måndag 30 november 2009

Måndag igen!


Men så skönt tycker jag eftersom jag jobbat hela helgen. Dessutom var barnen också trötta så det blev lite sovmorgon!
Det har varit lagom att göra men återigen har jag fått en påminnelse om hur bra jag har det och hur illa! andra människor kan ha det. Att jobba där jag jobbar får mig att bli enormt tacksam över min egen hälsa över våra världens finaste barn, över att bli vänligt bemött av den man jag lever med och att trivas med tillvaron. Sådant jag tar för givet egentligen och som borde vara en rättighet för alla. Men alla har det inte så. Det finns så himla många trasiga människor runt om i alldeles vår närhet. Trasiga på olika sätt. När jag möter dessa människor vill jag bara skydda och ta hand om dem och ta fram mitt trollspö och ordna allt tillrätta igen. Men det går ju inte... undrar varför det blir så med en del av oss? Att en del hamnar i olika missbruk, andra dras till män som slår dem, ytterligare andra slarvar med sin hälsa och tar inte hand om den kropp de fått. Några orkar inte leva med all ångest att de vill försöka avsluta sitt liv. En del har så fruktansvärt dålig ekonomi att de inte har råd att vara hemma från jobbet trots att de borde vila och bli friska. Är det bara tillfälligheter som är orsaken till detta? Jag undrar vad det beror på.

Men så möter jag några solstrålar som får mig att hitta tron på livet igen. En liten flicka som jag egentligen inte alls varit snäll emot utan både stuckit i fingret och tagit halsprov på. Dessutom med milt tvång fått i en första dos antibiotika. När hon ska gå kommer hon springandes genom hela korridoren för att krama hejdå till den snälla (?) systern. Då smälter jag, som smör i solen. Tårarna smyger sig fram och jag får smyga in på expeditionen och torka, får en skrattande kommentar av doktorn "hallå är du gravid eller??" Mmm typ.... det behövs inte mycket för att jag ska bli känslosam!

Länge leve livet!

fredag 27 november 2009

Lycklig!!


Jag kan inte skriva ut några detaljer ännu, men jag är så fantastiskt GLAD! Som de flesta vet av er som följt mitt bloggande, så har det funnits en önskan om att få göra något helt eget. Att slippa schema som någon annan skriver. Få vara min egen chef. Ro något helt eget i land.
Jag trivs fantastiskt bra på mitt nuvarande jobb, och även om jag fått förlängt där - åtminstone hel 2010 om jag vill - så finns ändå en annan önskan. Och nu har det blivit verklighet. Att jag ska få barn nummer tre mitt i allt får lösa sig på något vis, det får helt enkelt bli delegering på en hel del saker som jag nu sköter - till barnens pappa ;-) För det här ska jag bara göra!

I'm happy!!

Nu dags att sova. I morgon kvällsjobb, innan dess fotbollsskola för Maja och Anna. Fast Anna kryper mest runt och ska stjäla andra barns vattenflaskor och bananskal och annat mysigt... busunge!

Och som sig bör - så hör jag regndropparna slå mot fönsterkarmen. Det är nästan så att jag saknar det, de korta stunder det råkar till att inte regna! Hoppas att december blir lite regnfattigare!

Adventsljusstakarna blev uppsatta i kväll, Maja fick en (jätteful!) keramikjulgran med blinkande ljus i att ha i sitt fönster. Hon var salig! "Åååå mamma sååå fiiin!"

Vi hade stearinljuset tänt på vardagsrumsbordet och glöggen upphälld (ja jag fick halsbränna, vad vore livet som gravid utan samarin??) tidigare ikväll. Barnen sov och lugnet lägrade sig. Den stunden efter en hektisk dag och vecka är nästan magisk.

Ha en fin helg alla vänner där ute i landet!!

p.s. lilleman i magen hickar som 17 just när jag sitter här. Mys!!

onsdag 25 november 2009

Lilla (stora) Anna!

