Inte en enda..

..vettig sak har jag gjort idag! Ätit långfrukost och läst tidningen noga! Sovit i soffan en timma. Glott på några repriser på TV4. Suttit vid datorn och grejat lite. Jobbat bort Jonas firmas post, attesterat fakturor. Faxat lite. Inget avancerat alls.
Svarat på mejl som legat länge. Tvättat några maskiner tvätt. Kollat runt på olika bloggar, hittade sååå fina huslyktor här scrolla ner lite tills det kommer tre hus med värmeljus i. Vill ha!
Promenerat med Morrten. Saknat Rana, å vad jag vill ha en trubbnos igen! En vuxen hund kanske? Fundera fundera. Rätt läge?
Lyssnat på cd-boken, inte så långt kvar nu och jag tror jag vet vem som är mördaren.
Funderat på hur operationen gick för vännen i Göteborg.
Handlat mat. Myst med Maja, pysslat lite. Köpte ett ark med bokmärken till henne. Med blommor på. Tänk att en sax, bokmärkena, ett papper och så en limtub (det som fanns kvar i den sen igår) räckte för att hålla den lilla fröken sysselsatt!
Hon hade förresten kommit på ett nytt namn till lillasyster, nämligen Sara. Allt är ju bättre än att få heta 'bajskorv' som hittills varit bästa förslaget från Maja! Men hon är så söt, hon pussar på magen varje dag, ibland pratar hon med lillasyster. I dag sjöng hon en egenpåhittad visa för henne. Hon pratar och sjunger in genom naveln, för det är "ju där hon kommer ut sen" säger Maja. Mmm typ...

En dag utan krav och utan måsten. En väldigt skön dag faktiskt. Jag känner mig tillfreds. Trots det evinnerliga regnandet. Och det evinnerliga ontet i bäckenet. Och den evinnerliga halsbränna som varken Omeprazol eller Samarin biter på.

Tillförsikt.

Dags...

...att uppdatera? Tja kanske det. Jag har verkligen legat lågt sista dagarna. Var så 'innibänken' less och trött i fredags så jag har bara prioriterat mig själv sen dess. Jag har till och med låtit bli att kolla mina mejl! Bloggen är inte heller uppdaterad. Mobilen har legat på laddning med ljudet avslaget. Jag har inte orkat bry mig! Jätteskönt! Då försöker man verkligen att koppla av va?

Helgen avlöpte i lugn stil med påhälsning hos storebror på lördagen. Mat och tårta eftersom han nyss fyllt år. Ja alltså inte han som fyllde 40 för ett tag sen... en annan har ju några bröder att välja bland. Detta var den äldste varianten, som så fort han får tillfälle gärna, högt och tydligt predikar: "att din enda merit här i världen Ulrika, det är att vara syster till mig" sen gapskrattar han! Jag orkar liksom inte tjafsa emot, jag har ju hört det några gånger! :-)

