I dag har jag...

...hört ditt lilla hjärta slå igen! 152 slag på en minut! Underbara ljud! Som en galopperande häst! Och du växer som en tok! Magmåttet hade ökat 6 (!) cm på en månad! Bra det! Mitt blodtryck ligger som det brukar, lågt. Urinprovet ua. Inget nytt annars, fick lite nya tider. Ska gå till barnmorskan varannan vecka framöver nu.



Är så trött idag. Fogarna har verkligen jäklats i natt. Jag har vaknat varenda gång jag försöker vända på mig på grund av smärtan. Alvedon hjälper föga. I natt ska jag pröva det glidlakan jag fått låna av goda vännen, TACK L!, samt ett sidennattlinne till, raffigt värre :-) Men de glider bra mot varandra och jag hoppas att det underlättar vändningarna!

I dag är äntligen elgubbarna här igen. Kanske får vi bergvärmen inkopplad snart? De kom helt sonika inte i fredags eller i går! Men alltså idag. Dessa hantverkare kan man ju bli tokig på! Och snickarna skulle kommit i slutet av förra veckan, allra senast igår. Men lika dant där, jag har inte sett röken av dem heller! Jag trodde att köket skulle hinna bli klart innan bebisen kommer, undrar om det blir så! Jag vill inte ha en massa spring och spikande här den första tiden efter att vi kommit hem från BB. Detta får helt enkelt bli Jonas uppgift att styra upp! Så tröttsamt!

Usch!

Gissa vad som är min bästa vän just nu! Fy farao för halsbränna!! Huvva!

Å andra sidan...

...tänker jag inte lägga av att skriva för detta evinnerliga tjöt! Det är jag på tok för envis för! Det finns så mycket som händer och som jag vill få ner på papper (läs dator)! Jag har så många ord i mig som vill ut! Jag funderar skarpt på att få ner en hel del av dem på pränt och formulera dem så att det kanske till slut blir en bok?? Det skulle vara roligt och en riktig utmaning! En glad positiv roman. Inte en av alla dessa deckare och inte heller en där det bara är en massa elände, utan en glad historia. Tänk att få lov att kunna sitta hemma och jobba! Får se om det kan funka i kombination med mammaledigheten! Planen om handlingen har jag i huvudet! I stora drag...

Nåja, drömmar måste man ju få lov att ha i alla fall, vad vore livet utan dem? Rätt så platt faktiskt!

I lördags var en snorig Maja på kalas hos sin bästa dagiskompis. Temat för kalaset var prinsessmaskerad. Ja alla förstår ju att det blev en succé! Maja lyrisk! Ljusblå prinsessklänning, flera halsband med rosa (plast)pärlor, håret i fläta och så kalasbyxor och finskor. Dessutom läppglans! Och det var hennes eget påhitt! Hon var ju på kalas även förra helgen och då hade tydligen de stora flickorna där läppglans...
Jösses vilken prinsesstjej det blev.
Tyvärr har jag inte tagit något kort på henne där hon är ensam.

I går var vi och hälsade på goda vänner i Boråstrakten. Som vanligt mysigt och som vanligt lika god mat & även chokladtårta! Mums! Och det bästa är att snart ses vi igen, nästa söndag på stämpel och scrapmässan i Partille.

Det tar emot!

...att skriva i bloggen. För mig har det varit en ventil att få skriva av mig och som jag mått bra utav att få lov att göra. Men på grund av en orsak som är en ful orsak och en onödig orsak, egentligen en väldigt feg orsak, så har jag tappat sugen. Jag har fått veta att jag hänger ut vissa personer. Gör jag??? Jag nämner inga namn, jag beskriver det som händer runt mig som person och det som händer runt min egen familj. Ändå får jag skit för vad jag skriver. Eller beror kanske reaktionen på något annat? På att det jag skriver är sanning och att sanningen ibland kan vara nog så otrevlig?

Vilket jobb de gör!

Så här på fredag eftermiddag, kika in här och läs! Vilka människor det finns!

Jag ska nog ta och sms:a in en femtiolapp!! För vad är det för oss i Sverige? Lite godis och en tidning och det kan jag faktiskt avvara!

Fredag! Igen!!

Det är nästan läskigt hur fort veckorna går! Nu är det fredag igen och för mig betyder det inkliv i ny graviditetsvecka igen!

Vecka 32
Kroppen: Man kan lätt bli anfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir anfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.

Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 cm lång. Nu kontrollerar barnet själv sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. På pojkar kommer nu testiklarna ner i pungen från att ha varit i ljumsken. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Taget ur Familjeliv
************

Jahapp detta förklarar ju varför jag flåsar värre än en flodhäst efter varje hundprommis. Sista biten hem är en liten backe, eller det är nog att ta i att kalla det för backe... uppförs-lut? i alla fall så har jag en puls på säkert långt över hundra och andfådd som bara den! J skrattar varje gång jag kliver innanför dörren, jasså, var det såå jobbigt? Men nu har jag kommit på att jag inte ska bjuda honom på det längre, ikväll ska jag flåsa klart utanför ytterdörren och komma in och andas som helt vanligt och spela blåögd. Vaddå skulle jag vara andfådd?? :-) Det jag inte kan förstå är hur i hela friden en 'unge' som inte ens väger som ett mjölpaket, kan vara så tung? Och ta så mycket plats?

Och hickar, ja det gör hon också flera gånger per dag. Så allt är väl som det ska antar jag!

Tack för fina namnförslag! Jag har faktiskt fått några favoriter! Jonas också! I alla fall ett av dem! Män!! Vi får väl se vad det är filur som kikar ut!

Helgen blir lugn och fin som det ser ut nu! I morgon prinsesskalas hos bästa dagiskompisen T. Alla barn ska vara utklädda till prinsessor, som tur är slipper mammorna klä ut sig :-) och att få lov att vara prinsessa passar vår lilla tjej alldeles utmärkt. Allt som har med prinsessor att göra, är rosa och/eller glittrar är värsta (härmar Hallongränd 4:s fjortisar :-) ) grejen just nu!

Söndagen får vi se vad det blir med, kanske en hälsa på-tur till goda vänner. Inget riktigt bestämt ännu!

Måste ha en renoveringsuppdatering förresten:

Köket med vattenskadan står och torkar upp med fläkt, snickarna kommer på måndag och börjar med det!

Bergvärmen är borrad och el-killarna håller på att montera in själva pumpen (heter det så? iaf den stora vita 'grejen' som gör att det blir varmt :-) Vi har inte haft någon värme hittills utan fått ha en ordentlig värmefläkt! Men snart blir det varmt i våra element igen!

Den gröna superäckliga sunkiga skitiga heltäckningsmattan är bortriven!

Kommunen har lagt om en liten refug utanför vår utfart så att vi kan göra ytterligare parkeringsplatser på andra sidan huset.

Kulverten för vatten, el och avlopp till gårdshuset är snart grävd.

