Jomenattsåhäreredåva...

...att den här Ulrikan är gravid igen!! Totalt oplanerat men väldigt välkommet ändå! Snacka om att få hakan i knät sådär nån gång mitt i sommaren efter aatt ha njutit gott vin om kvällarna och en del partyn efter alla mina graviditeter och amning. Jag njöt verkligen i somras. En frihet som det var många år sedan jag senast hade.

Jag började ju såklart att misstänka men slog ifrån mig, nej så kan det bara inte vara... lekte struts ett tag. Men jag känner min kropp så väl så väl. Det var inget att strutsa sig över utan bara att vänja tanken vid att bli tre-(fyra)-barnsmamma. Något annat alternativ fanns givetvis inte.

Lilla gossen kommer i mitten av mars nånting så nu är jag ungefär halvvägs. Moderkaksprovet var ua och igår var vi på ultraljud med organscreening för att jag varit så nojjig för att även denna gosse skulle ha svarta hål som skulle visa sig vara cystor i lungorna. Det hade han inte. Läkaren gick igenom hela hans kropp i detalj så noga så noga. Jag frågade om varenda svart fläck jag såg, men det var hjärta, urinblåsa och magsäck... Det var samma läkare som förlöste vår Annapanna för snart ett år sedan. Lugnande med kända ansikten.

Anna kommer att vara ett år och fyra månader när lillebror kommer, hujedamej vad jag kommer att få veta vad jag heter! Men samtidigt ska det bli så fantastiskt mysigt att än en gång få vara med om detta mirakel att få bära och sedan få hålla ett alldeles nytt litet barn. Det är verkligen underbart med barn!

...allra allra oftast får jag väl ärligt tillägga... ;-)

Onsdagsnytt.

Idag har vår Annapanna börjat att gå. Hon har tagit några steg från vardagsrumsbordet till soffan. Jag tror det var två steg, urgulligt! Hon sken som en sol. Görmallig! Och det var tydligen så kul att hon gjorde om det igen, lika glad då! Sen var hon ju tvungen att visa sina färdigheter för morfar!
Lilla ungen, det var ju inte alls länge sedan hon var en alldeles ny liten skrynklig skrutta! Och nu ska hon börja att gå sig fram i livet! Häftigt med utveckling. Nu börjar det en ny fas i mitt liv också - jagande-fasen och plocka-bort-från-det-hon-kan-nå-fasen. Maja var på ren svenska skitjobbig mellan det att hon var ett till två år. Ungefär. Hon skulle ha allt hon kunde nå, och rev ner det hon nådde. Drog i sladdar och lampor for ner i golvet på löpande band. Hon klättrade upp på köksstolarna upp på bordet snabbare än blixten. Jag hade rep runt alla matstolar kommer jag ihåg... Huvvaligen! Måtte inte denna lilla solstråle bli på samma sätt, för det var ett jobbigt år!

Å andra sidan har jag börjat jobba lite mer ordentligt redan. Då blir jobbet en ventil från hemmalivet. Vilket innebär en gladare och mer tillfreds mamma U. Jag jobbar kvällar och helger. Det är ett helt perfekt schema, cirka 40% och året ut i första hand. Tänk om jag kunde få en sån tjänst! Det hade varit guld. Barnen behöver inte upp i ottan till dagis och slipper vara där speciellt mycket alls. Jonas och jag kommer ju att gå omlott varandra men när barnen är små hade det varit helt perfekt och värt det. Dessutom får pappaJ förståelse över hur det är att ha ansvaret över två barn. Nyttigt nyttigt. Jag känner att jag trivs så himla bra på jobbet. Bästa stället jag hittills arbetat på faktiskt. Snabba besök, snabba beslut och teamarbete. Helt perfekt! Dessutom fantastiskt lärorikt! Man vet aldrig vad som står bakom dörren när det ringer på klockan.

I dag när Anna hundarna och jag hämtade Maja på dagis gick vi allihop en sväng till stan. Jag tycker det är mysigt att ta en eftermiddagsprommis efter dagishämtning. Dels får hundarna en rastning och så får Maja och jag röra på oss och vi alla får frisk luft! Idag köpte vi också höst och vinterkängor till Maja. Gore-tex är svinigt dyrt men lika bra att köpa ordentliga skor tycker jag. Jympadojjorna har snart gjort sitt. I morse var det frost ute! Brr!

På hemvägen efter skoinköpet stannade vi till på ett bageri och köpte bröd. Gick sedan hemåt och nästan hemma fick jag en känsla av att jag glömt något, att det var väldigt tomt... herregud var är hundarna??? Hmm... denna mamman hade sirap i skallen och hade glömt kvar dem utanför bageriet, det var bara att dra ett djupt andetag vända och gå tillbaka och självklart där satt de så snällt så och blev jätteglada när vi kom.

Jisses säger jag bara! Nästa gång kanske jag glömmer mig själv nånstans, vem vet??