Är så himla mysig just nu! Hon har nästan alltid ett leende på läpparna. Hon pratar dessutom väldigt mycket. En hel del egenkonstruerade ord, ibland långa meningar som hon rabblar åt oss, och som vi inte förstår ett jota utav, men som hon tycker är väldigt viktigt. Jag tror mig också kan höra ett första hej även om det mest låter som ett häää det kan komma när hon eller jag kommer in i det rum som hon eller jag är i. Ett annat trix är att hon sätter handen eller en sak till örat och säger lålålå hon pratar i telefon och säger hallå hallå skulle jag tro? Hon kommer också och lämnar över leksaker till min hand och säger ack ack, antar att det betyder tack tack och så om jag nu inte önsketänker så kommer det mamamama lite då och helst när hon inte ser mig. När jag då kommer lyser hon upp i jordens varmaste smile! Denna lilla godbit är rent ljuvlig!

Maja är också inne i någon sorts flow. Dagis funkar, hon trivs både med att leka hemma med sina saker och hon tycker det är kul med kompisar. Igår var det avslutning på teminens simskola de fick pröva att somma med flytvästar, spännande och lite läskigt tror jag att hon tyckte. Efteråt fick de diplom och piggelin. En sån stolt unge :-) Nu är det uppehåll för julledigt så drar det igång i januari igen tror jag. Hon tycker det är så himla kul så vi ska fortsätta såklart. Dessutom är det så nyttigt för henne. I somras hoppade hon från bryggan vid stranden och plaskade och doppade huvudet utan problem, sommaren innan vågade hon knappt doppa anklarna...

måndag 23 november 2009

Ostkaka och himmel!


I morse när vi satt och åt frukost åt jag en liten bit av en ostkaka som var över. J

Jag frågade Maja om hon ville smaka. Det ville hon.
-Var det gott? undrade jag.
-Ja, jättegott svarade hon.
-Vill du ha mera?
-Nää det var gott, jättegott, men alltså inte ända upp till himlen gott så näää jag vill inte ha mera....

Vad svarar man på det mer än OK, då förstår jag... typ...

:-)

onsdag 18 november 2009

Annapanna 1 år!

Tänk, för ett år sedan låg jag på BB med en alldeles nyfödd liten skrutt hos mig. Att det redan är ett ÅR sedan. Jag hänger nästan inte med! Helt makalöst otroligt! Och en häftig resa att vara tvåbarnsmor!
Denna lilla nyfödda skrutt var så fin så fin och väldigt nöjd med det mesta redan då. Det är hon fortfarande. En nöjd liten unge, men samtidigt bestämd och talar på sitt sätt om hur hon vill ha det. Med stor tydlighet. Och nåde den som inte förstår henne.. Det bästa som finns är när hon 'får tillåtelse' av storasyster att vara tillsammans med henne i hennes rum. Det finns så mycket för en Anna att titta på och smaka på där inne. Bita i och pilla på. Dra sönder och suga på. Men oj vad kul det är. Det tycker även Maja. De leker väldigt bra tillsammans. Tills lillasyster har sönder någon teckning eller som idag ett Ariel-klistermärke. Gode tid, då trodde jag att taket skulle lyfta. Dumma dumma deeeej skriker Maja med värsta darret på rösten. Mitt 'faboritklistermärke' dumma dumma Anna. Du är den dummaste lillasystern i heeela världen'. Maaaammmmmmmaaaaa kom geeeeenast!! Piuh! Jajjamensan, går dit och mäklar fred. Anna lika nöjd ändå, och Maja blir glad igen när jag lovar att se om det finns nya såna klistermärken att köpa. Hur var det nu med att muta? Det funkar inte att fostra barn utan dem!

Annars så var födelsedagen fin. Tårta med ett ljus, några presenter, leksaker och fina kläder av mormor och morfar. Även om just innehållet i presenterna kunde ha kvittat egentligen för det var förpackningarna, pappret och snörena som var roligast! Söta unge!

I morgon kvällsjobb igen, nu har jag varit ledig en vecka. Så det ska bli kul att ta hand om lite patienter igen!

