossningen som man får. Men man kan aldrig veta säkert och det kan dröja drygt två veckor efter beräknad tid innan barnet kommer. Läs mer i 1177.se om ultraljudsundersökning av graviditet. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

När man fått ett ungefärligt förlossningsdatum kan man också ansöka hos försäkringskassan om havandeskapspenning, som kan tas ut från vecka 32. Havandeskapspenning är till för friska kvinnor som har arbeten som är tunga eller innebär andra risker, och därför inte kan arbeta hela graviditeten. Läs mer i 1177.se om regler om arbetsmiljö när man är gravid. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Fostret väger nu 250 gram, är 20 centimeter långt och har börjat lagra på sig mer fett i kroppen. Fingrar och tår börjar se mer färdiga ut och man kan ana alla de små linjer som senare kommer att bli fingeravtryck.


Taget härifrån.

Jomenattsåhäreredåva...

...att den här Ulrikan är gravid igen!! Totalt oplanerat men väldigt välkommet ändå! Snacka om att få hakan i knät sådär nån gång mitt i sommaren efter aatt ha njutit gott vin om kvällarna och en del partyn efter alla mina graviditeter och amning. Jag njöt verkligen i somras. En frihet som det var många år sedan jag senast hade.

Jag började ju såklart att misstänka men slog ifrån mig, nej så kan det bara inte vara... lekte struts ett tag. Men jag känner min kropp så väl så väl. Det var inget att strutsa sig över utan bara att vänja tanken vid att bli tre-(fyra)-barnsmamma. Något annat alternativ fanns givetvis inte.

Lilla gossen kommer i mitten av mars nånting så nu är jag ungefär halvvägs. Moderkaksprovet var ua och igår var vi på ultraljud med organscreening för att jag varit så nojjig för att även denna gosse skulle ha svarta hål som skulle visa sig vara cystor i lungorna. Det hade han inte. Läkaren gick igenom hela hans kropp i detalj så noga så noga. Jag frågade om varenda svart fläck jag såg, men det var hjärta, urinblåsa och magsäck... Det var samma läkare som förlöste vår Annapanna för snart ett år sedan. Lugnande med kända ansikten.

Anna kommer att vara ett år och fyra månader när lillebror kommer, hujedamej vad jag kommer att få veta vad jag heter! Men samtidigt ska det bli så fantastiskt mysigt att än en gång få vara med om detta mirakel att få bära och sedan få hålla ett alldeles nytt litet barn. Det är verkligen underbart med barn!

...allra allra oftast får jag väl ärligt tillägga... ;-)

Onsdagsnytt.

Idag har vår Annapanna börjat att gå. Hon har tagit några steg från vardagsrumsbordet till soffan. Jag tror det var två steg, urgulligt! Hon sken som en sol. Görmallig! Och det var tydligen så kul att hon gjorde om det igen, lika glad då! Sen var hon ju tvungen att visa sina färdigheter för morfar!
Lilla ungen, det var ju inte alls länge sedan hon var en alldeles ny liten skrynklig skrutta! Och nu ska hon börja att gå sig fram i livet! Häftigt med utveckling. Nu börjar det en ny fas i mitt liv också - jagande-fasen och plocka-bort-från-det-hon-kan-nå-fasen. Maja var på ren svenska skitjobbig mellan det att hon var ett till två år. Ungefär. Hon skulle ha allt hon kunde nå, och rev ner det hon nådde. Drog i sladdar och lampor for ner i golvet på löpande band. Hon klättrade upp på köksstolarna upp på bordet snabbare än blixten. Jag hade rep runt alla matstolar kommer jag ihåg... Huvvaligen! Måtte inte denna lilla solstråle bli på samma sätt, för det var ett jobbigt år!

Å andra sidan har jag börjat jobba lite mer ordentligt redan. Då blir jobbet en ventil från hemmalivet. Vilket innebär en gladare och mer tillfreds mamma U. Jag jobbar kvällar och helger. Det är ett helt perfekt schema, cirka 40% och året ut i första hand. Tänk om jag kunde få en sån tjänst! Det hade varit guld. Barnen behöver inte upp i ottan till dagis och slipper vara där speciellt mycket alls. Jonas och jag kommer ju att gå omlott varandra men när barnen är små hade det varit helt perfekt och värt det. Dessutom får pappaJ förståelse över hur det är att ha ansvaret över två barn. Nyttigt nyttigt. Jag känner att jag trivs så himla bra på jobbet. Bästa stället jag hittills arbetat på faktiskt. Snabba besök, snabba beslut och teamarbete. Helt perfekt! Dessutom fantastiskt lärorikt! Man vet aldrig vad som står bakom dörren när det ringer på klockan.