Jonas har fixat och grejat i källaren, monterat in sina stora arbetstvättmaskiner så att han kan tvätta sina arbetskläder där nere.

Detta är ju saker som knappt syns... trist! Jag vill se ny vit träfasad, nya spröjsade fönster, nytt tak och fina balkongen (där undertecknad ska sitta och dricka mycket vin och kolla på folk som går förbi och bara njuta av livet!). Men tills dess kommer det att dröja! Så jag tror att detta husprojektet kommer att lära mig tålamod och att ha tillförsikt!

Först några ord om vad jag skriver i "Ulrika's liv". Den här bloggen är min upplevelse av vad som händer runt omkring mig, vilket även titeln på bloggen visar på. Jag hänger inte ut någon vid namn. Det jag skriver är min tolkning av det som händer i mitt liv. Vill man inte ta del av det är det bara att låta bli att läsa bloggen. Det valet får man själv göra. I vårt land finns något som heter yttrandefrihet om vad det kan man läsa här.

Sådär, nu hoppas jag få skrivro utan avbrott! Dagens ord kommer i ett eget inlägg eftersom jag tyckte att dessa ord behövde få stå för sig!

Isberg.

Måste starta dagen med att vara lite djup. Detta är något jag funderade på i natt när jag inte kunde somna direkt efter ett av alla toabesök! Förresten ett toabesök som blev ett krypande besök, herre jä*lar (på ren svenska!!) vad jag har ont i mina fogar. Jag måste försöka få mig en krycka till hjälp för mina nattliga äventyr i stället för att krypa som kändes sådär kul...

I alla fall, åter till mina tankar. En god vän berättade för ett tag sedan om något hon hade läst. Om man tänker sig ett isberg som börjar smälta så rinner vattnet efter ett litet tag i samma skåror hela tiden, skåror som blir djupare och djupare. Mindre avkrokar runt omkring kan kämpa sig fram ett tag men oftast blir de stora fårorna de vägvinnande.

Om man nu sätter sin egen hjärna eller sin egen personlighet i samma aspekt, så förstår man att det är väldigt lätt att alltid följa i samma gamla invanda spår. Att det krävs väldigt mycket arbete för att hoppa ur de invanda fårorna och hitta nya vägar. Dels för att fårorna är så djupa och att det enklaste är att fortsätta i dem, men också av rädsla för att inte veta vad som kommer att ske i de nya fårorna. Har man till slut tagit mod till sig att hoppa över i en ny fåra, krävs det nog lika mycket mod att faktiskt stanna kvar där. Det är en ny värld att upptäcka. Att lära sig. Nya insikter, nya infallsvinklar, ny förståelse. Nya val att göra. Det kräver tid och energi.
Men jag tror att jag faktiskt klarat av det där nu. I alla fall ändrat några av alla djupa fåror! För bara ett knappt år sedan var jag en annan person. Visst är det lätt att hamna tillbaka men jag är medveten om det och känner igen mina negativa tankar när de kommer och ser till att oftast vända dem igen.

Det har nämligen varit alldeles på tok för mycket negativa tankar, genom alla år. Jag har till och med haft svårt att glädja mig! Jag har alltid jagat vidare, inte varit nöjd med det jag haft. Antar att det varit någon sorts tröst, substitut för tröst?

Nu däremot, är jag en gladare och mer tillfreds Ulrika, jag njuter av livet och min egen familj. Jag kan känna lycka över det jag har!Jag väljer bort energitjuvar och jag gör det jag tycker är roligt! Visst finns det dagar då allt är elände men jag är inte inne i samma destruktiva negativa sprial som jag känner att jag tidigare varit. Det är en otrolig lättnad!

Det som fått mig att inse detta är det som jag och min familj var med om i januari. Då när vi fick avbryta den graviditet vi hade glatt oss åt så. Vår son, vår Olle. Alla tankar som kom upp till ytan i samband med det. Hur andra människor betedde sig mot mig och oss. Samtalen hos kuratorn. Mina bröder. Fantastiska vänner runt omkring. Vilka otroliga samtal jag haft, mejl, sms. Så många som faktiskt brytt sig! Allt detta påverkade mig som person. För mig stämmer verkligen ordspråket, att "det finns inget ont som inte har något gott med sig". Även om jag självklart inte ville att vår son inte skulle få leva.

Sista tidens turbulens har också fört ihop oss syskon på ett sätt som tidigare inte varit. Det känns stort.

Sådär, nu har amatörpsykologen Ulrika talat färdig om detta! :-) nu kan dagen starta!

VAB.

Har en hostig och snorig Maja, därför är hon hemma från dagis. Både igår och idag. Egentligen hade hon kanske kunnat vara där eftersom hon inte har någon feber. Men å andra sidan hostar hon hela nätterna med dålig sömn som resultat. Och en trött Maja = en supergnällig dito. Med det tempo som är på dagis skulle hon inte orka. Så så är det här för tillfället. I går pysslade vi hela förmiddagen, när klockan var två sa hon att hon var hungrig och undrade om hon inte fick någon mat! Ajdå, denna mamman hade slarvat! Lunchdags var förbi för länge sen! Min mage knorrade också kände jag. Och köttbullar var lovade så köttbullar blev det! Jag fick god hjälp av "jag-kan-allt-själv" -Maja. Mysigt att laga mat tillsammans.
PappaJ var borta över natten på jobb så vi hade hela dagen tillsammans. Lagoma aktiviteter, pyssel, glassätning, hundrastning inklusive lekparksbesök (man får inte vara dum, undrar om det räknas som muta?? Hmm..)

Fick oanmält besök igår. Vet egentligen inte vad det skulle leda till? Rensa upp? Få svar? Få tillbaka allt som det har varit? Det korta samtalet som var visade bara att alla de försök som gjorts senaste dryga halvåret inte har gått hem på ens minsta möjliga vis. Hur kan man vara så totalt blind? Jag orkar då inte mer. Nu är nog. Besöket gick med en öppen fråga ställd, till mig att få dåligt samvete över. Men det får jag faktiskt inte längre. Tar man inte till sig flera personers försök till förklaring, samtal, att rakt på sak beskriva situationen och hur vi runt omkring ser på allt. Ja, då kan jag faktiskt inte göra mer hur många öppna frågor man än ställer. Varken såna eller pajkastning eller för den delen att gå i försvar, är det minsta konstruktivt.

Som sagt. Nog!

Häromdagen var Maja och jag på hennes allra första biblioteksbesök, och även mitt första (förutom skolbibblan då såklart) på säkert tio år... Hade Maja fått bestämma skulle vi väl haft med en sisådär trettio-fyrtio böcker hem! Hon var lyrisk, den och den och den och...! Till slut enades vi och det blev sju böcker! Jag är så innerligt trött på de böckerna vi har hemma, de allra flesta ligger ju fortfarande nedpackade. Nu är det roligare, och Alfons är redan värsta favvon! Efter att napparna lämnades iväg till fiskarna så är 'kravet' minst en sagobok på kvällen, och det ställer jag gärna upp på! Böcker är bra! För fantasi och utveckling!