Dessutom, nu är jag inne i ny vecka! Då händer det här:

Vecka 22
Fostret har fortfarande slutna ögon, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Forskning har visat att synen börjar utvecklas redan i slutet på första trimestern, och att den nu börjar fungera. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter.

Fram till ungefär mitten av graviditeten växer foster ganska lika. Det är därför ultraljudsundersökningen som ger ett ungefärligt förlossningsdatum görs före vecka tjugo. Efter det börjar de individuella skillnaderna synas tydligare. Vissa barn ska bli långa och smala, andra kortare. Fostrets vikt påverkas dessutom av vad kvinnan äter under sin graviditet och hur hon lever.

www.1177.se

måndag 16 november 2009

Tänkvärt... och vackert!


Så här skriver Kahil om Äktenskapet i boken "Profeten"

... och vad kan du säga om äktenskapet, mästaren?
Och han svarade med orden:
Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.
Ni skall vara tillsamman när dödens vita vingar skingrar era dagar.
Ja, ni skall vara tillsammans även i det tysta minnet av Gud.
Men låt det finnas rymd i er samvaro,
Och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja
Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada,
men låt var och en av er få vara ensam,
Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de
vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,
Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära
Ty templets pelare står årskilda,
Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

♥♥♥

fredag 13 november 2009

Nu går det inte längre!

Att klämma in mig i mina gamla brallor alltså. Inte ens med gummisnodd trädd över knappen på jeansen! Nu har mammakläderna plockats fram igen (!) dem som jag så väldigt glatt och lätt plockade ihop för snart ett år sedan och överlämnade till gravid vän med orden att "ooo nej dem behöver jag aldrig mer..." host. Om man kunde lära sig att aldrig säga aldrig! Nu sitter mina blåa rätt så sköna mammajeans på igen. Och jag är stor redan. Vore väl konstigt annars kanske, fjärde graviditeten på fem år... Piuh! Tröjor lånas numera från Jonas.
Snyggaste åderbråcket på benet har kommit igen i större och längre bemärkelse än när Annapanna låg i magen, så stödstrumporna är också framletade igen. De åker också på, särskilt i kväll då det är jobbdags igen.
Asken med Niferex står i köksfönstret såsom en annan likadan ask gjorde för ett år sedan och bredvid den står en annan förpackning med Samarin. Vad vore livet utan Samarin?? Tänk att allt upprepar sig? Först kan jag inte dricka kaffe på grund av eländigt illamående, sen funkar det i några veckor igen och jag njuter. Efter ytterligare någon vecka är kaffedrickandet kört igen, för då kommer halsbrännan som ett brev på posten. Liksom den gör av paprika, choklad (hemska tanke!), Thaimat (ännu värre tanke), Minestronesoppa (åt igår därför full koll) morötter (konstigt!) apelsiner och clementiner, glögg, pepparkakor osv osv. Men ibland struntar jag i det, och då får två påsar Samarin bli min räddning. Jag har också lärt mig att dessa små påsar inte under några omständigheter får lov att ta slut, därför har jag lagt några som kan vara bra att ha, i väskor, i toalettskåpet, och i skåpet på jobbet. Smart Ulrika! Man lär så länge man lever och av sina tidigare misstag.

Lille gossen i magen är snäll mot sin mamma och buffar på lite då och då han hickar ibland och det är sköna tecken på välmående hos nojjig morsa. Tänk så lätt det är att måla f-n på väggen och börja inbilla sig saker och ting. Men då kommer en liten buff som talar om att hallå, jag lever. Och denna mamman kan lugna ner sig igen. På mvc har jag inte varit på hela oktober och ska inte heller dit under november, men i början av december är det dags igen. Vet inte varför det är så men hon kanske tycker att jag har viss rutin på detta nu?? I Och inte mig emot, vad ska jag ränna dit för? Så länge jag håller oron i en liten ask och den stannar där, och jag mår bra så är det fine för mig att vara hemma.