Vi har bott i vårt hus ungefär i ett år. Eftersom detta huset har två lägenheter på var sitt plan bor vi i den nedre våningen och har den övre till gäster som hälsar på. I sinom tid (alltför långt bort tyvärr, man skulle haft några miljoner över...) ska vi renovera huset så att vi kommer att bo i hela huset. Uppe blir sovrummen och nere sällskapsrum, kontor och kök. Jag längtar verkligen tills dess! Det hus vi flyttade ifrån var rätt så stort och på grund av detta har vi alldeles för mycket saker till den plats vi nu disponerar. Dock kan jag inte bo utan en del av mina saker! Därför har vi nu börjat bära upp flyttkartonger... och jag packar upp plockar fram stuvar om och packar ner igen. Det är som julafton för mig! Jag älskar det. Tänk vad man glömmer bort på ett år! Och tänk ändå vad prylar betyder för oss! I alla fall för mig. Jag tycker om att ha vackra saker runt mig. En hel del prylar åker förstås ner igen, allt går ju bara inte att få plats med. Men ändå. Så roligt.

Dessutom har min händiga man stängt igen en dörr. Maja hade två dörrar till sitt rum. En gick ut till köket och en gick till vardagsrummet. Alla kan ju förstå vilket spring det var runt runt när hon hade sina kompisar hemma! Dessutom tar ju dörrar en hel massa plats från själva rummet. Så dörren till vardagsrummet stängdes igen. Det är målat rosa på Majas sida och det är tapetserat fondvägg på vardagsrumssidan. Och jag är såå nöjd. Det blev kanonfint. Tur man har föräldrar som är ena hejjare på att tapetsera! Det gick ju på bara några timmar! Bilder kommer! När flyttkartongerna är borta...

Annars är det inte mycket som händer. Livet rullar på. Maja är på dagis tre dagar i veckan. Trivs med det numer. Skönt. Annapanna håller på att få tre tänder uppe i gommen samtidigt. Så det är mycket snor och en hel del gnäll från den lilla sessan. Men hon kan vinka, titta på lampan när man frågar var den är, och tittar på vovvarna när jag frågar var vovvarna är, hon kan klappa händerna. Hon är en himla gosig tjej, för det mesta glad och go! Kramas och myser i knät. Men allt ALLT ska in i munnen! Hon vaknar någon gång per natt och vill slurpa i sig en flarra välling. Det kan man väl bjuda på, jag gör det nästan i sömnen!

I dag är det fredag. Jag ska jobba ikväll, och imorgon på dagen och så söndag kväll igen. Känns lite blandat. Trist att jobba tre dagar, helgen blir verkligen förstörd. Men å andra sidan så har jag bara tackat ja till året ut sen får vi se vad som händer. Att gå som timvikarie är också rätt OK även om det kan bli lite ojämt med turer. Sen när jag väl är på jobbet trivs jag som fisken i vattnet! Det är verkligen min ventil. Sista tiden har det varit mycket 'mammajobb' och det är skönt att få små avbrott i den rollen ibland.

Önskar alla en trevlig helg!

Heureka!

Nu minsann vet jag!

Vad som är värre än en förkyld man...

Jo, en man med ryggskott! Jisses vilket gnäll...

:-)

(Herueka)

Hihi!

Usch!

