Majas alster!

Maja har faktiskt också förstått tjusningen med att pyssla och limma och leka med knappar och band och egentligen allt möjligt! Bara det går att klistra fast!

Kolla in detta, en limtub senare...
Nästan dags för ett raminköp va?

Kortmakeri och napp-adjö!

I går var det en enda lång och mysig dag! En lisa för själen! Den tillbringades hos min goda vän och son i Boråstrakten. Vi bara umgicks och åt och shoppade och umgicks och åt igen... och gjorde några kort! En otrolig service hela dagen. Goda fikor (heter det så?? :-) ) och kycklinggryta. En supersmarrig äpplekaka och grädde! Mums! Jag blev riktigt bortskämd! Jag fick också träffa världens sötaste kille också, som blivit så stor! Snart ett år och han visste ju precis hur man skulle charma en sån här Ulrika! Vilket leende!!

Jag skulle förresten haft kameran med mig och fotat hela bordet FULLT av pysselsaker. När det väl var dags att pyssla kom ytterligare en tjej. En härlig ny bekantskap som jag träffat tidigare ett par gånger när vi tre varit på Svenska mässan och shoppat loss tillsammans på stämpel- och scrapmässorna som varit där. Nu fick vi äntligen tillfälle att försöka att skapa något vettigt av alla våra inköp! Jag lägger in ett par kort. Det ena till en rosa prinsesstjej som fyller fem år och som vi ska till på kalas på lördag. Och ett på mitt första försök till julkort! Jag är inget vidare på detta med kortmakeri ännu (eller att fotografera kort heller för den delen märker jag. Håll tillgodo!) men det är fantastiskt roligt! Och särskilt tillsammans med andra. Att bara gå och titta på de andras saker är ju en höjdare och idéspruta!





När jag nu kikade bland mina överförda foton hittade jag en del på när Maja förberedde och sedan lämnade sina nappar till fiskbebisarna.







Lyckan var total när det på hennes stol i bilen fanns en docka som 'fiskmamman' lagt där medan vi lämnade napparna!

Maria Aurora!

Måste ju också skriva några rader (hm, några rader? vem lurar jag? jag är inte besatt av konsten att formulera mig kortfattat som kanske märks i den här bloggen...) om dagens möte med en Aurora-barnmorska på stora sjukhuset där vår dotter kommer att födas på något vis någon gång i november.

Maria Aurorasamtalen är väldigt individuella.
För min del idag så gick jag och en barnmorska igenom min första förlossning, den med Maja. Den var väldigt långdragen och traumatisk. Den slutade med ett akutsnitt på femte dagen. Och en styck 'unge' i respirator på iva. Ingen hit med andra ord. Men när jag satt där idag kändes det ändå väldigt bra. Gå igenom grej efter grej som hände. Få en del svar. Bli matad med andra sätt att se på vissa saker som jag hade skapat mig en egen sanning kring. Nyttigt. Bland annat något som hakat sig fast i egoskallen att jag inte kan föda barn, att min kropp inte får värkar. Det var bullshit på ren svenska(haha nu var jag rolig!). Det kan den visst! Hon sa att en av fem, eller 20% funkar som jag, att det tar ett dygn innan man svarar på igångsättning. För värkarna kom ju faktiskt igång strax innan jag fick febern som gjorde att det blev snitt. Om det har jag funderat mycket idag.

Jag borde dock gjort detta för flera år sedan, så mycket ältande i onödan! Jag har ju 'lovat' min kurator i våras att sluta upp med att älta gammal skåpmat eftersom det endast ger skuldkänslor. Så det har jag faktiskt slutat med. Liksom att ta ut sorger i förskott och att låta energitjuvar suga musten ur mig. Och jag känner mig som en gladare Ulrika. Häftig känsla. Nog om den förvandlingen.

Vi hade en timma och den gick så snabbt. Lillebrors förlossning hann vi helt enkelt inte med. Men jag fick en ny tid, dels till samma barnmorska men även till en läkare för fortsatta samtal och planeringar.

Det bästa av allt var att jag behöver inte bestämma mig precis nu för hur jag vill ha det! Och det är inte antingen eller utan det kan vara både ock!

Alltså, kontentan.

Jag kan få ett snittdatum om jag vill, det trodde hon inte alls skulle vara några problem. Man brukar lägga det tio dagar före beräknad förlossning. Även om vi bestämmer ett sånt datum kan man avvakta och se vad som händer. Skulle man göra det och till exempel vattnet gå och jag blir orolig så kan jag ändå få ett kejsarsnitt direkt. Likadant om värkar kommer igång hemma så kan jag antingen åka in och föda 'normalt' eller när jag kommer in på sjukhuset och är livrädd, få ett snitt där och då! Jag kan till och med få ett planerat snittdatum till den datum då bebisen är beräknad inte tio dagar före. Alltså både hängslen och livrem och hela faderullan.
Jag trodde det var antingen eller. Nu ska jag smälta det här och ta mig en rejäl funderare.

