Kolla kolla!

Kolla vad jag fått av Hallon & Blåbär (Linda)! Tack tack!! Min 'första'!!

Så jag lämnar denna vidare till ALLA er som läser den här bloggen! Håll tillgodo för ni make my days!!

Ny länk!

Hittade en bra sida man kan använda när man inte riktigt vet hur ett ord stavas... =)

Klicka här. man skriver bara in ordet som man tror att det stavas. Antingen är det rätt eller så kommer ett förslag på vad man egentligen menar!

Lugn och ro!

Vilken söndag! Maja har haft sin bästa kompis här hela dagen! De har härjat, busat, bråkat, ritat, lekt, sett på film, ätit & fikat! Precis så som det ska vara när man är tre och ett halvt antar jag! Lite skönt har det varit för mig att inte behöva sysselsätta storasyster, eftersom Anna har haft en riktigt gnälldag. Hon har låtit konstant! Smågnäll. Inte så att hon verkar ha haft ont någonstans eller varit tokhungrig mera tja... missnöje? Svårt att veta, men hon har inte kommit till ro alls. Hon har bara sovit en kort kort stund på hela dagen! Jättekonstigt och ovanligt! Men det är ju så det är med småttingar. Man vet ju aldrig vad de vill mer än att jag hör när det är hungerskrik, då är det bara att knäppa upp tröjan och fram med mjölkmaskinen =) men som sagt idag vet jag inte vad det är. Det enda som funkat någorlunda är att sitta och gunga henne i babysittern. Varning för 'bortskämmning'? Kan man förresten skämma bort såna där små skruttar? Vad är drift och vad är god vana? Jaja det spelar egentligen ingen roll. Hon får som hon vill, bara hon är nöjd och glad! Jag fick höra häromdagen att just det kallas för kravlös kärlek. Att just kravlös kärlek är ett begrepp! Det hade jag ingen aning om. Det måste jag läsa mer om, tycker det verkar lite fånigt att skriva en definition på allt möjligt! Nåväl.

Igår gick vi alla tjejer i familjen på stan, ja förresten så var ju faktiskt Morrten med också. Icke att förglömma såklart! Det blev lite inköp av barnkläder till lilla 'ungen'. Fina kläder från Freds värld i Lysekil.. Kläderna de säljer är i underbar kvalitet. En del är i dansk design och kvalitet. En del är i ekologisk bomull. Och jag har upptäckt det allra bästa plagget som finns, nämligen body med långa ben och knappar i grenen! Det heter väl något smart. Jag har fått en sån i present till Anna tidigare, den är från Molo och igår köpte jag en från Katvig och en från Småfolk. Härliga glada färger! Dessutom blev det ett par byxor från Molo! Men det roligaste av allt var att tjejerna i affären frågade om jag ville vara gästbloggare i deras kommande hemsida/blogg. De hade läst den här bloggen och trodde att jag kunde prestera något för dem. Så otroligt kul och spännande! Jag blev såå glad!! För det här att skriva känner jag att jag mår väldigt bra utav! Det har blivit ett 'måste' och jag känner ett lugn och tillfredsställelse i kroppen när tid finns till att skriva. Liksom en stress i kroppen när tid inte finns. Att skriva för någon annan kan ju vara en början på något nytt!

Fortsättning följer!

Appropå försäkringskassan...

...och den här artikeln så måste jag bara berätta min story i detta sammanhang.
Den 27e september 2008 fick jag beviljat havandeskapspenning för mitt arbete som sjuksköterska. Det eftersom mitt arbete är ett ensamarbete, jag bär tung utrustning och det är mycket in och ut ur bilen varje dag eftersom jag jobbar i hemsjukvården. Dessutom blir det en del tunga lyft när jag gör olika bedömningar och undersökningar av vårdtagarna.
Jag fick ett besked via posten att det var godkänt med havandeskapspenningen. Jag gick hem från jobbet och väntade på förlossningen. En bra tid eftersom jag ju hade rätt rejäl foglossning. Nå. I vilket fall som helst så kom ju Anna i november och jag ansökte via nätet om föräldrardagar. Veckorna gick och jag fick flera brev med uppmaningar att styrka olika saker till försäkringskassan. Jag är nog rätt så onormal i deras ögon. Jag är inte som 'alla andra' -jag har nämligen två arbetsgivare! Jag jobbar dels som sjuksköterska och dels med administrativt arbete för ett privat företag. Det har nog ställt till det för nämnda myndighet. Deras blanketter för att anmäla vård av sjukt barn till exempel är gjorda för att man ska ha en arbetsgivare!