Annapanna sover middag, jag lagar lax i ugnen (hemskt ansträngande...) och snart är det dags att hämta Maja. Då blir det en sväng till Konsum för lite god helgmat och fredagsmys för dem här hemma vidare till biblioteket och lämna tillbaka försenade böcker (att jag återigen aldrig lär mig!!) och sen hem för att slänga i mig lite mat och åka till jobbet. Känns ändå rätt OK. Egentligen skulle jag ha jobbat hela denna helgen men fick frågan om byte så jag tog förra helgen för kollega och hon ska 'betala igen' det nu. Skönt att ha tillgodo! Värre tvärt om. Det känns också skönt att ha vaccin i kroppen. Vid varje jobbpass möter jag människor med influensasymtom. Det känns onödigt att utsätta lille Nils(?) i magen med att bli smittad. Igår blev även Maja vaccinerad, hon var jätteredig tjej och sa inte ett ord. Hon fick två tatueringar efteråt av den syrra som vaccinerade. Just den sjuksköterskan var även samma person som var en av dem som vårdade Maja när hon låg i respirator på iva när hon precis var nyfödd. Jag tror att hon tyckte det var roligt att få träffa Maja igen som stor frisk fyra och ett halvt-åring!
Jag fick flashbacks och lite ont i magen bara av tanken på hur det var då... vilken fantastiskt (akut)sjukvård vi har trots allt! Men måtte jag aldrig någonsin uppleva samma sak igen!

tisdag 10 november 2009

Trötter!

Jag är så grymt trött. Trött så in i märgen trött! Jag skulle kunna sova precis hur mycket som helst. I soffan, om mornarna, lägga mig vid åtta på kvällen och jag skulle somna!
Men det går ju inte. Inte med två små troll som förgyller mitt liv. Jag kan passa på att vila en stund på soffan de dagar då stora trollet är på dagis och det lilla trollet sover. Men det är så mycket som ska hinnas med då, som jag liksom passar på att göra medan det är lugnt i huset... inte så smart. Och vem tackar mig för det? Inte mitt sömnbehov i alla fall. Om nätterna vaknar jag så himla lätt, av alla möjliga ljud. Så det sista har jag köpt på mig ett lager av gula öronproppar från apoteket. De trycks i öronen och så somnar jag så gott. Men trots att lilla trollet sover i egen säng i eget rum, med vägg och stängd dörr mellan vårt och hennes rum, så vaknar jag av hennes pip. Trots gula proppar. Pipet kommer varje natt mellan fyra och fem och då vill lilla pipsillen ha en flaska välling. Mamman ploppar ur propparna och så vällingflaska in i mikron, 40 sekunder, passa på att kissa. Hinner precis. Sen hämta unge som alltid somnat om, men som mamman vet bara spver räv. För om man ignorerar första pipet så kommer snart ett till och ett till... ända tills värsta sirenen startar. Det är ingen risk att ens försöka inbilla sig att pipsillen skulle få för sig att somna om och liksom glömma av vällingen. Never and no way!
Vällingen ges i soffan med lilltrollet i knät och en mamma blundar och halvslumrar. Lyssnar i stället. Hör tidningsbilen komma, tänker att det faktiskt finns dem det är mer synd om än mig. Tänk att behöva åka runt och dela ut tidningar mitt i natten. Fy fan! Det är bra mycket värre än att sitta inne i sköna soffan med tröttgosigt troll och ge välling.

Idag har jag och en gammal nyfunnen vän varit på vift. Vi hade med oss våra yngra små troll och kollade in denna affären. Oj så mycket fint! Och julstämning. De har även ett fik där man kan välja på en kaksort. Idag var det mjuk pepparkaka med lingongrädde till. Det doftade så gott i hela butiken för de bakade på plats. Vi fick nästan lite julstämning! Lite shopping blev det också, en ljuslykta att ha utomhus och så lite småplock. Dit åker jag snart igen, det är ett som är säkert! Annapanna skötte sig fint, men det var lite jobbigt eftersom jag fick bära henne runt i affären. Det var för trångt för att åka sulky. Utan henne hade det nog blivit mer shoppat så det kanske var lika bra att jag hade henne i famnen (håller nog hennes pappa med om i alla fall!)