Jag sa till barnmorskan idag att om det fanns garantier för att bebis och jag skulle må bra hela tiden och allt bara flyter på normalt, så skulle jag vilja vara med om en vaginal förlossning en gång med ett levande friskt illvrålandes barn som resultat. Men det finns ju inga såna garantier, det förstår ju jag också. Liksom jag vet av egna erfarenheter hur illa det kan gå. Men ändå. En önskan har man väl rätt till?

P.s. idag somnade trots-terroristen på 30 minuter. Och då var det bara tysta hojjt på mamma. Inga dumheter, utan små rop eftersom hon var törstig, och läsa saga. Men se det gick inte för jag hade läst tre böcker tidigare! Hejja konsekvensen! Eller kanske snarare hejja dagis som gör barnen trötta med mycket lek!

Trots-unge!!

Är det sant, det som sägs, att man får vad man förtjänar? I så fall måtte jag varit väldigt elak ;-)

I går prövades denna mammans tålamod in absurdum! Till slut blev jag nästan full i skratt eftersom det inte var någon idé att göra annat! Trots att jag två minuter tidigare nästan kokade över av ilska frustration ja alla möjliga irritationskänslor. Vad var det nu som utlöste dessa känslor? Jo det är nämligen som så, att vår underbara goa fina tjej har ändrat sig från det till att bli en liten trots-terrorist! Allt ska göras tvärt om. Sägas emot. Testas.

Ett nej från oss räcker inte, inte två heller. På det tredje försöket ser jag trotsdjävulen i ögonen på henne. Hon tar det som en kamp, som hon ska vinna på något enda sätt. Hon ska INTE göra som jag säger. Inte förrän jag blir arg och tar i ordentligt går det in i öronen. Och då blir kontentan, kapitulationen som vanligt, gråt och skrik och stora krokodiltårar.

Ge mig styrka!!!

Så.

När det sedan var dags för lilla sessan att gå och lägga sig igår, startade den riktiga terrorn! Den har pågått sedan fiskarna fick hennes nappar. Innan dess var det godnatt, puss och kram och sen sov hon inom några minuter. Men inte nu! Absolut inte!
Nu är det en procedur. Igår höll den på i en och en halv timma! Blir inte den ungen den nya Greta Garbo så blir ingen det. Hon spelade ut hela sitt register!
Allt från "jag kan inte sova" till "mamma är dum och pappa är snäll" sedan tvärt om. "Lampan ska vara tänd". Böcker kastades på golvet. Det kom ena hemska svordomar, om är lite med barnspråk typ "hevlete". Ja jag skäms!! Det är vårt fel! Vi har aldrig hört henne säga såna ord innan, men som sagt igår kväll var det den lille trots-terroristen som höll låda. När inte heller det gav resultat var det tyst en stund.

Precis när vi trodde att nu kanske hon somnade så kom ett illvrål:

"Aaaaaj jag sloooog mig!" Då vann hon en liten seger för då fick jag ju faktiskt kolla vad som hade hänt, men det jag såg var trots-terroristen i ögonen igen.
Jaha, lurad igen! Men väl där var det bara att gå in och trösta lite.
"Var slog du dig? Var ska jag blåsa?"
"Öh, hmm, här och här och här och här". Jag vill ha prinsessplåster kom det ylande mellan gråtattackerna och stora tårar rann ner på kinderna. (var får de alla tårar i från??)
Suck, det fick hon inte. Sedan godnatt, sov gott. Ylandet fortsatte.

Så här höll det på. Allt från att jag kan inte sova för jag är rädd för spöken, till kom och läs saga för mig så är du min allra bästa vän. Snäääälla. Men om du inte gör det är inte du min kompis.
Det gäller att hänga med i svängarna och argumenten!

Hur kan det bli så här bara på någon vecka? Jag känner knappt igen ungen bakom terroristen! Det jobbigaste är att hon inte kan ta en tillsägelse eller ett nej. Då blir det värsta utspelen a la Greta Garbo igen och så skrik inne på sitt rum.

Jag ber om det igen, snälla någon: ge mig styrka och lite längre tålamod!!!!

Det går framåt...