Lilla fröken i magen sparkar på. Och hickar flera gånger per dag. Det gjorde Maja också. Det som börjar kännas nu är att sömnen inte funkar, jag kan ställa klockan efter mina toabesök, klockan 01, klockan 04 och klockan 06. Ungefär. På dagarna blir det knappt något sådant besök, då samlar i stället kroppen på sig varenda milliliter jag dricker så att ben fötter och händer blir som värsta falukorvar, för att sedan pumpa tillbaka det när jag intar ryggläge... suck. Men det är väl lika bra att vänja sig, säkert kommer det att bli samma avbrott när nya lilla sessan kommer ut och vill äta på nätterna :-) och namn ja, jag har fullständig idétorka. Förslag emottages tacksamt! Maja hette Elsa i magen hela tiden, tills hon kom ut och inte alls var en Elsa, utan som sagt en Maja. Men nu kan vi inte komma på något namn som 'duger'. Vissa dagar känns det overkligt att det faktiskt ska komma en liten till oss snart, men min (stora) mage vittnar ju om att det faktiskt finns en liten bebis där inne!

Nu tror jag det är läge för ett lekparksbesök, rastlös fröken är bara förnamnet!

Mest barnprat idag...

Hummerfiskepremiär idag!

Hittade en blogg "Hummerfiske -
Om vedermödorna med att fiska hummer" appropå att hummerfisket startar i dag. Många härliga foton fanns också på bloggen. Jag ska kika in där då&då och kolla läget!

Underbara söndag!

En liten del av Smögenbryggan! Taget ur GT.

Vilken dag det var igår! Solen sken från blå himmel och det kändes som om det fortfarande var sommar. Vi bestämde oss för att ta en båttur. Dels för att njuta av vädret men också för att man tydligen måste köra bort påväxt som blivit under de veckor som båten inte har använts. Tydligen är det så att bottenfärgen ligger i skikt och släpper när man kör, och den släpper endast då det har växt på den, alltså alger, små havstulpaner o.s.v. Man lär sig något varje dag. Jag hade då ingen aning om det! Himla smart!

I alla fall så var det varmt och bligg. Jag vet inte om bligg är ett ord som bara används i bohuslän? Alltså ett dialektalt ord? I alla fall så menar jag att havet låg kav lugnt. Alldeles stilla och det är inte vanligt! Även om det inte blåser precis när man är ute så brukar det gå gammal sjö, alltså vågor från långt ute på havet som sakta rullar inmot land. Jaja, nu var ju inte detta menat som nån sorts undervisning, mer ett försök att beskriva vilken härlig dag vi hade! :-) I alla fall så drog vi till Smögen. Där det blev lite stros och fika med glass på bryggan. Inget annat var öppet. Det är ett av eftersäsongens dilemman. När sommargästerna försvinner stängs det mesta. Å andra sidan slipper man trängas med dem och det är inga problem att lägga till båten, det fanns gott om plats, det är också värt en hel del...

Därefter fortsatte vi upp längs kusten, men vände efter ett tag då vi fick telefonsamtal med frågan om sällskap på en lunchrestaurang i Fiskebäckskil. Jag har säkert länkat till den förut, men gör det gärna igen eftersom det är helt fantastisk mat där. Restaurang Brygghuset i Fiskebäckskil. Trevligt umgänge och som sagt god mat, men jösses vad jag längtar efter ett glas vin till maten. Jag är hiskeligt trött på Ramlösa!

Vi var inte hemma förrän vid kvällningen och vi var alla rätt så trötta. Både av båtturen, det stämmer det som sägs att havet suger, men också av den goda maten. Maja i säng (jodå högljudda protester idag igen, i ren trots slängde hon sitt Pippi-hus i golvet så att J fick limlaga. Och då blev denna mamman arg och det blev därför ingen saga. Någon måtta får det vara, hon måste förstå att det blir konsekvenser av sitt handlande..) När det blev tyst till slut glodde J och jag på Pale Rider av och med Clintan. Helt perfekt med en förutsägbar western en sån kväll.

Och idag är det måndag! En ny vecka!

Lördagsrapport!

Idag har jag:
njutit av härligt väder. Varmt och skönt! Inga strumpor i sandalerna som är det enda jag får på mig på mina vätskefyllda falukorvar till fötter!

Lyssnat klart på en cdbok i min mobil som jag precis fått, och lärt mig att fylla med ljudböcker! Lycka! Gick en extra lång prommis med Morrten bara för att lyssna lite till, men gud vad jag flåsar värre än en gris! Och bara små steg funkar, fogarna skriker annars. Eller det gör de ändå men än värre :-)

Hämtade hö till den häst jag trodde att jag hade på foder och som endast gått på det bete som fanns i hagen =inget bete alls! Nu har jag fått reda på att jag inte hade ansvaret för hästen ännu! Trots att jag på ett otrevligt sätt fått reda på av hag-ägaren att "min häst kommit" o.s.v. Jisses vilket strul! Så en hel förmiddag med att hyra släpkärra och åka och lasta hö och sedan köra det till hästarna och 500 spänn är alltså åt helsike. Tror jag ska skita i hela denna hästgrejen. Begära tillbaka det jag lagt ut på hage och hö och sen tacka för mig. Men jag ska sova på saken, och inte göra något i affekt. Men jag är besviken. Jag får säkert tag i en annan häst för Maja att rida på ibland! Tänk jag hade detta på känn från början, att det skulle bli något strul! Jag måste lära mig att gå på min magkänsla.

Haft fikabesök. Trevligt och alldeles för sällan.

Lämnat Maja på kalas och hämtat en lycklig men trött prinsessa tre timmar senare. Hade haft jätteroligt, men inte velat bli ansiktsmålad... har man vilja och är en fröken 'tvärt-mitt-emot' så är man. Hade någon sagt att nej Maja du får inte ansiktmåla dig, då hade hon säkert blivit värsta tigern! Hon somnade rätt så snabbt idag, ingen terrorist i kväll. Det går framåt!

Kommit på ett uppslag för framtiden. Ska grunna lite.

Sett en boxerhane "Lennart" tre år som behöver ett nytt hem. Fundera fundera!

Ätit på restaurang, den stund vi var barnfria och ingen av oss ville åka hem och laga mat. Vilken njutning! Ingen stress, äta i alldeles lugn och ro. Hinna få prata lite utan avbrott av liten pratkvarn.

Glott på Snuten i Hollywood II och ätit en stor påse smågodis! Det blev till och med en hel del kvar... proppmätt!

Sådär på ett ungefär såg vår lördag ut. Rätt ok faktiskt!