Hela hösten har det trillat in brev från dem. De ska ha papper på ALLT! Hur många timmar min årsarbetstid är för det ena jobbet och för det andra jobbat. Hur mycket ob-tid jag har för det ena jobbat, har jag någon ob-tid för det andra jobbet? Inkomst sista året för båda jobben. Ifrågasättande och kontroll. Ändå har jag skickat in arbetsgivarintyg för sista året för mina båda arbeten. Det gjorde jag innan min havandeskapspenning trädde i kraft eftersom jag ville förekomma.
Och något som har visat sig flera gånger, det är att de frågar efter såna saker de redan har fått uppgift om! Men visst, jag förstår att de behöver alla dessa uppgifter för att ge mig rätt sjukskrivningsgrundande inkomst som föräldrardagarna bygger på. Självklart förstår jag det! Men varför inte samla ALLA frågor i ETT brev och be om svar på dem i stället för att hatta fram och tillbaka med olika brev och telefonsamtal om de olika förfrågningarna? Senaste brevet handlade om ob-ersättningen i somras. Det brevet fick jag precis innan jul och hon krävde svar innan den 2/1. Alltså hallå! Tror de på försäkringskassan att lönehandläggarna i kommunen jobbar röda dagar? Jag fick tag i rätt person den 2/1 och faxade in alla papper.

Dilemmat med det här är, jag har inte fått en enda krona utbetald från och med 27/9!! Jag har levt på sparpengar! Det är minst sagt bedrövligt! Har vi en socialförsäkring i vårt land så borde den väl fungera bättre?? Eller hur??

Snäll liten 'unge' idag...

...och då hanns det med både en långpromenad med Anna och Morrten, fika hos Annas och Majas mormor och morfar och ett kort till en stundande födelsedag! Hittade inte vår vanliga kamera, så det blev med hjälp av mobilen... lite halvtaskiga bilder ser jag nu! Men det var väldigt kul att få pyssla lite igen! För det har helt enkelt inte funnits tid till det tidigare, jag vill sitta i fred och i lugn och ro. Hur många såna stunder finns det på ett dygn med dessa två små 'ungar'? Jag har förresten tagit idén om symaskin till hjälp vid kortmakandet från Rimna! Det var kul och kommer säkert att bli en trogen vana!
Helt otroligt hur olika dagarna kan vara här i huset! Det verkar som om Annas mage har lugnat sig? Jag börjar känna igen ett mönster i hennes viljor nu också, vad gäller sovningar och ätningar och mysningar, även om denna lilla heffaklump helst vill äta heeela tiden. Igår kväll fick hon amma sig till sömns och när jag sedan la över henne sovandes i sin egen säng, dröjde det ubgefär tre minuter så vaknade hon, otröstlig... tills hon fick ligga bredvid mig igen. Då somnade hon gott och sov så i fem (!) timmar innan jag blev väckt första gånegn! Sen var det lite småätningar sista delen av natten, och hon sov igenom blöjbyte och påklädning plus biltur till dagis tur och retur, sov sig igenom avklädning igen... så då passade jag på att lägga mig en stund till med henne. En timma sov jag, sen var jag pigg som en lärka :-D

Upp och ner som en pannkaka!