Söndagen gick åt till urmysigt umgänge i Göteborg på Svenska Mässan och Stämpel- och scrapmässan. Jag träffade min goa vän L och hennes vän där, och tillsammans strosade vi genom alla montrar och köpte på tok för mycket! Det är ungefär som på IKEA, allt kostar mellan 25-65 kronor. Det är ju inte så jättemycket, om man bara köper EN sak, men man plockar ju på sig... och när jag kollade idag hur mycket jag egentligen hade handlat för så var det ju en del! Jag träffade också min goa vän A-M som var där och hjälpte till för det företag hon designar olika saker för. Kika in på hennes blogg här och få inspiration! Men detta med papper och olika detaljer är faktiskt väldigt kul! I eftermiddags åkte pysselprylarna fram och Maja och jag satt och limmade och grejade tillsammans, jag gjorde två kort med mina nya stämplar. Och faktiskt så blev jag nöjd. Men ett tu tre var klockan sju och dags för sängen egentligen. Och då hade vi inte ätit kvällsmat ännu! Vilken mamma hon har! Å andra sidan är inte denna fröken så speciellt sugen på att sova sedan några kvällar tillbaka. Hon har nämligen kastat alla sina nappar till fiskbebisarna på botten i havet. Vi la alla napparna i en påse, satte ett snöre runt den och så en sten i andra änden. Så skulle fiskmamman be farbror krabba om hjälp att öppna påsen så att fiskbebisarna kunde få Majas nappar att suga på (jag är själv impad av min fantasti!!) så så blev det. Och när Maja varit en duktig stor tjej och hade kastat dem och kom in i bilen igen med underläppen darrande, så satt det en skrållandocka i hennes bilstol! Precis en sån docka som hon önskat sig länge. Med ljud i så hon pratar eller sjunger om man trycker på magen. Maja var lyrisk!
Tills kvällen kom.
Då ville hon ha tillbaka sina nappar. Så varje kväll sedan dess är det lite tjorv. Gnäll och skrik. Hon säger inte rent ut att hon vill ha napparna i stället säger hon att hon inte vill ha Skrållandockan längre! Söta unge! Å andra sidan hade hon med sig dockan till dagis idag och visade, hon hade varit så stolt sa fröknarna. Det tycker jag att hon kan få lov att vara faktiskt! Mammas tös!

I går var dagis stängt och jag & Maja (i hennes ögon i alla fall) var barnvakter för Majas kusin. Han är en riktig buse en störtskön kille på två år! Smiter snabbt som ögat, men Maja höll ögonen på honom. "Mamma nu är han på väg upp" "Mamma nu har han stoppat en puzzelbit i munnen" detta bådar ju gott tills hon blir storasyster! Men de kommer bra överens dessa två barn. Leker gott tillsammans. Det var en riktigt mysig stund som vi hade honom här. Hoppas att det löser sig med Majas dagisbyte så de två kommer på samma avdelning! Om inte förr så till nästa höst!

I dag har jag haft en skön och oskön förmiddag, låter knäppt, men jag ska förklara... jag hade en tid för ansiktsbehandling 60 minuter plus ögonbrynsplock på Lysekils Hälsa och spa jag tyckte härom veckan att jag kunde unna mig det och det passar ju mitt nuvarande semesterliv! Det var så skönt och en lyxig känsla att få lägga sig där och bli ompysslad. Allt var toppen tills jag legat där en kvart, då började fogarna att protestera. Allt mitt fokus gick åt till att försöka ligga hyfsat bekvämt men värken var hemsk! Jag fick ett stöd för benen så de kom upp en bit och det var skönt i tio minuter sen började det bränna i höften igen. Snacka om paradox! Samtidigt som jag njöt av rengöring, ansiktsvatten, massage, varma handdukar, ögonbrynsplock (AJ!) och så vidare, så ville jag bara komma ut till min bil och köra hem! Och det fick jag efter en dryg timma. En lång timma! Därefter. Hem och hämta Morrten så körde vi ut till skogen och plockade kantareller. Och jodå, jag fick väl ihop nån knapp liter tror jag!

ÄR JAG RIKTIGT KLOK I HUVUDET? Fattas det nåt i min hjärna? Några skruvar? Lite sunt förnuft? Lägga ihop ett plus ett? Dessutom är jag sjuksköterska och faktsikt utbildad i anatomi och fysiologi. Behöver jag tala om? I kväll kan jag knappt röra mig! Jag kan sitta/ligga/stå i en och samma ställning ungefär fem minuter sen måste jag ändra, för det gör ont! Det gör väldigt ont i ryggslut och fogar. Skitont på ren svenska! Jag tror inte jag haft så här fog-ont någon gång tidigare! Jag säger bara svampskogen! Det måste verkligen fattas något i skallen! Vilken idé!

Men Morrten tyckte det var lajbans förstås! Stadsvovve som han ju blivit!
Suck!