Vecka 31
Man kan ha gått upp ungefär 8-10 kilo. Livmodern börjar närma sig revbenens nedre kant och många känner att de börjar bli tyngre. Blivande föräldrar börjar förbereda sig på att det kommer ett nytt liv. Många blir lite mer inåtvända och vill ordna det omkring sig. Man hör ofta talas om att stora renoveringsprojekt dras igång inför den nya familjemedlemmens ankomst. Det kallas ofta för att man "boar".

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.

Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Taget ur: familjeliv och från sjukvårdsrådgivningen.

***********

Jag fattar inte vart veckorna tar vägen! Fredag och ny vecka igen! Snabba ryck! Men det där med att vilja ha ordning omkring sig och starta renoveringsprojekt vete tusan. Inte när man bor mitt i ett renoveringsprojekt! Tänk om man kunde knäppa med fingrarna och blunda så är allt klart... Nej, jag får helt enkelt lära mig att leva i det som är och tänka att det blir bra om ett tag. Ett bra tag. Något annat att glädjas vid är läget, att vi bor inne i 'stan' och att det är nära till allt! Det är så skönt!
Boa har jag inte heller börjat med! Jag har inte tagit fram Majas bebiskläder, jag har inte kollat spjälsängen, inte heller lakan till den. Vi ska köpa en ny smidig vagn, men den är inte beställd heller. Det får vänta, ingen panik. Jag gör det när det känns rätt och att det är läge för det.

Glukosbelastning och skvallertackor!

Fy 17! Minst sagt. Jag kommer aldrig att dricka den där sockerlösningen igen. Icke sa Nicke! Never ever. Men nu är det gjort. Liksom två stick i fingrarna är avklarade. Efter att lösningen var urdrucken satt jag i väntrummet i 2 timmar innan de stack mig i fingret igen, och frikände mig. Det är låånga två timmar... Jag hade förberett mig så jag hade en bra ljudbok att lyssna på med proppar i öronen. För vilket kackel det är i ett väntrum med mestadels, äldre personer. Det avhandlades allt möjligt där! Jag hann höra om en kvinnas sjuka granne som inte 'anhöriga brydde sig det minsta om' och om någon annans arbetskamrat som blivit psyksjuk och låg inne på psykakuten och om någon som varit på bröllop där det inte hade serverats god mat på middagen efteråt. Där gick gränsen, propparna åkte in i öronen! Jag orkar inte höra på sån dret! Vilket skvaller! Huvva! Rys!

Skönt i alla fall att ha det avklarat och skönt att det inte var någon graviditetsdiabetes.

Majas alster!

Maja har faktiskt också förstått tjusningen med att pyssla och limma och leka med knappar och band och egentligen allt möjligt! Bara det går att klistra fast!

Kolla in detta, en limtub senare...
Nästan dags för ett raminköp va?

Kortmakeri och napp-adjö!

I går var det en enda lång och mysig dag! En lisa för själen! Den tillbringades hos min goda vän och son i Boråstrakten. Vi bara umgicks och åt och shoppade och umgicks och åt igen... och gjorde några kort! En otrolig service hela dagen. Goda fikor (heter det så?? :-) ) och kycklinggryta. En supersmarrig äpplekaka och grädde! Mums! Jag blev riktigt bortskämd! Jag fick också träffa världens sötaste kille också, som blivit så stor! Snart ett år och han visste ju precis hur man skulle charma en sån här Ulrika! Vilket leende!!

Jag skulle förresten haft kameran med mig och fotat hela bordet FULLT av pysselsaker. När det väl var dags att pyssla kom ytterligare en tjej. En härlig ny bekantskap som jag träffat tidigare ett par gånger när vi tre varit på Svenska mässan och shoppat loss tillsammans på stämpel- och scrapmässorna som varit där. Nu fick vi äntligen tillfälle att försöka att skapa något vettigt av alla våra inköp! Jag lägger in ett par kort. Det ena till en rosa prinsesstjej som fyller fem år och som vi ska till på kalas på lördag. Och ett på mitt första försök till julkort! Jag är inget vidare på detta med kortmakeri ännu (eller att fotografera kort heller för den delen märker jag. Håll tillgodo!) men det är fantastiskt roligt! Och särskilt tillsammans med andra. Att bara gå och titta på de andras saker är ju en höjdare och idéspruta!





När jag nu kikade bland mina överförda foton hittade jag en del på när Maja förberedde och sedan lämnade sina nappar till fiskbebisarna.







Lyckan var total när det på hennes stol i bilen fanns en docka som 'fiskmamman' lagt där medan vi lämnade napparna!

Maria Aurora!

Måste ju också skriva några rader (hm, några rader? vem lurar jag? jag är inte besatt av konsten att formulera mig kortfattat som kanske märks i den här bloggen...) om dagens möte med en Aurora-barnmorska på stora sjukhuset där vår dotter kommer att födas på något vis någon gång i november.

Maria Aurorasamtalen är väldigt individuella.
För min del idag så gick jag och en barnmorska igenom min första förlossning, den med Maja. Den var väldigt långdragen och traumatisk. Den slutade med ett akutsnitt på femte dagen. Och en styck 'unge' i respirator på iva. Ingen hit med andra ord. Men när jag satt där idag kändes det ändå väldigt bra. Gå igenom grej efter grej som hände. Få en del svar. Bli matad med andra sätt att se på vissa saker som jag hade skapat mig en egen sanning kring. Nyttigt. Bland annat något som hakat sig fast i egoskallen att jag inte kan föda barn, att min kropp inte får värkar. Det var bullshit på ren svenska(haha nu var jag rolig!). Det kan den visst! Hon sa att en av fem, eller 20% funkar som jag, att det tar ett dygn innan man svarar på igångsättning. För värkarna kom ju faktiskt igång strax innan jag fick febern som gjorde att det blev snitt. Om det har jag funderat mycket idag.

Jag borde dock gjort detta för flera år sedan, så mycket ältande i onödan! Jag har ju 'lovat' min kurator i våras att sluta upp med att älta gammal skåpmat eftersom det endast ger skuldkänslor. Så det har jag faktiskt slutat med. Liksom att ta ut sorger i förskott och att låta energitjuvar suga musten ur mig. Och jag känner mig som en gladare Ulrika. Häftig känsla. Nog om den förvandlingen.

Vi hade en timma och den gick så snabbt. Lillebrors förlossning hann vi helt enkelt inte med. Men jag fick en ny tid, dels till samma barnmorska men även till en läkare för fortsatta samtal och planeringar.

Det bästa av allt var att jag behöver inte bestämma mig precis nu för hur jag vill ha det! Och det är inte antingen eller utan det kan vara både ock!

Alltså, kontentan.