Denna tiden för precis ett år sedan, är något jag aldrig vill vara med om igen. Jag önskar inte heller någon annan att gå igenom det som vi då gjorde. Det är ett helt år sedan vi avbröt graviditeten efter halvvägs och miste vår gosse Olle. Och det på grund av några cystor i hans lungor. Varför i hela världen ska ett ofött barn behöva få vätskefyllda cystor som växer i den lilla kroppen? Jag känner fortfarande när jag tänker på det, en del av den smärtan jag då kände i hela kroppen. Det kändes i hela kroppen, en värk som började som ett hål inne i magen, i den magen den kroppen som inte kunde bära färdigt det barnet. En värk som övergick i ren ångest och en otrolig apati och nedstämdhet. Som pendlade till känslan av ilska, varför vi? Varför jag? Varför vår son? Och sen den fruktansvärda orättvisan jag tyckte det var. För att sedan vända alla dessa känslor in mot mig själv, och då kom nog en av de värsta av alla känslor. Skuld. Det var MIN kropp som inte kunde göra ett friskt levande barn, det var jag som tog det där förbannade pillret som avslutade alltihop som de så förstående sa på sjukhuset. Vaddå avslutade? Jag dödade mitt eget barn i och med att jag svalde den tabletten. Ska man behöva göra såna saker? Jag känner att jag är långt ifrån färdig med det här ännu. Jag känner ilska. Dagen efter att pillret var svalt kände jag färre och färre sparkar, till slut upphörde de helt...
De där fruktansvärda dagarna när jag låg inne och skulle föda ut vårt döda barn. Det barnet som inte ville komma ut. Men som blev tvunget till slut då läkemedlen blev för starka. 13 januari kommer alltid att vara en jobbig dag för mig. Liksom dagarna innan. Som nu.

Men så är ju själva livet en enda stor PARADOX. En månad efter Olles död och födelse var det ett annat barn som ville bli till mitt i all sorg. Trots att tankarna på ett nytt barn var väldigt långt fram i horisonten. Kanske därför blev det som det blev? Var sak har sin tid heter det ju. Och innan jag kunde glädjas åt det nya lilla fröet var jag tvungen att få sörja och älta och gå igenom - om och om igen - Olle. För hans skull. Och för min.

När så alla kontroller och prover var klara med den nya graviditeten kunde jag tillåta mig att glädjas igen. Kanske kanske skulle det gå vägen? Vilket det ju gjorde, och världens finaste Anna kom till oss i november! Tänk att ha fött fram två barn under samma år. Att ha upplevt dels den mest avgrundsdjupa svarta smärtan som sliter hårt i kropp och själ. Och så under samma år få känna den himmelsvida stora varma kärleken skölja över oss som familj igen. Det om något är väl paradoxalt??

Härom dagen träffade jag en gammal vän på stan. Jag fick en kram och ett grattis och så några ord med värme i blicken: "...det var modigt gjort".

Ja kanske.

Flow!!

"Flow beskrivs som en känsla av att ens förmågor räcker till för att klara den utmaning man står inför. Koncentrationen intensifieras, medvetandeheten ökar och man känner tillfredsställelse inombords."

Precis så känns det! Liver liksom rullar på och det funkar fint! Jag trivs med att vara hemma med lilla Anna, även om hon just nu är jätteförkyld och höll oss vakna med illvrål (att de kan låta sådär högt och orkar hålla på så länge...) till två i natt! Inget var bra, inte amma, inte rapa, inte byta blöja ingenting! Det var "bara" att stå ut och försöka trösta! Till slut tog sömnen överhand! Efter en haltimmes sömn vaknade jag av att Maja ropade och behövde hjälp... jisses är man stålmorsa eller?? Men någonstans hittar man ju energin att lösa problemet, att gilla läget!