I dag när Anna hundarna och jag hämtade Maja på dagis gick vi allihop en sväng till stan. Jag tycker det är mysigt att ta en eftermiddagsprommis efter dagishämtning. Dels får hundarna en rastning och så får Maja och jag röra på oss och vi alla får frisk luft! Idag köpte vi också höst och vinterkängor till Maja. Gore-tex är svinigt dyrt men lika bra att köpa ordentliga skor tycker jag. Jympadojjorna har snart gjort sitt. I morse var det frost ute! Brr!

På hemvägen efter skoinköpet stannade vi till på ett bageri och köpte bröd. Gick sedan hemåt och nästan hemma fick jag en känsla av att jag glömt något, att det var väldigt tomt... herregud var är hundarna??? Hmm... denna mamman hade sirap i skallen och hade glömt kvar dem utanför bageriet, det var bara att dra ett djupt andetag vända och gå tillbaka och självklart där satt de så snällt så och blev jätteglada när vi kom.

Jisses säger jag bara! Nästa gång kanske jag glömmer mig själv nånstans, vem vet??

Vi har bott i vårt hus ungefär i ett år. Eftersom detta huset har två lägenheter på var sitt plan bor vi i den nedre våningen och har den övre till gäster som hälsar på. I sinom tid (alltför långt bort tyvärr, man skulle haft några miljoner över...) ska vi renovera huset så att vi kommer att bo i hela huset. Uppe blir sovrummen och nere sällskapsrum, kontor och kök. Jag längtar verkligen tills dess! Det hus vi flyttade ifrån var rätt så stort och på grund av detta har vi alldeles för mycket saker till den plats vi nu disponerar. Dock kan jag inte bo utan en del av mina saker! Därför har vi nu börjat bära upp flyttkartonger... och jag packar upp plockar fram stuvar om och packar ner igen. Det är som julafton för mig! Jag älskar det. Tänk vad man glömmer bort på ett år! Och tänk ändå vad prylar betyder för oss! I alla fall för mig. Jag tycker om att ha vackra saker runt mig. En hel del prylar åker förstås ner igen, allt går ju bara inte att få plats med. Men ändå. Så roligt.

Dessutom har min händiga man stängt igen en dörr. Maja hade två dörrar till sitt rum. En gick ut till köket och en gick till vardagsrummet. Alla kan ju förstå vilket spring det var runt runt när hon hade sina kompisar hemma! Dessutom tar ju dörrar en hel massa plats från själva rummet. Så dörren till vardagsrummet stängdes igen. Det är målat rosa på Majas sida och det är tapetserat fondvägg på vardagsrumssidan. Och jag är såå nöjd. Det blev kanonfint. Tur man har föräldrar som är ena hejjare på att tapetsera! Det gick ju på bara några timmar! Bilder kommer! När flyttkartongerna är borta...

Annars är det inte mycket som händer. Livet rullar på. Maja är på dagis tre dagar i veckan. Trivs med det numer. Skönt. Annapanna håller på att få tre tänder uppe i gommen samtidigt. Så det är mycket snor och en hel del gnäll från den lilla sessan. Men hon kan vinka, titta på lampan när man frågar var den är, och tittar på vovvarna när jag frågar var vovvarna är, hon kan klappa händerna. Hon är en himla gosig tjej, för det mesta glad och go! Kramas och myser i knät. Men allt ALLT ska in i munnen! Hon vaknar någon gång per natt och vill slurpa i sig en flarra välling. Det kan man väl bjuda på, jag gör det nästan i sömnen!

I dag är det fredag. Jag ska jobba ikväll, och imorgon på dagen och så söndag kväll igen. Känns lite blandat. Trist att jobba tre dagar, helgen blir verkligen förstörd. Men å andra sidan så har jag bara tackat ja till året ut sen får vi se vad som händer. Att gå som timvikarie är också rätt OK även om det kan bli lite ojämt med turer. Sen när jag väl är på jobbet trivs jag som fisken i vattnet! Det är verkligen min ventil. Sista tiden har det varit mycket 'mammajobb' och det är skönt att få små avbrott i den rollen ibland.

Önskar alla en trevlig helg!