Jag kan få ett snittdatum om jag vill, det trodde hon inte alls skulle vara några problem. Man brukar lägga det tio dagar före beräknad förlossning. Även om vi bestämmer ett sånt datum kan man avvakta och se vad som händer. Skulle man göra det och till exempel vattnet gå och jag blir orolig så kan jag ändå få ett kejsarsnitt direkt. Likadant om värkar kommer igång hemma så kan jag antingen åka in och föda 'normalt' eller när jag kommer in på sjukhuset och är livrädd, få ett snitt där och då! Jag kan till och med få ett planerat snittdatum till den datum då bebisen är beräknad inte tio dagar före. Alltså både hängslen och livrem och hela faderullan.
Jag trodde det var antingen eller. Nu ska jag smälta det här och ta mig en rejäl funderare.

Jag sa till barnmorskan idag att om det fanns garantier för att bebis och jag skulle må bra hela tiden och allt bara flyter på normalt, så skulle jag vilja vara med om en vaginal förlossning en gång med ett levande friskt illvrålandes barn som resultat. Men det finns ju inga såna garantier, det förstår ju jag också. Liksom jag vet av egna erfarenheter hur illa det kan gå. Men ändå. En önskan har man väl rätt till?

P.s. idag somnade trots-terroristen på 30 minuter. Och då var det bara tysta hojjt på mamma. Inga dumheter, utan små rop eftersom hon var törstig, och läsa saga. Men se det gick inte för jag hade läst tre böcker tidigare! Hejja konsekvensen! Eller kanske snarare hejja dagis som gör barnen trötta med mycket lek!

Trots-unge!!

Är det sant, det som sägs, att man får vad man förtjänar? I så fall måtte jag varit väldigt elak ;-)

I går prövades denna mammans tålamod in absurdum! Till slut blev jag nästan full i skratt eftersom det inte var någon idé att göra annat! Trots att jag två minuter tidigare nästan kokade över av ilska frustration ja alla möjliga irritationskänslor. Vad var det nu som utlöste dessa känslor? Jo det är nämligen som så, att vår underbara goa fina tjej har ändrat sig från det till att bli en liten trots-terrorist! Allt ska göras tvärt om. Sägas emot. Testas.

Ett nej från oss räcker inte, inte två heller. På det tredje försöket ser jag trotsdjävulen i ögonen på henne. Hon tar det som en kamp, som hon ska vinna på något enda sätt. Hon ska INTE göra som jag säger. Inte förrän jag blir arg och tar i ordentligt går det in i öronen. Och då blir kontentan, kapitulationen som vanligt, gråt och skrik och stora krokodiltårar.

Ge mig styrka!!!

Så.

När det sedan var dags för lilla sessan att gå och lägga sig igår, startade den riktiga terrorn! Den har pågått sedan fiskarna fick hennes nappar. Innan dess var det godnatt, puss och kram och sen sov hon inom några minuter. Men inte nu! Absolut inte!
Nu är det en procedur. Igår höll den på i en och en halv timma! Blir inte den ungen den nya Greta Garbo så blir ingen det. Hon spelade ut hela sitt register!
Allt från "jag kan inte sova" till "mamma är dum och pappa är snäll" sedan tvärt om. "Lampan ska vara tänd". Böcker kastades på golvet. Det kom ena hemska svordomar, om är lite med barnspråk typ "hevlete". Ja jag skäms!! Det är vårt fel! Vi har aldrig hört henne säga såna ord innan, men som sagt igår kväll var det den lille trots-terroristen som höll låda. När inte heller det gav resultat var det tyst en stund.

Precis när vi trodde att nu kanske hon somnade så kom ett illvrål:

"Aaaaaj jag sloooog mig!" Då vann hon en liten seger för då fick jag ju faktiskt kolla vad som hade hänt, men det jag såg var trots-terroristen i ögonen igen.
Jaha, lurad igen! Men väl där var det bara att gå in och trösta lite.
"Var slog du dig? Var ska jag blåsa?"
"Öh, hmm, här och här och här och här". Jag vill ha prinsessplåster kom det ylande mellan gråtattackerna och stora tårar rann ner på kinderna. (var får de alla tårar i från??)
Suck, det fick hon inte. Sedan godnatt, sov gott. Ylandet fortsatte.

Så här höll det på. Allt från att jag kan inte sova för jag är rädd för spöken, till kom och läs saga för mig så är du min allra bästa vän. Snäääälla. Men om du inte gör det är inte du min kompis.
Det gäller att hänga med i svängarna och argumenten!

Hur kan det bli så här bara på någon vecka? Jag känner knappt igen ungen bakom terroristen! Det jobbigaste är att hon inte kan ta en tillsägelse eller ett nej. Då blir det värsta utspelen a la Greta Garbo igen och så skrik inne på sitt rum.

Jag ber om det igen, snälla någon: ge mig styrka och lite längre tålamod!!!!

Det går framåt...

Vecka 30
Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Om man ofta har högt blodsocker kan barnet lagra mer fett och på så sätt bli större. Barnet behöver ha en hel del fett för att kunna hålla värmen och lagra näring, men om det växer alldeles för mycket kan det bli svårt att föda fram barnet. Detta har tidigare mest varit ett problem hos kvinnor som har diabetes eller som fått diabetes under graviditeten. I dag äter fler människor mycket sockerrika produkter och antalet tunga barn som föds ökar. MVC upptäcker de flesta som har högt blodsocker och drabbas av graviditetsdiabetes. Då får man hjälp med kostråd och eventuellt insulinbehandling.
Sjukvårdsrådgivningen, graviditeten vecka för vecka.
....................
Så så ser det ut idag. Vecka trettio startar alltså. Känns helt ok! Nu när det faktiskt börjar närma sig är det med skräckblandad förtjusning! Å ena sida känns det som att det gått JÄTTEsnabbt hit där jag är idag. Jag mår bra förutom bäcken-ont. Å andra sidan så har jag ju varit gravid i över ett år minus en månad. Det känns i kroppen, jag börjar bli lite sliten och trött. Jag ser fram emot långa höstpromenader med en frisk varm nöjd levandes bebis sovandes i vagnen! Och Morrten i kopplet bredvid. Få upp kondisen och flåset igen, tappa kilon, komma ut och titta på staden. Förra gången gick jag längs landsvägen samma runda varenda eviga dag. 8 km var den. Men så fruktansvär trist. Samma samma samma. Nu bor vi ju inne i 'stan' så jag kan ju lyxa med olika rundor varenda dag om jag vill. Trevligt! Dessutom kommer jag att få en massa gratismotion eftersom det faktiskt är gångavstånd till allt!
Det som är på G framöver är en glukosbelastning (uää) och så ett samtal med en Maria Aurora-barnmorska. Jag tror att jag trots att det säkert drar upp en massa jobbiga känslor, kommer att må bra av det. Att få sitta ner i lugn och ro och gå igenom mina förlossningsjournaler. Dels allt det som hände när Maja skulle till att födas -05 och även den förlossning som var nu i januari. Som var fruktansvärd på ett annat sätt.
Sen i vecka 32-34 kommer vi att få träffa en läkare angående kejsarsnitt. Då ska det göras en viktskattning på lillasyster och planering utefter det. Jag hoppas att det kommer att gå smidigt utan övertalningsförsök till vaginal förlossning. Då kommer jag att gå därifrån och ta kontakt med andra sjukhus. Jag tänker inte utsätta mig eller barn för den risk det visat sig vara när min kropp ska sköta en förlossning! Men jag är inte orolig. Jag vet att Jonas hjälper till och styr upp!