I morgon blir det väl att ta tag i livet igen. Engagera mig lite i det som händer. Försöka nå försäkringskassan, kanske kan få ett besked om min havandeskapspenning? Kolla mobil säkert har jag hundra missade samtal, och svara på mejl. Men jag ska ta det lugnt. Jag ska lyssna på Lottas förmaning att vara ego och ta det lugnt! Jag ska vila! Jag ska också lyssna färdigt på min cd-bok som jag började att höra på innan sommaren! Camilla Läckbergs Sjöjungfrun. Detta blir nog lagoma uppgifter för mig i morgon! Ringa, skriva och lyssna!

Nu ska jag bara ta mig ur kläderna och så komma i säng utan att gå sönder! Det är tur att det kommer något gott ur detta! Vår lilla bebisflicka! Med henne för ögonen så står man ut med det mesta, även i tio veckor till! Att få en levande frisk bebis! Måtte det nu bli så!!

Fredag!

I dag känns det faktiskt inte så mycket bättre, utom en väldig lättnad att slippa åka dit! För det tänker jag inte göra. På länge. Om ens någonsin. Jag får se, jag har ju ett tag att fundera på hur mitt liv ska se ut! Jag fick ett mejl av en vän. Några rader som blev som en spark i ändan. Hon är makalöst klok! Det är inte värt att ge upp. Det är inte mej det är fel på, faktiskt inte. Min reaktion är nog rätt så sund!

Jag träffade en person i dag, henne samarbetar jag en del med på jobbet, hon har dock en annan profession. Hon tyckte, säkert i all välmening, att jag skulle hålla mig därifrån. Det hade varit minst sagt turbulent där igår kväll och i dag igen. Jag tänkte efter när jag kom ut från fiket vi träffades på, att varför i helsike skulle jag hålla mig från jobbet om jag kunde? Vad menade hon med det? Varför säger man så? Det är något som inte stämmer i hela denna karusell!! Men just nu och inte under nästa vecka tänker jag bry mig mer om det. Jag ska sluta älta. Göra ett rejält försök i alla fall. Och jag tänker inte svara på några jobbsamtal. Eller jobbmejl. Jag har ju faktiskt semester! Det har jag förmedlat till högre ort och jag hoppas att det respekteras. Det blev inget Italien. Det hade vi tänkt denna två veckorsledigheten, men mina fogar och rygg i en husbil? Nej tack. Vi väntar med det! Italien finns väl kvar antar jag??

Nog om jobb-surdegen!

I kväll har vi haft vänner på påhälsning. Mysigt. Fikade lite och barnen lekte, eller njae... snarade härjade för fullt. Nu förstår jag vitsen med barnrum på övervåningen och umgåsrum på nedervåningen! Nu ligger Majas rum precis bredvid vardagsrummet där vi satt. Puh! Vilka höga ljud små tjejer på tre och snart fem år kan pressa fram! Huvva! Helgen i övrigt blir nog rätt så lugn. Barnens dag i morgon, kanske en sväng bort till min bror också. Och på söndag åker jag till Göteborg och Svenska Mässan för Nordiska stämpel och scrapmässan där. Väl där ska jag träffa min goda vän från Boråstrakten och som jag träffar alldeles för sällan! Det ska bli supermysigt! Men jag får ta det vackert. Jag har ena riktigt besvärliga sammandragningar emellanåt, magen blir stenhård, och det spänner ont. Men det är bara att jag tar det lugnt, sätta mig en stund och vilar, så ger de med sig. Förutom igår och i natt när det onda inte gav med sig, mest troligt på grund av den stress jag upplevde på jobbet samma dag. Jaha. Så var jag där igen. Ett förbannat ältande!
Nog.

Svek!