Idag är det ingång i vecka 21, och vad som händer då kommer här: (som vanligt hämtat här.)

Vecka 21
Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Det har blivit ungefär 26 centimeter långt och ökat i vikt till omkring 400 gram.

Ytteröronen börjar få sin slutgiltiga form och sitter nu på rätt plats på fostrets huvud. Fostret kan höra och reagerar på både ljud och ljus.

Livet i livmodern är inte ansträngande för fostret, det lever i ett viktlöst tillstånd och behöver inte göra av med mycket energi. Det är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför mammans mage.

torsdag 5 november 2009

Igår tog jag beslutet och fick vaccinet mot den sk svininfluensan. Jag har varit väldigt vankelmodig och vägt för- och nackdelar mot varandra. Men i och med att jag så gott som varje jobbpass möter patenter med svininfluensa? som diagnos så känns det som att leka med elden och att jag förr eller senare kommer att bli smittad. Vad som då skulle kunna hända med mig och bebis vågar jag inte tänka på. Tänk om just jag är den som måste ligga med konstgjord lunga... Nej usch det vill jag ju såklart inte. Jag kommer också att vaccinera Maja i nästa vecka när det är drop-in för barn.
Men jag måste medge att min högra arm är väldigt ond!! Och liksom avdomnad. Jag känner mig lite uggen och lätt illamående idag... Inatt vaknade jag av att jag låg på höger arm och att det gjorde ont! Men det är peanuts i jämförelse med att bli sjuk!

onsdag 4 november 2009

Jag är så himla trött...(gnällinlägg!)


På allt möjligt! Idag är en riktigt skitdag.

Till exempel på att inte få sova hela nätter utan uppvak. På att jag har sån energi på insidan men kroppen protesterar. På den där välbekanta smärtan i bäckenet och på att jag vet att detta bara är början. På hösten när den är så här grå blåsig och isande kall. På att Anna vägrar ha vantarna på sig när det är så här kallt. Kan man sy fast dem i jackan måntro? Finns det 'tvångsvantar? Det borde jag uppfinna, vilken affärsidé! På att jag också vill åka utomlands och slappa i solen en vecka eller två, men att jag vet att det inte blir någon avkopplande semester med två busungar med, så det får alltså vänta f l e r a år...
På att jag inte hinner med hundarna så som jag vill. Jag vill träna dem och spåra i skogen och ställa ut och träffa likasinnade.
På att jag har så mycket att fundera kring i mitt huvud just nu och att det måste tas en del beslut. Jobbiga beslut eftersom jag måste markera. Det tar energi, energi som jag inte har.
På att kläderna sitter illa, på att jag inte kan ha mina vanliga kläder. På att de kilon jag gick ner i våras och somras nu är uppätna igen. Fan. På att behöva ha mammakläder som jag inte ens tycker är särskilt fina eller sköna. På att vara gravid tredje hösten på rad och att jag inte kan dricka ett glas vin då och då eller äta brieost. På allas "ja men kläder, fett, vin, brieost är ju för en god sak" visst är det det, men jag är trött på alla "du får inte göra si eller så för du är gravid eller du ammar". Jag vill tillbaka in i min kropp och få dricka det där glaset mousserande vin när jag vill. Eller äta en osttallrik med lufttorkad skinka till. Kunna få jobba dagtid när det behövs och om jag vill, eller kvällar när det behövs och jag vill. Jag är trött på att känna mig så förbannat låst. På att det alltid är jag som ska anpassa mig efter allt och alla. Vem ställer upp på mig?