Idag har det varit en skön dag. PappaJ var ledig efter en del jobb på förmiddagen. Så vi åkte på en utflykt till Bohusläns muséum. Rekommenderas! Även Maja var nöjd! I morgon är det en massa aktiviteter på stan. Bland annat ponnyridning i stadsparken, Maja längtar! Sen skulle det vara godisregn och glassutdelning. Det låter som att lördagen är räddad för vår lilla sessa!

Vilket slut!

På Camilla Läckbergs 'Sjöjungfrun'! Har precis lyssnat färdigt och hur i hela friden kan man avsluta en bok med att ena huvudpersonen är på väg i ambulans med förmodad hjärtinfarkt till sjukhuset och den andra höggravid krockar med bilen? Ja ursäkta om jag sabbar någons intentioner att läsa boken men jag blev så grymt paff. Mitt i allt så hörde jag "du har lyssnat på...." ingen epilog! Ingen förklaring. Bara ett slut som satt som en smäck i ansiktet.

Irriterande!

Inte en enda..

..vettig sak har jag gjort idag! Ätit långfrukost och läst tidningen noga! Sovit i soffan en timma. Glott på några repriser på TV4. Suttit vid datorn och grejat lite. Jobbat bort Jonas firmas post, attesterat fakturor. Faxat lite. Inget avancerat alls.
Svarat på mejl som legat länge. Tvättat några maskiner tvätt. Kollat runt på olika bloggar, hittade sååå fina huslyktor här scrolla ner lite tills det kommer tre hus med värmeljus i. Vill ha!
Promenerat med Morrten. Saknat Rana, å vad jag vill ha en trubbnos igen! En vuxen hund kanske? Fundera fundera. Rätt läge?
Lyssnat på cd-boken, inte så långt kvar nu och jag tror jag vet vem som är mördaren.
Funderat på hur operationen gick för vännen i Göteborg.
Handlat mat. Myst med Maja, pysslat lite. Köpte ett ark med bokmärken till henne. Med blommor på. Tänk att en sax, bokmärkena, ett papper och så en limtub (det som fanns kvar i den sen igår) räckte för att hålla den lilla fröken sysselsatt!
Hon hade förresten kommit på ett nytt namn till lillasyster, nämligen Sara. Allt är ju bättre än att få heta 'bajskorv' som hittills varit bästa förslaget från Maja! Men hon är så söt, hon pussar på magen varje dag, ibland pratar hon med lillasyster. I dag sjöng hon en egenpåhittad visa för henne. Hon pratar och sjunger in genom naveln, för det är "ju där hon kommer ut sen" säger Maja. Mmm typ...

En dag utan krav och utan måsten. En väldigt skön dag faktiskt. Jag känner mig tillfreds. Trots det evinnerliga regnandet. Och det evinnerliga ontet i bäckenet. Och den evinnerliga halsbränna som varken Omeprazol eller Samarin biter på.

Tillförsikt.

Dags...

...att uppdatera? Tja kanske det. Jag har verkligen legat lågt sista dagarna. Var så 'innibänken' less och trött i fredags så jag har bara prioriterat mig själv sen dess. Jag har till och med låtit bli att kolla mina mejl! Bloggen är inte heller uppdaterad. Mobilen har legat på laddning med ljudet avslaget. Jag har inte orkat bry mig! Jätteskönt! Då försöker man verkligen att koppla av va?

Helgen avlöpte i lugn stil med påhälsning hos storebror på lördagen. Mat och tårta eftersom han nyss fyllt år. Ja alltså inte han som fyllde 40 för ett tag sen... en annan har ju några bröder att välja bland. Detta var den äldste varianten, som så fort han får tillfälle gärna, högt och tydligt predikar: "att din enda merit här i världen Ulrika, det är att vara syster till mig" sen gapskrattar han! Jag orkar liksom inte tjafsa emot, jag har ju hört det några gånger! :-)

Söndagen gick åt till urmysigt umgänge i Göteborg på Svenska Mässan och Stämpel- och scrapmässan. Jag träffade min goa vän L och hennes vän där, och tillsammans strosade vi genom alla montrar och köpte på tok för mycket! Det är ungefär som på IKEA, allt kostar mellan 25-65 kronor. Det är ju inte så jättemycket, om man bara köper EN sak, men man plockar ju på sig... och när jag kollade idag hur mycket jag egentligen hade handlat för så var det ju en del! Jag träffade också min goa vän A-M som var där och hjälpte till för det företag hon designar olika saker för. Kika in på hennes blogg här och få inspiration! Men detta med papper och olika detaljer är faktiskt väldigt kul! I eftermiddags åkte pysselprylarna fram och Maja och jag satt och limmade och grejade tillsammans, jag gjorde två kort med mina nya stämplar. Och faktiskt så blev jag nöjd. Men ett tu tre var klockan sju och dags för sängen egentligen. Och då hade vi inte ätit kvällsmat ännu! Vilken mamma hon har! Å andra sidan är inte denna fröken så speciellt sugen på att sova sedan några kvällar tillbaka. Hon har nämligen kastat alla sina nappar till fiskbebisarna på botten i havet. Vi la alla napparna i en påse, satte ett snöre runt den och så en sten i andra änden. Så skulle fiskmamman be farbror krabba om hjälp att öppna påsen så att fiskbebisarna kunde få Majas nappar att suga på (jag är själv impad av min fantasti!!) så så blev det. Och när Maja varit en duktig stor tjej och hade kastat dem och kom in i bilen igen med underläppen darrande, så satt det en skrållandocka i hennes bilstol! Precis en sån docka som hon önskat sig länge. Med ljud i så hon pratar eller sjunger om man trycker på magen. Maja var lyrisk!
Tills kvällen kom.
Då ville hon ha tillbaka sina nappar. Så varje kväll sedan dess är det lite tjorv. Gnäll och skrik. Hon säger inte rent ut att hon vill ha napparna i stället säger hon att hon inte vill ha Skrållandockan längre! Söta unge! Å andra sidan hade hon med sig dockan till dagis idag och visade, hon hade varit så stolt sa fröknarna. Det tycker jag att hon kan få lov att vara faktiskt! Mammas tös!

I går var dagis stängt och jag & Maja (i hennes ögon i alla fall) var barnvakter för Majas kusin. Han är en riktig buse en störtskön kille på två år! Smiter snabbt som ögat, men Maja höll ögonen på honom. "Mamma nu är han på väg upp" "Mamma nu har han stoppat en puzzelbit i munnen" detta bådar ju gott tills hon blir storasyster! Men de kommer bra överens dessa två barn. Leker gott tillsammans. Det var en riktigt mysig stund som vi hade honom här. Hoppas att det löser sig med Majas dagisbyte så de två kommer på samma avdelning! Om inte förr så till nästa höst!