Idag är jag så grymt besviken. På mitt jobb. Jag blev fråntagen en av mina uppgifter i somras. Jag tänker inte gå in på hur och varför men det jag vill skriva om är känslan av att bli sviken. Av en kollega.
Som sjuksköterska får man bland annat under grundutbildningen lära sig viktigheten om kommunikation. Alla vi som arbetar som sjuksköterskor, har högskole- eller universitetspoäng i kommunikation! Det är egentligen hur enkelt som helst. Att vara rak och tydlig. Att inte göra något bakom ryggen på andra människor oavsett om det gäller kollegor, vårdtagare eller deras anhöriga.
Sådan är också jag som person. Jag vill påstå att jag har en väldigt hög moral. Jag talar om ifall något inte är rätt och jag accepterar inte skisnack. Jag behandlar andra människor med respekt, utgångspunkten är sån. Men om någon jävlas så tar jag inte bara emot det och sväljer utan försvarar mig, min person och yrke och mina åsikter. Lika lite som jag trampar någon på tårna, lika lite låter jag någon trampa på mina tår. Men. Är detta fel?

Om mina åsikter krockar med någon annan persons åsikter och den sitter på ett högre mandat, ska man då bli åsidosatt? Precis detta har nu hänt mig. Jag blev åsidosatt av någon som tydligen har högre makt än vad jag har. Dessutom hände detta under min semester, så att jag inte hade möjlighet att försvara eller förklara mig. Dessa personer på de höga hästarna gick via en person som inte orkar stå emot dem och som utan att tänka på konsekvenserna för min del, stryker dem medhårs och avpoleterar mig. Skriver en fånig lapp till mig om varför det blev så här och tror att jag accepterar det utan vidare! Egentligen är det synd om den personen som inte orkar stå emot, men samtidigt kan jag inte tycka synd om en person som inte klarar av att se igenom falska människor, som inte kan stå emot och som inte i stället står bakom mig och stöttar mig även om jag inte var på plats. Som kollegor ställer man upp för varandra! Det är professionalism! Man går inte bakom ryggen.
För min del leder detta handhavande till en minskad respekt bland personal, anhöriga och kanske även övriga kollegor. Min roll som sjuksköterska får sig en törn, en ordentlig smäll. Vad det innebär för mig som person orkar jag inte tänka på.
Jag köper inte en förklaring som till exempel att det "var för din skull Ulrika". Innan något sånt här beslutas, ska man ta en diskussion med mig, visar var problemet finns (om det nu fanns något??) låter mig få komma till tals. Får mig att förstå läget. Antingen när jag börjat jobba igen eller så kan man faktiskt ringa mig på semestern. Om det är väldigt viktigt och måste beslutas just då. Det hade varit ok. Jag avskyr skitsnack och beslut bakom min rygg.
Att sedan efter semestern gå omkring på jobbet och känna, att förstå på minspel och konstiga frågor, insinuationer att det är något men att inte veta inte förstå inte fatta vad det beror på mer än att det är något i luften!

Det tog ett par veckor, men i dag har jag fått veta. Och som sagt, jag är grymt och djupt besviken.

Ska jag avsluta mitt arbete på detta viset? Ha semester ett par veckor nu, och sen förhoppningsvis vara hemma med havandeskapspenning och sen vara hemma med lillasyster i ett och ett halvt år, kanske två år, och känna det så här? Nej, fy fan! Tanken om uppsägning har redan föresvävat mig, men jag vet att jag ibland handlar för snabbt. Därför ska jag låta bli just nu, jag ska tänka mig för. Men detta kommer att ta lång tid att smälta! Och en annan sak jag måste erkänna för mig själv är, att jag aldrig glömmer en oförrätt. Aldrig någonsin. Jag har väldigt svårt att förlåta om någon har svikit mig.
Men det är ju bara mitt problem och tär bara på mig själv. Men ändå, så är det.

Små små steg...