Det som är så häftigt just med Anna är att jag får vara med om när allt funkar! När allt är som det ska vara! Amningen funkar, hon går upp som en en michelingubbe i vikt. BVC-tanten är nöjd och säger att det blir en osynlig guldstjärna. Och jag suger åt mig som en svamp. Jag kan! Min kropp funkar! Maja börjar väl också mer och mer förstå att vi blivit en till i familjen och att den nya medlemmen faktiskt ska stanna kvar här. Men nog funderar hon mycket den här Majagumman! Jag ammade Anna och sa nånting om mammas sötnos till henne. Då kom en kommentar direkt från Majas rum att "är bara Anna din sötnos?" Lilla unge! Igår undrade Maja varför hon fick vara på dagis när jag och lillasyster är hemma. Det var minsann orättvist. Fast när jag sa att hon gärna fick vara hemma med oss men att hon då inte kunde vara på dagis och leka så ångrade hon sig snabbt. Det har blivit väldigt viktigt med rättvisa!

Julen var väldigt mysig! Vi hade norrlandsbesök under en veckas tid. Majas och Annas faster och så hennes två tonåringar som lärt Maja nåt nytt. Så fort jag ber henne om att göra något, så svarar hon "jag orkar inte" ha ha tonårsfasoner! (även om nu tonårstjejerna inte alltid sa att "jag orkar inte", det var faktiskt främst vid sagoläsningen på kvällarna som de inte orkade. Och jag förstod dem, Maja passade på och lät dem läsa mååånga böcker innan de släpptes ut ur rummet -på nåder!!)

På julaftonen åt vi och hade mysigt med god mat för att sedan öppna dörrarna åt hela min övriga familj. Alltså bröder och deras respektive och barn, och våra föräldrar. Vi var nog totalt tjugo personer som fikade och åt godis för fulla muggar! Tills tomten kom, då var de minsta barnen alldeles tysta, och spända. Väldigt spännande! Och alldeles lagom! Efter några timmar gick var och en hem till sitt och lugnet lägrade sig! Jonas fick ett skinnförkläde av mig och Maja och Anna, så slipper han stå i våra fula solblekta och alldeles för små reklamförkläden när han ska grilla i sommar. Jag fick en härlig ansiktskräm!

Nyår var vi bjudna på fest men efter mycket funderande och kvällen före bestämde vi oss för att stanna hemma eftersom Anna hade jordens gnällstund på kvällen. Tänk om hon skulle 'bete' sig på samma sätt på nyårsaftonen? Hur trevligt skulle övriga gäster tycka att det vore? Även om jag vet att tålamodet är långt hos värdinnan så känns det inte bra. Sen vete 17 om det är så kul att sitta och amma på fest på själva nyårsaftonen... då vill i alla fall jag dricka och äta gott, vara fin (hmm..) och framför allt vara avslappnad och inte ha koll på en bebis! Så amma, rapa och kräks rimmar illa med den bilden! Så så fick det bli, vi lagade god mat hemma och drack vår Champagne vid tolv-slaget. Det smakade ljuvligt! Jag älskar verkligen skumpa. Små små bubblor. Mums!!

Så så såg min jul- och nyårshelg ut. Väldigt lugn och fin! Och jag är alldeles nöjd! Just ordet nöjd har jag alltid tidigare förknippat med stagnation. Jag har varit livrädd för att känna mig nöjd, i stället har jag jagat vidare. Bytt jobb. Förändrat. Letat projekt. Planerat. Kollat på nytt hus. o.s.v. men nu är jag faktiskt nöjd med min tillvaro. Jag älskar min familj, jag stormtrivs i vårt nya hus. Jag njuter av alla promenader jag går varje dag med eller utan barn och hund. Det är härligt att se den sociala förändring det blivit i och med flytten, jag pratar, träffar och umgås med så många människor. Jag har lärt känna nya vänner och återupptagit kontakten med gamla vänner. Det kommer vänner på besök, helt spontant! Jättekul. Det hände väldigt sällan där vi bodde tidigare. Att jag på grund av det har blivit tvungen att börja bädda sängen varje dag är ju en bonus ;-)

Nu ska jag gå och ta hand om köttsoppan som puttrar på spisen! Sen ska jag packa vagnen och ta kopplet och Morrten i handen för att promenera upp till mormor och morfar och hämta Maja som är där!