I dag har jag haft en skön och oskön förmiddag, låter knäppt, men jag ska förklara... jag hade en tid för ansiktsbehandling 60 minuter plus ögonbrynsplock på Lysekils Hälsa och spa jag tyckte härom veckan att jag kunde unna mig det och det passar ju mitt nuvarande semesterliv! Det var så skönt och en lyxig känsla att få lägga sig där och bli ompysslad. Allt var toppen tills jag legat där en kvart, då började fogarna att protestera. Allt mitt fokus gick åt till att försöka ligga hyfsat bekvämt men värken var hemsk! Jag fick ett stöd för benen så de kom upp en bit och det var skönt i tio minuter sen började det bränna i höften igen. Snacka om paradox! Samtidigt som jag njöt av rengöring, ansiktsvatten, massage, varma handdukar, ögonbrynsplock (AJ!) och så vidare, så ville jag bara komma ut till min bil och köra hem! Och det fick jag efter en dryg timma. En lång timma! Därefter. Hem och hämta Morrten så körde vi ut till skogen och plockade kantareller. Och jodå, jag fick väl ihop nån knapp liter tror jag!

ÄR JAG RIKTIGT KLOK I HUVUDET? Fattas det nåt i min hjärna? Några skruvar? Lite sunt förnuft? Lägga ihop ett plus ett? Dessutom är jag sjuksköterska och faktsikt utbildad i anatomi och fysiologi. Behöver jag tala om? I kväll kan jag knappt röra mig! Jag kan sitta/ligga/stå i en och samma ställning ungefär fem minuter sen måste jag ändra, för det gör ont! Det gör väldigt ont i ryggslut och fogar. Skitont på ren svenska! Jag tror inte jag haft så här fog-ont någon gång tidigare! Jag säger bara svampskogen! Det måste verkligen fattas något i skallen! Vilken idé!

Men Morrten tyckte det var lajbans förstås! Stadsvovve som han ju blivit!
Suck!

I morgon blir det väl att ta tag i livet igen. Engagera mig lite i det som händer. Försöka nå försäkringskassan, kanske kan få ett besked om min havandeskapspenning? Kolla mobil säkert har jag hundra missade samtal, och svara på mejl. Men jag ska ta det lugnt. Jag ska lyssna på Lottas förmaning att vara ego och ta det lugnt! Jag ska vila! Jag ska också lyssna färdigt på min cd-bok som jag började att höra på innan sommaren! Camilla Läckbergs Sjöjungfrun. Detta blir nog lagoma uppgifter för mig i morgon! Ringa, skriva och lyssna!

Nu ska jag bara ta mig ur kläderna och så komma i säng utan att gå sönder! Det är tur att det kommer något gott ur detta! Vår lilla bebisflicka! Med henne för ögonen så står man ut med det mesta, även i tio veckor till! Att få en levande frisk bebis! Måtte det nu bli så!!

Fredag!

I dag känns det faktiskt inte så mycket bättre, utom en väldig lättnad att slippa åka dit! För det tänker jag inte göra. På länge. Om ens någonsin. Jag får se, jag har ju ett tag att fundera på hur mitt liv ska se ut! Jag fick ett mejl av en vän. Några rader som blev som en spark i ändan. Hon är makalöst klok! Det är inte värt att ge upp. Det är inte mej det är fel på, faktiskt inte. Min reaktion är nog rätt så sund!

Jag träffade en person i dag, henne samarbetar jag en del med på jobbet, hon har dock en annan profession. Hon tyckte, säkert i all välmening, att jag skulle hålla mig därifrån. Det hade varit minst sagt turbulent där igår kväll och i dag igen. Jag tänkte efter när jag kom ut från fiket vi träffades på, att varför i helsike skulle jag hålla mig från jobbet om jag kunde? Vad menade hon med det? Varför säger man så? Det är något som inte stämmer i hela denna karusell!! Men just nu och inte under nästa vecka tänker jag bry mig mer om det. Jag ska sluta älta. Göra ett rejält försök i alla fall. Och jag tänker inte svara på några jobbsamtal. Eller jobbmejl. Jag har ju faktiskt semester! Det har jag förmedlat till högre ort och jag hoppas att det respekteras. Det blev inget Italien. Det hade vi tänkt denna två veckorsledigheten, men mina fogar och rygg i en husbil? Nej tack. Vi väntar med det! Italien finns väl kvar antar jag??

Nog om jobb-surdegen!

I kväll har vi haft vänner på påhälsning. Mysigt. Fikade lite och barnen lekte, eller njae... snarade härjade för fullt. Nu förstår jag vitsen med barnrum på övervåningen och umgåsrum på nedervåningen! Nu ligger Majas rum precis bredvid vardagsrummet där vi satt. Puh! Vilka höga ljud små tjejer på tre och snart fem år kan pressa fram! Huvva! Helgen i övrigt blir nog rätt så lugn. Barnens dag i morgon, kanske en sväng bort till min bror också. Och på söndag åker jag till Göteborg och Svenska Mässan för Nordiska stämpel och scrapmässan där. Väl där ska jag träffa min goda vän från Boråstrakten och som jag träffar alldeles för sällan! Det ska bli supermysigt! Men jag får ta det vackert. Jag har ena riktigt besvärliga sammandragningar emellanåt, magen blir stenhård, och det spänner ont. Men det är bara att jag tar det lugnt, sätta mig en stund och vilar, så ger de med sig. Förutom igår och i natt när det onda inte gav med sig, mest troligt på grund av den stress jag upplevde på jobbet samma dag. Jaha. Så var jag där igen. Ett förbannat ältande!
Nog.

Svek!

Idag är jag så grymt besviken. På mitt jobb. Jag blev fråntagen en av mina uppgifter i somras. Jag tänker inte gå in på hur och varför men det jag vill skriva om är känslan av att bli sviken. Av en kollega.
Som sjuksköterska får man bland annat under grundutbildningen lära sig viktigheten om kommunikation. Alla vi som arbetar som sjuksköterskor, har högskole- eller universitetspoäng i kommunikation! Det är egentligen hur enkelt som helst. Att vara rak och tydlig. Att inte göra något bakom ryggen på andra människor oavsett om det gäller kollegor, vårdtagare eller deras anhöriga.
Sådan är också jag som person. Jag vill påstå att jag har en väldigt hög moral. Jag talar om ifall något inte är rätt och jag accepterar inte skisnack. Jag behandlar andra människor med respekt, utgångspunkten är sån. Men om någon jävlas så tar jag inte bara emot det och sväljer utan försvarar mig, min person och yrke och mina åsikter. Lika lite som jag trampar någon på tårna, lika lite låter jag någon trampa på mina tår. Men. Är detta fel?