Mitt i allt gnäll får jag ändå medge att jag inte för något i byte vill ändra på mitt liv. Jag älskar mina 'ungar' och den lille i magen!! Självklart är det så, de är mitt allt! Och jag vet att jag borde skämmas med allt gnäll. Och att det är I-landsproblem. Och att jag kommer ihåg så väl under de år när vi väntade på att Maja skulle bli till förbannade alla gravida som gnällde och att de skulle vara tacksamma och hålla klaffen. De kunde ju i alla fall få barn.

Men ändå. Jag måste få låta ventilen pysa ut ibland.

tisdag 3 november 2009

Ny vecka igen..

Nämligen vecka 20 i graviditeten!

Halva graviditeten har gått. Man börjar få en mage som alla kan se och livmodern når ända upp till naveln.

Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel.

Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.
Taget från 1177.

Jag mår bra, men börjar bli trött igen. Det är nog dags för lite järntillskott, det får bli en apotekstur innan dagishämtning idag. Dagarna rullar på ett ett rätt så lagomt tempo. Jag är hemma med barnen om dagarna, Maja är ju på dagis tre dagar i veckan, men Annapanna är ju hemma. Och så jobbar jag 43% kvällar och helger på vår jourcentral. Igår kväll jobbade jag och jag slutar vid 22, sen hem och ta kvällsrundan med hundarna, ge Anna en flaska välling så hon (förhoppningsvis) sover gott hela natten, ta hand om mig själv, få ro i kroppen och kunna somna. Inte den lättaste ekvationen. Jag har helt enkelt svårt att slappna av. Nu har jag kommit på en bra grej i alla fall. Jag har skjutit på Majas dagisstart med en timma på morgonen. I stället för att vara där fem i åtta äter vi frukost hemma och myser en stund på morgonen innan det är dags för att gå dit vid nio. Det var första dagen vi prövade idag och det var så mysigt. Maja kom till sängen och gosade sig en stund, pratade om hur hon hade haft det under gårdagen då hon hade varit hos en kompis och lekt. Sen fick Anna sitt, Maja var duktig tjej och började plocka fram frukost under tiden. Allt gick i ett lugnare tempo, ingen stress och det är en skön start på dagen, det tycker nog Maja också. Lika bra att passa på att njuta så länge det går innan skolan börjar med mer fasta tider.

I lördags var bjudna på spökfest hos goda vänner. Ett av den familjens barn hade bjudit hela sin klass(!) och så var det alltså Halloweenspektakel. Familjen har tidigare bott i USA och där firas ju Halloween på ett annat sätt än i Sverige. Det var jättekul att få vara med om detta. Alla var utklädda, även vi vuxna. Jag var värsta häxan med svart långklänning och hatt svart läppstift... Vi vuxna och de äldsta killarna placerades ut längs en liten runda med levande ljus som snitslar, och sen gällde det att skrämmas så mycket man bara orkade när barnen kom några i taget. Hihi!! Det var jättekul! Och jättelyckat! Och alla blev lagom rädda, så vi var nog rätt så snälla ändå! Sen var det godisfrossa, alla barn som var bjudna hade med sig en påse godis. Allt godis hälldes sedan i en stor kittel. Jag tror inte jag sett så mycket godis någon gång... och det åts och det åts och det åts. Våran Maja somnade proppmätt i soffan och Annapanna fick inte ens följa med, hon var hos mormor och morfar. Det var nog bäst hon hade säkert stoppat ALLT i munnen...

Jag tycker annars att Allhelgona är en fin helg. Vi bor nästan granne med vår stads äldsta kyrkogård och kyrkan hade gjort så fint. Runt kyrkogården slingrar sig en stenmur och på den hade det ställts maschaller som brann. På gravarna fanns också tända ljus. Jag var i minneslunden och tände ett ljus för vår Olle som ligger där. Det var en otrolig stämning om än ledsam också. När jag går dit får jag alltid ett stänk av melankoli ett tag efteråt. Livet är så förbannat orättvist och märkligt.

Fast egentligen tror jag inte att han finns just där i minneslunden utan att han är en liten osynlig ängel som finns alldeles runt omkring och som håller ett vakande öga på oss och sina syskon.