Vilken skitnatt! Liten Anna är så snorig så snorig och så hostig så hostig. Hon har vaknat många gånger i natt och varit ledsen hostat snorat och försökt gråta däremellan. Stackars liten skrutt. Lika många gånger har denna mamman vaknat. Tröstat torkat snor lyft upp och gett vatten fått det sprutat över mig eftersom det inte gick att svälja på grund av allt snor och hosta och gråt... nytt försök i soffan. Då gick det bättre. Ingen temp i alla fall det är ju något som är positivt. Är det verkligen den lilla nya tanden som ställer till det så här? Kanske lite men den kan nog inte frammana hostan i alla fall.
Så somnade hon en stund jag likaså. För att vakna till den där eländiga krupplika hostan igen en stund senare. Och så höll vi på. Sov vaknade tröstade vatten? torka lugn och ro en stund somna vakna...
Han bredvid mig i sängen sov på. Skönt för honom.
Upp igen, ge välling, kanske liten skrutt är hungrig? Det var hon. Suger ett tag och andas sedan näsan full av snor. Dricker en slurk igen. Nezeril hjälper föga. Näsfridan är bättre. Till slut blev vällingflaskan tom. Annapanna nöjd i famnen där i soffan. Jag aptrött. Klockan var fem i fyra. Funderade på när jag sov en hel natt senast? Utan avbrott för antingen hungrig Anna eller rädd Maja för dessa gröna rymdvarlser eller nåt annat hemskt i drömmen... det var väldigt länge sedan. Jag kommer inte ens ihåg. Härom natten väckte jag pappan för att ta Anna. Det var första gången, när jag går upp smyger jag såklart. Av omsorg. Men när pappan gick upp tänds det klampas dörrar öppnas och stängs. Jag blir väckt: Vet du var näsfridan är? Vem frågar honom när en annan smyger upp? Ingen såklart. Man letar tills man hittar eller så får det vara... man väcker inte.
Jag skulle behöva en stund för mig själv någonstans. Ensam. Utan barn. Utan man. Fan vad trött jag är! Efter fyra i morse sov vi i alla fall gott tills klockan var tjugo i sju. Då vaknade Maja som låg mellan oss i sängen. Mardröm i natt igen. Hon ville se på Bollibompa. Fortfarande ingen reaktion från sängen bredvid. Men hon fick vänta för om tvn sätts på skulle Anna vakna. Det kunde inte storasyster alls förstå utan fortsatte att tjata och tjata och tjata. Ingen avlastning från hennes pappa. Allt hänger fortfarande på mig. Just det ja, poletten ramlade ner, det är hans tur att ha sovmorgon idag ja. Igår fick ju jag 'sova' tills klockan var 8. Det hade jag helt glömt bort. Så den rätten hävdar han bestämt trots att jag berättade hur natten varit för mig. Va, har hon varit vaken? Det har jag inte hört hörde jag någon mumla med ryggen emot mig. Nej just det.
Då vaknade Anna av storasysters och pappas tjat. Bara att ta på sig morgonrocken slänga benen över kanten och gå upp och vara en go och glad mamma. Hell no! Dessutom ska jag jobba ikväll! Hur i hela friden ska det gå? När jag kommer hem vid kvart över tio ikväll vet jag hur det kommer att se ut. Hela huset kommer att vara upp och ner, tvätten kommer att hänga kvar ovikt, disken kommer att stå i hon eller kvar på vardagsrumsbordet, dismaskinens rena disk kommer att kvar i den, vardagsrumsgolvet kommer att vara belamrat med leksaker. Annas smutsiga kläder kommer att ligga i en hög på skötbordet. Majas rum som jag städade i rena ilskan nu på morgonen kommer att vara rörigt igen. Hunden kommer att vänta på att bli rastad. Kylskåtet kommer att vara lika tomt som det är nu... då ska jag tvinga mig till att inte tag i det ikväll utan försöka komma i säng och sova. Måndag morgon är allt det där mitt jobb ändå. Just det ja man ska vara en go och glad mamma som älskar att vara föräldrarledig för man jobbar ju inte då. Nej just det, eller hur?

Fy fan vilken skitsöndag!!

Tillägg: Hmmm nu har jag sovit en halvtimme med Annapanna medan de två andra har varit på Mulle. Så här med lite mer utsövda ögon kanske jag tog i liite väl mycket om hur lite min man faktiskt hjälper till... *host*

Kortradda...

Lite sommarbilder på 'ongarna'...

AnnaPanna k a n faktiskt bli arg. Men väldigt sällan... var ju bara tvungen att föreviga detta :-)

Systrarna provsitter fyrhjulingen i Värmland!

Söta unge!

Bad i diskhon! Man tager vad man haver...

Hoppborg vid campingen på Öland.

Studsmatta vid samma camping.

Hoppborgen igen..

Anna busig!

Anna glad!

Maja åker linbana över Kolmården, spännande tyckte hon!

Det regnade på Kolmården...

Systrarna bus :-)

Fredagsmys!

Åå vad härligt det är med fredagar! Man är sådär lagom trött efter veckan som varit, Maja likaså efter en hel dag på dagis, J har även han jobbat en hel vecka. AnnaPanna - ja hon bara är! Men på något sätt så smyger sig fredagslugnet sig på i familjen. Majas ständiga fredagsmys-beställning är: chokladbajskorvar! Ja du läste rätt, chokladbajskorvar. På annat språk heter de Mums-mums. Såna har hon ätit säkert det sista året, varenda fredag. Då är hon nöjd. Det är bra.

Idag har Anna och jag varit på lunch med en goo vän. Som är en tjockis just nu. Om magen bara. En finfin kula full med en liten bebis, som sparkade mig på handen när jag kände. Så himla härligt det är! Man blir alldeles varm i hela kroppen! Mys! Snart kommer han ut i vida världen, ska bli spännande att få träffa honom!

Efter lunchen var det dags för ICA och jag gör alltid samma tabbe. Handlar på tok för mycket, så får det inte plats under vagnen och så blir det bängligt att få hem allt. Idag hade jag ingen hund med mig i alla fall så det gick ändå rätt så bra! På förmiddagen städade jag hela vårt hem. Skurade till och med golvet. Och dammade! Jösses. Otroligt skönt varje gång när det är gjort.

Annars så tja har det varit en skön fredag. Soligt och fint! Men jag är trött. Anna har börjat vakna vid tre varje natt och vill ha en flarra välling. Och det känns i kroppen att inte få sova hela nätter. Jag vet att jag ändå har det bra, i jämförelse med andra som får vara vaken betydligt oftare, men ändå. Jag är trött. Maja har också kommit in en 'rädd-för-tjuvar-period' så hon kommer också intassande på nätterna och vill sova med oss. I natt hoppas jag i alla fall på avlastning med vällingen.

Nu snart dags för god mat. Kanske årets sista grillning? J står för kockandet och då blev det grillat kött. På min lott stod det att göra vitlökssmör och det kom jag på nu att jag glömt, det får genast rättas till :-)