Om mina åsikter krockar med någon annan persons åsikter och den sitter på ett högre mandat, ska man då bli åsidosatt? Precis detta har nu hänt mig. Jag blev åsidosatt av någon som tydligen har högre makt än vad jag har. Dessutom hände detta under min semester, så att jag inte hade möjlighet att försvara eller förklara mig. Dessa personer på de höga hästarna gick via en person som inte orkar stå emot dem och som utan att tänka på konsekvenserna för min del, stryker dem medhårs och avpoleterar mig. Skriver en fånig lapp till mig om varför det blev så här och tror att jag accepterar det utan vidare! Egentligen är det synd om den personen som inte orkar stå emot, men samtidigt kan jag inte tycka synd om en person som inte klarar av att se igenom falska människor, som inte kan stå emot och som inte i stället står bakom mig och stöttar mig även om jag inte var på plats. Som kollegor ställer man upp för varandra! Det är professionalism! Man går inte bakom ryggen.
För min del leder detta handhavande till en minskad respekt bland personal, anhöriga och kanske även övriga kollegor. Min roll som sjuksköterska får sig en törn, en ordentlig smäll. Vad det innebär för mig som person orkar jag inte tänka på.
Jag köper inte en förklaring som till exempel att det "var för din skull Ulrika". Innan något sånt här beslutas, ska man ta en diskussion med mig, visar var problemet finns (om det nu fanns något??) låter mig få komma till tals. Får mig att förstå läget. Antingen när jag börjat jobba igen eller så kan man faktiskt ringa mig på semestern. Om det är väldigt viktigt och måste beslutas just då. Det hade varit ok. Jag avskyr skitsnack och beslut bakom min rygg.
Att sedan efter semestern gå omkring på jobbet och känna, att förstå på minspel och konstiga frågor, insinuationer att det är något men att inte veta inte förstå inte fatta vad det beror på mer än att det är något i luften!

Det tog ett par veckor, men i dag har jag fått veta. Och som sagt, jag är grymt och djupt besviken.

Ska jag avsluta mitt arbete på detta viset? Ha semester ett par veckor nu, och sen förhoppningsvis vara hemma med havandeskapspenning och sen vara hemma med lillasyster i ett och ett halvt år, kanske två år, och känna det så här? Nej, fy fan! Tanken om uppsägning har redan föresvävat mig, men jag vet att jag ibland handlar för snabbt. Därför ska jag låta bli just nu, jag ska tänka mig för. Men detta kommer att ta lång tid att smälta! Och en annan sak jag måste erkänna för mig själv är, att jag aldrig glömmer en oförrätt. Aldrig någonsin. Jag har väldigt svårt att förlåta om någon har svikit mig.
Men det är ju bara mitt problem och tär bara på mig själv. Men ändå, så är det.

Små små steg...

I dag borras det bergvärme till vårt hus! Så nu slipper vi frysa i vinter :-)
Så små små små steg åt rätt håll... i detta hus där verkligen ALLT behöver åtgärdas eller ändras! Dessutom har en massa buskar och träd rensats bort de sista dagarna och vad fann vi då? Jo, en härlig havsutsikt! Ta daa!

Nu väntar vi på att köket ska bli åtgärdat från den vattenskada som nog droppat på där under många herrans år och som gjort golvet under och väggarna bakom riktigt äckliga (=därav den dåliga lukten). Det är tur att det finns försäkringar!

Sen är det bara... ny panel som ska spikas upp och målas, fönster ska bytas och även sättas in nya och så nytt yttertak, en balkong...
Sen hela insidan där de två lägenheterna ska bli till en bostad för vår familj... väggar ska rivas, golv ska rivas upp och läggas i värmeslingor, nya väggar, tvättstuga och ny toalett...

plus då gårdshuset som ska få två lägenheter... idag finns där till och med gamla utedasset kvar. Man satt tre på rad och gjorde sina behov på den tiden och när man var klar satte man ett trälock på, dessa finns nämligen kvar! Jag ska sätta in foto vad det lider!

Trädgården ska grävas upp och ändras, en trätrall ska läggas och bättre parkeringsplatser ska göras...

Som sagt, det är väl tur att vi har projekt?? Att vi snart ska få en ny liten bebis känns som en västanfläkt i jämförelse ;-)

Men det är ROLIGT! För det kommer att bli bra! Om sisådär två tre år :-)

Makalöst vacker sångtext!!

Skymtar för en stund
- Uno Svenningsson

idag har jag hört ditt lilla hjärta slå.
som en liten sol skiner du för mig.
jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.

jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
du är min längtan.

du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Säg, var har du varit förut?
jag vet inte vad du kommer att tycka nu,
om den värld du ska födas till.
men du, jag vet att du är meningen.

jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
du är min längtan

Du kommer snart att förstå,
vilken märklig värld vi lever i.
att glädje och sorg går hand i hand,
att vi en dag ska skiljas åt.
men du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska
så mycket som det går.

jag skymtar för en stund,
ett litet leende hos dig.
jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
du är min längtan

dagen kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu.
livet har sin gång,
i många, många år här till.
du är min längtan.
Du är min längtan
idag har jag hört ditt lilla hjärta slå,
som en liten sol skiner du för mig...

Uno Svenningsson


Japp, idag var det barnmorskebesök. Och hjärtat hos lillasyster galopperade på med 152 slag i minuten. Min barnmorska fick sig en spark på handen när hon skulle mäta magen :-) Mys!! Allt var toppen förutom ett högt blodsocker så jag ska på glukosbelastning. Usch. Men lika bra att göra det! Bebis är väldigt pigg idag, magen bubblar liksom ut av alla sparkar och boxningar! Måtte det snart bli november... :-)

Oj!

Kunde inte låta bli att sätta in en till gravidbild... :-) hittade den här.

Nu ser jag att jag hamnat i trimester tre! Hur i hela friden gick det till?? Sista tredjedelen! Fränt!

Idag har jag haft en "privatchaufför" på jobbet. En kollega har kört mig fram och tillbaka till mitt distrikt, så hann jag jobba bort det mest akuta och så var det skrivbordsjobb på eftermiddagen. De dagar jag jobbar i denna vecka, ska jag ha med mig en bredvidgångare. En sjuksköterska som ska vikariera för mig under min mammaledighet. Så då får hon köra. Det löste sig rätt så bra till slut! Bra! Men magen har varit stenhård hela eftermiddagen och kvällen. Nu börjar den slappna av! Jaja, förhoppningsvis får jag hp och då är det inte många veckor kvar! De två som senast varit gravida på jobbet har fått hp beviljat så det skulle ju vara f*n om inte jag fick det!
Nog bloggat idag. Jag har fått en ny hög med inredningstidningar utav pappaJ så jag ska bums i säng och bläddra och drömma mig bort från detta sunkhus!