Vecka 30
Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Om man ofta har högt blodsocker kan barnet lagra mer fett och på så sätt bli större. Barnet behöver ha en hel del fett för att kunna hålla värmen och lagra näring, men om det växer alldeles för mycket kan det bli svårt att föda fram barnet. Detta har tidigare mest varit ett problem hos kvinnor som har diabetes eller som fått diabetes under graviditeten. I dag äter fler människor mycket sockerrika produkter och antalet tunga barn som föds ökar. MVC upptäcker de flesta som har högt blodsocker och drabbas av graviditetsdiabetes. Då får man hjälp med kostråd och eventuellt insulinbehandling.
Sjukvårdsrådgivningen, graviditeten vecka för vecka.
....................
Så så ser det ut idag. Vecka trettio startar alltså. Känns helt ok! Nu när det faktiskt börjar närma sig är det med skräckblandad förtjusning! Å ena sida känns det som att det gått JÄTTEsnabbt hit där jag är idag. Jag mår bra förutom bäcken-ont. Å andra sidan så har jag ju varit gravid i över ett år minus en månad. Det känns i kroppen, jag börjar bli lite sliten och trött. Jag ser fram emot långa höstpromenader med en frisk varm nöjd levandes bebis sovandes i vagnen! Och Morrten i kopplet bredvid. Få upp kondisen och flåset igen, tappa kilon, komma ut och titta på staden. Förra gången gick jag längs landsvägen samma runda varenda eviga dag. 8 km var den. Men så fruktansvär trist. Samma samma samma. Nu bor vi ju inne i 'stan' så jag kan ju lyxa med olika rundor varenda dag om jag vill. Trevligt! Dessutom kommer jag att få en massa gratismotion eftersom det faktiskt är gångavstånd till allt!
Det som är på G framöver är en glukosbelastning (uää) och så ett samtal med en Maria Aurora-barnmorska. Jag tror att jag trots att det säkert drar upp en massa jobbiga känslor, kommer att må bra av det. Att få sitta ner i lugn och ro och gå igenom mina förlossningsjournaler. Dels allt det som hände när Maja skulle till att födas -05 och även den förlossning som var nu i januari. Som var fruktansvärd på ett annat sätt.
Sen i vecka 32-34 kommer vi att få träffa en läkare angående kejsarsnitt. Då ska det göras en viktskattning på lillasyster och planering utefter det. Jag hoppas att det kommer att gå smidigt utan övertalningsförsök till vaginal förlossning. Då kommer jag att gå därifrån och ta kontakt med andra sjukhus. Jag tänker inte utsätta mig eller barn för den risk det visat sig vara när min kropp ska sköta en förlossning! Men jag är inte orolig. Jag vet att Jonas hjälper till och styr upp!

Idag har det varit en skön dag. PappaJ var ledig efter en del jobb på förmiddagen. Så vi åkte på en utflykt till Bohusläns muséum. Rekommenderas! Även Maja var nöjd! I morgon är det en massa aktiviteter på stan. Bland annat ponnyridning i stadsparken, Maja längtar! Sen skulle det vara godisregn och glassutdelning. Det låter som att lördagen är räddad för vår lilla sessa!

Vilket slut!

På Camilla Läckbergs 'Sjöjungfrun'! Har precis lyssnat färdigt och hur i hela friden kan man avsluta en bok med att ena huvudpersonen är på väg i ambulans med förmodad hjärtinfarkt till sjukhuset och den andra höggravid krockar med bilen? Ja ursäkta om jag sabbar någons intentioner att läsa boken men jag blev så grymt paff. Mitt i allt så hörde jag "du har lyssnat på...." ingen epilog! Ingen förklaring. Bara ett slut som satt som en smäck i ansiktet.

Irriterande!

Inte en enda..

..vettig sak har jag gjort idag! Ätit långfrukost och läst tidningen noga! Sovit i soffan en timma. Glott på några repriser på TV4. Suttit vid datorn och grejat lite. Jobbat bort Jonas firmas post, attesterat fakturor. Faxat lite. Inget avancerat alls.
Svarat på mejl som legat länge. Tvättat några maskiner tvätt. Kollat runt på olika bloggar, hittade sååå fina huslyktor här scrolla ner lite tills det kommer tre hus med värmeljus i. Vill ha!
Promenerat med Morrten. Saknat Rana, å vad jag vill ha en trubbnos igen! En vuxen hund kanske? Fundera fundera. Rätt läge?
Lyssnat på cd-boken, inte så långt kvar nu och jag tror jag vet vem som är mördaren.
Funderat på hur operationen gick för vännen i Göteborg.
Handlat mat. Myst med Maja, pysslat lite. Köpte ett ark med bokmärken till henne. Med blommor på. Tänk att en sax, bokmärkena, ett papper och så en limtub (det som fanns kvar i den sen igår) räckte för att hålla den lilla fröken sysselsatt!
Hon hade förresten kommit på ett nytt namn till lillasyster, nämligen Sara. Allt är ju bättre än att få heta 'bajskorv' som hittills varit bästa förslaget från Maja! Men hon är så söt, hon pussar på magen varje dag, ibland pratar hon med lillasyster. I dag sjöng hon en egenpåhittad visa för henne. Hon pratar och sjunger in genom naveln, för det är "ju där hon kommer ut sen" säger Maja. Mmm typ...

En dag utan krav och utan måsten. En väldigt skön dag faktiskt. Jag känner mig tillfreds. Trots det evinnerliga regnandet. Och det evinnerliga ontet i bäckenet. Och den evinnerliga halsbränna som varken Omeprazol eller Samarin biter på.

Tillförsikt.