I dag borras det bergvärme till vårt hus! Så nu slipper vi frysa i vinter :-)
Så små små små steg åt rätt håll... i detta hus där verkligen ALLT behöver åtgärdas eller ändras! Dessutom har en massa buskar och träd rensats bort de sista dagarna och vad fann vi då? Jo, en härlig havsutsikt! Ta daa!

Nu väntar vi på att köket ska bli åtgärdat från den vattenskada som nog droppat på där under många herrans år och som gjort golvet under och väggarna bakom riktigt äckliga (=därav den dåliga lukten). Det är tur att det finns försäkringar!

Sen är det bara... ny panel som ska spikas upp och målas, fönster ska bytas och även sättas in nya och så nytt yttertak, en balkong...
Sen hela insidan där de två lägenheterna ska bli till en bostad för vår familj... väggar ska rivas, golv ska rivas upp och läggas i värmeslingor, nya väggar, tvättstuga och ny toalett...

plus då gårdshuset som ska få två lägenheter... idag finns där till och med gamla utedasset kvar. Man satt tre på rad och gjorde sina behov på den tiden och när man var klar satte man ett trälock på, dessa finns nämligen kvar! Jag ska sätta in foto vad det lider!

Trädgården ska grävas upp och ändras, en trätrall ska läggas och bättre parkeringsplatser ska göras...

Som sagt, det är väl tur att vi har projekt?? Att vi snart ska få en ny liten bebis känns som en västanfläkt i jämförelse ;-)

Men det är ROLIGT! För det kommer att bli bra! Om sisådär två tre år :-)

Makalöst vacker sångtext!!

Skymtar för en stund
- Uno Svenningsson

idag har jag hört ditt lilla hjärta slå.
som en liten sol skiner du för mig.
jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.

jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
du är min längtan.

du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Säg, var har du varit förut?
jag vet inte vad du kommer att tycka nu,
om den värld du ska födas till.
men du, jag vet att du är meningen.

jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
du är min längtan

Du kommer snart att förstå,
vilken märklig värld vi lever i.
att glädje och sorg går hand i hand,
att vi en dag ska skiljas åt.
men du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.

jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
du är min längtan

dagen kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu.
livet har sin gång,
i många, många år här till.
du är min längtan.
Du är min längtan
idag har jag hört ditt lilla hjärta slå,
som en liten sol skiner du för mig...

Uno Svenningsson


Japp, idag var det barnmorskebesök. Och hjärtat hos lillasyster galopperade på med 152 slag i minuten. Min barnmorska fick sig en spark på handen när hon skulle mäta magen :-) Mys!! Allt var toppen förutom ett högt blodsocker så jag ska på glukosbelastning. Usch. Men lika bra att göra det! Bebis är väldigt pigg idag, magen bubblar liksom ut av alla sparkar och boxningar! Måtte det snart bli november... :-)

Oj!

Kunde inte låta bli att sätta in en till gravidbild... :-) hittade den här.

Nu ser jag att jag hamnat i trimester tre! Hur i hela friden gick det till?? Sista tredjedelen! Fränt!

Idag har jag haft en "privatchaufför" på jobbet. En kollega har kört mig fram och tillbaka till mitt distrikt, så hann jag jobba bort det mest akuta och så var det skrivbordsjobb på eftermiddagen. De dagar jag jobbar i denna vecka, ska jag ha med mig en bredvidgångare. En sjuksköterska som ska vikariera för mig under min mammaledighet. Så då får hon köra. Det löste sig rätt så bra till slut! Bra! Men magen har varit stenhård hela eftermiddagen och kvällen. Nu börjar den slappna av! Jaja, förhoppningsvis får jag hp och då är det inte många veckor kvar! De två som senast varit gravida på jobbet har fått hp beviljat så det skulle ju vara f*n om inte jag fick det!
Nog bloggat idag. Jag har fått en ny hög med inredningstidningar utav pappaJ så jag ska bums i säng och bläddra och drömma mig bort från detta sunkhus!